Wennerholm: Att bli utspelade av Österrike i nästan en hel period är en skam
KOSICE. Sverige vinner över Österrike med 3–0, men det var ingen vacker seger.
Ingen som lovade bättring eller en ljusare morgondag.
Pär Mårts gör rätt som fortsätter vänta på fler NHL-förstäkningar.
För som det här laget spelat i de två första VM-matcherna överlever de aldrig en kvartsfinal.
Det fanns bara en hjälte i det svenska laget och det var målvakten Viktor Fasth.
Jag trodde aldrig jag skulle behöva skriva det efter en match mot lilleputten Österrike, men det var faktiskt Fasth som ensam höll kvar svenskarna i matchen i första perioden.
Jag gjorde min första VM-turnering i Tyskland 1983 och på alla de VM som spelats sedan dess har jag aldrig sett ett svenskt VM-lag göra en sämre period.
Att bli utspelade av VM:s kanske sämsta lag i nästan en hel period är en skam, när man bär de namn svenskarna gör på ryggarna.
Österrike ledde skotten med 8–1 efter tio minuter och med 11–2 med fyra minuter kvar att spela.
Då kom en svensk forcering som både snyggade till skottstatistiken (9–11 till slut) och gav 1–0 med bara 21 sekunder kvar av perioden.
Måste ha lite uppförsbacke
Jag vågar inte ens tänka tanken vad som hänt om Österrike tagit ledningen.
Då kunde den här VM-turneringen ha blivit historisk som den första där Sverige hamnade i nedflyttningsserien.
Samtidigt har det alltid varit så att svenskarna måste ha lite uppförsbacke i början för att det ska sluta lyckligt.
När Tre Kronor tog VM-guldet i Wien 1987 krävdes en civil domstol för att ens ta Sverige till slutspel.
Enligt Internationella Ishockeyförbundets egna regler skulle inte ens svenskarna ha tagit sig dit.
I Prag 1992 blev det 0–0 mot Italien och 2–5 mot Tyskland i gruppspelet och svenskarna halkade till kvartsfinal på ett bananskal en ynka poäng före Italien.
De vann en enda gruppspelsmatch och det var mot Polen.
Men när det var dags för kvart slog de totalt utdömda svenskarna plötsligt topprankade Ryssland med 2–0, fick Schweiz i en semifinal (4–1) och sedan Finland i VM-finalen som man vann med komfortabla 5–2.
Historien har lärt mig att det handlar om att vara bäst när det gäller.
Det vi upplever just nu är ju bara en transportsträcka.
Samtidigt är ett lag aldrig bättre än sin senaste match och ur det perspektivet är Tre Kronor knappast någon favorit i den här turneringen.
Fasth kan bli VM-hjälte
Som det sett ut så här långt känns det som svenskarna kommer att vara helt chanslösa när allvaret börjar.
Det finns tecken på att det kan vara så också.
Ett backspel som är under alla kritik och där Sverige saknar en riktig back stjärna.
Som David Petrasek spelat i de här två första matcherna är jag inte förvånad att Bengt-Åke Gustafsson valde att spola honom inför alla sina VM-turneringar.
Och övriga backar har inte varit mycket bättre.
Det positiva är att Viktor Fasth fick hålla nollan i VM-debuten och visa att han kan vara en blivande VM-hjälte.
Han känns som nyckeln till Sveriges fortsatta öde och det ska bli intressant att se hur han agerar i nästa match mot USA, för jag kan inte tänka mig att landslagsledningen kastar in Erik Ersberg igen.
Då kommer också första riktiga svaret på var det här VM-laget står och Sverige har alltid haft en förmåga att växa mot bättre motstånd.
Det är den tröst jag kan hitta.
Det enda positiva just nu är att Sverige är helt klara för andra gruppspelet.
Men en förlust mot USA, samtidigt som Norge tar poäng mot Österrike gör att svenskarna i så fall går in i nästa gruppspel med en enda poäng.
Då är de tre poängen mot Österrike helt värdelösa, eftersom man bara tar med sig poängen mot de lag som går vidare till andra gruppspelsomgången.
Där väntar Kanada och Schweiz och med största säkerhet Vitryssland.
Tre klart bättre motståndare än de Sverige haft i sin grupp.
Drömförstärkningarna, då?
Jo, åker både Washington och Detroit ur Stanley Cup slutspelet handlar det mer om att välja bort spelare.
Mårts har bara två platser öppna i sin VM-trupp.
Mina drömspelare är Nicklas Bäckström och Niklas Kronwall.
En center och en back.
Då kan vi drömma om guld igen.