Drömläge, Tre Kronor
Wennerholm: Sju NHL-spelare klara – och fler stjärnor på gång
Sverige är äntligen på väg att få ett riktigt Dream Team i VM.
Efter flera år av nej tack, skador och elände är några av våra största NHL-svenskar på väg hem till VM igen.
Och åker Washington ut mot Boston i morgon natt kan Tre Kronor få en av de bästa VM-kedjorna genom tiderna.
Nu ska jag inte försöka sköta Pär Mårts jobb, men att få Nicklas Bäckström mellan Henrik Zetterberg och Johan Franzén vore en våt dröm för en hockeyälskare.
Zäta kan ju både spela center och ytterforward, men jag skulle gärna se honom bredvid Bäckis och med Frasse som sidekick.
Vilken kedja.
Och kommer tvillingarna till VM kan Mårts ha en andrakedja med Henrik Sedin, Daniel Sedin och ja, behövs det ens en tredje gubbe där? Det är bara att blunda och välja känns det som.
Nu är en massa NHL-stjärnor ingen garanti för att det ska sluta lyckligt, men senast Sverige hade sådan utdelning från NHL, och i synnerhet Detroit, slutade det med VM-guld i Riga 2006. Men vem bryr sig om hur det slutar just nu?
Kan bli för mycket av det goda
Jag sitter fortfarande bara och myser över att Zäta och Franzén kommer hem och spelar i Tre Kronor.
Vägen fram är minst lika intressant och den svenska stjärnstatusen kommer att få den här VM-turneringen att lyfta innan den ens har startat.
Jag träffade Pär Mårts här i Tjeckien i går kväll, då han just landat med truppen till KAJOTbet Hockey Games, som den här turneringen heter numera. Och jo, det ska stavas så. Namnbytena i de här Euro Hockey Tour-turneringarna börjar bli en fara för hela konceptet.
Så fort man lyckats lära sig ett namn, så är det dags för nästa.
Tjeckerna är inte ensamma. Svenska LG Hockey Games blev Oddset Hockey Games tidigare i vinter.
Och ryssarna ska vi inte tala om. Det var enklare på den gamla kommunisttiden då det hette Izvestija från början till slut.
Men tillbaka till Mårts.
Han var lite försiktigt positiv och jag kan förstå honom.
Alltför många stjärnor ställer också till problem, då det gäller att bygga lag där vissa spelare måste underordna sig andra.
Det kan bli för mycket av det goda som det blev för Bengt-Åke Gustafsson i OS i Vancouver 2010, där det var så många storstjärnor att lagbygget kollapsade av sin egen tyngd. Det fanns ingen riktig tanke bakom uppbyggnaden och det slutade med att svenskarna åkte ut redan i kvartsfinalen mot Slovakien.
Rollspelarna viktiga
Därför räcker med två toppkedjor i VM.
Två superkedjor som spelar 40 minuter per match tillsammans. Och där de två övriga får dela på de tjugo som bli över.
Kom då ihåg att både Gabriel Landeskog – som verkligen förtjänar bli Årets Rookie i NHL – och målsprutan Loui Eriksson redan är klara för VM.
Men det gäller att ha rätt spelare i tredje- och fjärdekedjan som är beredda att underordna sig sina roller och accepterar att spela tio minuter per match.
Typ Jimmie Ericsson och Niklas Persson.
Oerhört viktiga spelare i ett lagbygge.
Därför förstår jag att Pär Mårts är i ett läge där han får tacka nej till vissa NHL-spelare. Det finns helt enkelt inte plats för alla.Och när hände det senast?
Nu är det inte bara Sverige som får många NHL-spelare och stjärnor i VM.
Och kom ihåg fjolårsturneringen i Slovakien i fjol, där svenskarna gick hela vägen till VM-final med en ganska stjärnfri trupp trots nio NHL-spelare i laget.
VM kittlar lite extra
Stjärnspäckade trupper är ingen garanti för framgång i den här branschen och kvartsfinalförlusten mot Slovakien i Vancouver – eller ännu värre den mot Vitryssland 2002 – är tydliga exempel på det.
Eller ta ryssarna där storspelare alltid är stapelvara, men som har så oerhört svårt att bygga lag och lyckas.
Men visst kittlar VM lite extra en dag som denna.