Wennerholm: De hade allt att vinna på att förlora – det är formatet som är felaktigt
Åtta diskade badmintonspelare har blivit OS största skandal.
Snacka om att göra en höna av en fjäderboll.
De stackars badmintonspelare hade allt att vinna på att förlora och större chans till medaljer.
Är det inte vad OS går ut på nuförtiden?
Nej, det här luktar unkna gamla regler, där idrottarna straffas för att systemet är fel.
Till OS i London infördes gruppspel i badminton och Sydkoreas Jung Kyung Eun, Kim Ha Na, Ha Jung Eun och Kim Min Jung, Kinas Wang Xiaoli ochYu Yang och Indonesiens par Greysia Polii and Meiliana Jauhari var alla klara för åttondelsfinaler.
Då gjorde de en Bengt-Åke.
De ville ha så lätt motstånd som möjligt när allvaret började och spelade därefter.
Även om det betydde att förlora.
I OS-hockeyn i Turin 2006 hände samma sak inför Sveriges sista gruppspelsmatch mot Slovakien.
Vid svensk seger väntade Kanada i kvartsfinal, vid en förlust skulle Sudden & Co möta Schweiz.
Enklare i hockey
Det blev 0-3 och jag som såg matchen på plats kan väl intyga att svenskarna inte var särskilt intresserade av att vinna, även om de inte framstod lika tydligt som hos ett dubbelpar i badminton.
Det är betydligt enklare att förlora ”snyggt” i ishockey.
Men svenskarna fick en lätt resa mot schweizarna i kvarten och använde det sparade kraften till att slå Tjeckien i semin och Finland i finalen och åkte hem med OS-guldet.
Ett lag med vinnarskallar som gjorde allt för att vinna - till och med om det krävde att förlora.
Det finns massor av fler exempel. Ett lag som har en fördel av att förlora, brukar göra just det.
Så jag har svårt att bli lika upprörd som den buande badmintonpubliken var här i London.
Och det borde definitivt ha räckt med en varning från det Internationella Badmintonförbundet.
Utnyttjar såklart fördelarna
Nu blir publiken i stället lurad två gånger, då de som köpt biljetter till slutspelet inte får se några av världens bästa spelare.
När det gäller ”läggmatcher” så är det naturligtvis kriminellt när det gäller att fixa resultat och lura spelbolag.
Men för att försöka vinna ett OS-guld är alla medel tillåtna.
Och är det en större fördel att förlora än att vinna, så utnyttjar naturligtvis idrottarna det.
Då är det tävlingsformatet det är fel på.
Och vad är det för skillnad när en cyklist ligger på rulle i ett linjelopp och låter andra göra jobbet?
Det hände Storbritannien här i VM. De slet och jobbad och ledde klungan och ingen lyfte en hand för att hjälpa dem.
Då kallas det taktik.
Insåg felet och ändrade
Eller ta VM i Spanien 1982 där dåvarande Västtyskland och Österrike båda skulle gå till slutspel om tyskarna vann med 1–0 i sista gruppspelsmatchen.
De kunde spela på resultatet, eftersom Algeriet redan spelat klart sina tre gruppspelsmatcher.
Så vad hände?
Tyskarna gjorde 1–0 efter tio minuter och resten av matchen gjorde inget av lagen ens en ansträngning att anfalla.
Så blev de avstängda?
Nej, absolut inte.
FIFA insåg att det var fel på upplägget och bestämde att i framtiden skulle de sista gruppspelsmatcherna starta samma tid.
Är snart glömt
Det finns fler exempel.
Sprintstjärnor som Yohan Blake eller Usain Bolt kommer knappast att ge allt i försöksheaten på 100 meter.
De vet att de går vidare utan att gå för fullt.
Ja, ja.
Nu startar snart friidrotten och då är den här ”skandalen” snart glömd.
Jag siktar redan in mig på 100-metersfinalen och duellen mellan Yohan Blake och Usain Bolt.
Det blir garanterat ingen läggmatch.