Wennerholm: Solklar trend – damerna först
Damerna har tagit över svensk friidrott totalt när vi skriver VM-året 2015.
Av de hittills VM-uttagna står det 11–3 till tjejerna.
Och i Diamond League är det bara två damer som är aktuella just nu.
Angelica Bengtsson som gör ”hemmadebut” i Paris i dag.
Och Erika Kinsey som hoppar höjd i Lausanne på torsdag.
Ja, Abeba Aregawi är naturligtvis också given i Diamond League, men har haft skadeproblem och den regerande världsmästaren på 1 500 meter är bara tia på årsbästalistan inför VM i Peking.
Men det finns ändå en tydlig trend i svensk friidrott just nu.
Det är damerna först.
En klar omsvängning sedan VM i Moskva 2013.
Dit åkte elva herrar och nio damer.
Nu när kvalgränserna skärpts inför Peking är det herrarna som fått ta smällen.
Det kunde dessutom ha varit 12–3 till damerna, om inte Isabellah Andersson tvingats tacka nej.
Comeback-Kinsey trea i världen
Jag tror inte heller det är en tillfällighet att det är två tjejer som växt fram till de största medaljhoppen inför VM i Peking, nu då Michel Tornéus har problem med en baksida och bara hunnit göra en tävling utomhus.
Okej, jag kanske ska räkna med Aregawi och hon lovar själv att hon tar guld om hon hinner bli helt frisk.
Men det är inte speciellt mycket som pekar på det och i nuvarande form får Aregawi tufft att ens ta medalj.
Nej, det är Erika Kinsey som är det största medaljhoppet efter sina 1.97 i lag-EM i Ryssland.
Hon har hjälp av att standarden sjunkit i en gren där Blanka Vlasic och Anna Tjitjerova inte är några självklara tvåmetershoppare längre.
Kinsey är överlägset bästa svensk i årsbästaplacering i världen med sin tredjeplats just nu.
En tjej som absolut ingen hade räknat med när säsongen startade.
Jag visste inte ens vem hon var, förrän jag upptäckte att det var ”gamla” stortalangen Erika Wiklund som gift sig, bytt namn och gjort en sensationell comeback som 27-åring.
Men det kanske bara är typiskt då höjdhopp är svensk friidrotts verkliga paradgren i VM-sammanhang.
Av totalt 14 svenska VM-medaljer sedan starten 1983 har sex kommit i höjd.
Tvåa är sjukamp tack vare Carolina Klüfts tre VM-guld.
I stav har det ”bara” blivit ett brons, men jag tror det kan vara dags för nästa.
Angelica Bengtsson har en klar medaljchans i Peking om hon kan höja sin nivå ett litet snäpp till.
Hon hoppade 4,70 då hon tog EM-bronset inomhus i Prag i vintras och 4,75 har räckt till medalj i fyra av de fem senaste världsmästerskapen.
Dessutom finns det ingen kanon i branschen längre nu när Jelena Isinbajeva är mammaledig hemma i Volgograd.
Amerikanskan Jenn Suhr är världsetta på 4,82.
Det skrämmer inte ens Angelica.
Damernas dominans går igen i VM-historien. Även om första medaljen kom först 1997 då Ludmila Engquist tog guld på 100 häck i Aten. Men sedan dess har damerna spurtat ifrån herrarna. Av Sveriges totalt 15 VM-medaljer har damerna tagit tio, herrarna fem.
Men det är inte som förr.
Ingen ramlar av stolen i Peking
Jag kan se toppen på Eiffeltornet från mitt hotellrum och i samma berömda torn hade svenskarna sina presskonferenser under VM här i Paris 2003. En tid då alla pratade om det svenska friidrottsundret.
Det var proppfullt på varenda presskonferens med journalister från världens alla hörn.
Lasse Anrell blev så till sig när Carro hade presskonferens att han ramlade av stolen.
Det var ett VM där Sverige tog två guld genom Christian Olsson i tresteg och Carolina Klüft i sjukamp. Stefan Holm tog silver i höjdhopp och Patrik Kristiansson (nu Klüft) och Kajsa Bergqvist tog var sitt VM-brons.
Fem medaljer i samma mästerskap.
Det hade aldrig hänt tidigare och kommer aldrig att hända igen.
Det kan ändå bli svenska framgångar i Peking.
Men inte så att någon ramlar av stolen.