Haag är en frisk fläkt – jag gillar hennes attityd
Vi hade längtat efter en upprepning av förra årets bragdlopp.
Det hoppet försvann i Charlotte Kallas näsduk redan före tävling.
Tour de Ski blev sjukt sjukt för svenskarna.
Det enda goda vi tar med oss inför VM är det knappast kan bli värre. Samt Anna Haags sköna kaxighet.
Jag är så förtjust i Anna Haag. För snart ett år sen, vid Svenska skidspelen i Falun, hade jag nöjet att möta henne första gången och blev smått tagen redan då. Av hennes rättframhet och öppenhet och av hennes kombination av vinnarvilja och glatt humör. Anna Haag gör inte enkla saker svåra i mötet med media. Hon säger vad hon tycker och så är det inte mer med det.
I går sa hon vad hon tyckte om Virpi Kuitunens uttalande om mördarbacken i Val di Fiemme och det var ord och inga visor. Den finska segrarinnan svarade med att undra på vilken plats Haag kom och det var en i högsta grad retorisk fråga. Kuitunen har som skiddrottning all rätt att ifrågasätta Haag.
Kan ta medalj i OS
Men jag uppskattar ändå att det finns en attityd hos Haag och även de andra unga svenskorna och svenskarna av att man inte ber om ursäkt inför någon.
Anna Haags sjundeplats lovar också gott inför framtiden även om jag inte tror på individuella medaljer för henne redan nu i VM. Däremot kanske i OS nästa år, om hon får fortsätta att utvecklas så här. Hon får också en av huvudrollerna i VM-stafetten.
I övrigt var det långa (snuviga) näsor för det svenska folk som längtat efter lugna juldagar med julfika och Tour de Ski på tv. De svenska åkare som under säsongsinledningen med sina fina prestationer lovat så gott lade sig sjuka, en efter en, damer såväl som herrar. Körtelfeber, förkylningar och en ond rygg. Mathias Fredriksson, Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Jenny Hansson, Maria Rydqvist och Anders Södergren. Ett efter ett föll hoppen ifrån.
Det positiva är att det kom nu och inte senare och att det trots allt är sex veckor till VM. Charlotte Kalla är på benen och ute i spåret igen, liksom Emil Jönsson. Kalla tvingades till tolv dagars ofrivillig vila. Tour de Ski var hennes ena stora delmål den här säsongen. Hinner hon inte hitta toppformen igen till VM är detta en förlorad säsong, men jag hoppas och tror att hon hinner. Vill man se saker med de allra mest positiva, blågula glasögonen kan man se det som att Kalla och de svenskar som fick spänna av skidorna är mer utvilade; Touren sliter.
Omden sliter så mycket som Virpi Kuitunen säger, om vanvettsbacken är för tuff för kvinnor, det överlåter jag åt skidåkare (som Anna Haag) att yttra sig om. En sak är dock säker: det är bra tv. Därför hoppas jag att arrangörerna inte genomför allt för stora förändringar.
Snopet att bli utan revanschmöte
Precis som Haag sa är det avslutningen på Tour de Ski som gör den unik och så sevärd. Djupt i i våra hjärtan bevarar vi bilderna från i fjol då Kalla gick om Kuitunen. En duell som fick extra krydda av att den också var en duell mellan två grannländer.
Då och då får man mejl om att vi svenskar ”hatar finnar” och annat trams. Om Sverige inte är med eller kan vinna håller jag alltid på våra nordiska grannländer. Men nu, då vi äntligen har flera svenska medaljhopp i VM, längtar jag verkligen efter kamp man mot man, kvinna mot kvinna, med Norges och Finlands bästa åkare. Tyskland, Ryssland och Italien i all ära, det är mötena med våra nordiska grannar som, tack vare vår närhet och sammanflätade historia, är de mest laddade.
Därför var det så snopet att vi inte fick se Virpi Kuitunen försöka ta revansch på Charlotte Kalla i Tour de Ski. Jag kan dock leva med det – om jag får se Kalla ta revansch för sin bortsnutna chans – i VM.