Det glödande hjärtat

Den ende.

Den bäste.

Den störste.

Zlatan Ibrahimovic.

Nu är du historisk.

Zlatan.

Det finns så många klyschor inom sporten, så många nötta ord och slitna fraser. Uttrycket ”att skriva historia” är bara ett av dem. Då det gäller Zlatan Ibrahimovic finns dock inget trött över de orden.

När Zlatan i går kväll, i Fotbollsgalans grande finale, äntrade scenen var det levande historia vi såg.

Aldrig förr har någon spelare vunnit Guldbollen tre gånger. Aldrig förr. Zlatan Ibrahimovic är den ende och därmed obestridligt den bäste och störste i svensk fotbolls historia.

Visst, jag håller med er som invänder att det är svårt att jämföra prestationer över tid. När vi i Guldbollen-juryn, från Aftonbladet och Svenska fotbollförbundet, satt i tidningens festvåning för två veckor sen och konfererade pratade vi just om det: vad hade hänt om Gunnar Nordahl spelat nu, med all den medie-bevakning som finns, med alla matcher sända i svensk tv – hur många gyllene bollar hade han vunnit? Sådana spekulationer blir dock meningslösa; alla är barn av sin tid, alla verkar i sin samtid.

Valdes till vinnare – utan tveksamhet

Med vår svenska fotbollshistoria i ryggen och blickarna mot framtiden valde vi där och då Zlatan Ibrahimovic till vinnare av sin tredje Guldboll. Utan att tveka, utan att darra på de händer som skrev ner beslutet. Vi kände redan under vårt möte, och förlåt om det låter högtravande, historiens vingslag genom det högst prosaiska konferensrum där vi i juryn satt.

I går kväll upplevde jag åter samma sak.

Därför kände jag gåshud när Zlatan intog scenen i Globen. Därför blev jag, och jag skäms inte att erkänna det, tårögd när Zlatan fick sin gyllene boll och tackade för den.

Hans ord kommer från hjärtat

Fortfarande inte de stora ordens man, men det betyder intet när orden kommer från hjärtat.

Det stora hjärta, det glödande hjärta, som med sin obönhörliga puls drivit och driver Zlatan. Genom allt, genom svårigheter och skador, genom motgång och vidare i medgång; aldrig mätt, aldrig nöjd.

Därför, mer än för all hans talang och briljans, är Zlatan i dag svensk fotbolls störste genom tiderna och en av världens främsta spelare.

Får han bara vara skadefri och om hans Inter klarar att ta sig tillräckligt långt i Champions League är jag säker på att Zlatan Ibrahimovic inom något år också vinner den internationella guldbollen.

Driven av sin vinnarinstinkt

Att vara bäst, alltid, i alla lägen är det som drivit Zlatan, ända sen han fick sina första fotbollsskor från Skopunkten i Malmö. Driven av sin vinnarinstinkt och länge också av sin känsla av att det var Zlatan mot världen. En känsla som varit en drivkraft men också, stundtals, en bromskloss.

Undan för undan har Zlatan ändå kunnat känna att han är älskad, kunnat sänka garden.

Han har, liksom de flesta med åren, mognat. Barnen, och tror jag också, hans fru som inte bara är en vacker, mogen kvinna utan också en begåvad sådan, har hjälpt honom på vägen.

Ett bevis på att Zlatan i dag är en vuxen man, trygg i sig själv, är den intervju ni kan läsa i dagens Sportbladet, där han pratar med oss igen. Zlatan har visat att han att han gått vidare, att han är stor inte bara som spelare utan också som människa.

Det glädjer mig, och först och främst inte för Aftonbladets skull utan för att jag så gärna vill se Zlatan som vår näste svenske lagkapten.

Då måste han dock prata med alla, bli den ledare han har potential att bli, den som sätter laget före sig själv, använder sin storhet till att låta andra växa.

Ger hopp åt alla som vågar tro

Det har sagts att vår svenska guldboll inte betyder så mycket för en storhet som Zlatan, att det bara är den internationella som gäller. Jag vet att det är fel. Alla som såg Zlatan i går såg vad det betyder för honom att vara störst i sitt eget land, vald av sina egna, hyllad av sitt eget folk.

I en tid där det mest korrekta är att le ironiskt åt allt, tro på ingen och intet ger han också en gnutta hopp åt alla som vågar tro, vågar känna.

Pojken som bröt sig loss från sina omständigheters bojor och tog sig hela vägen till toppen.

Den sannsagan kan vi aldrig höra för många gånger.

Följ ämnen i artikeln