Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Teodor, Teodora

”Med finkänslighet som en rutinerad älskare”

Han har varit petad av Zlatan.

Han har varit ifrågasatt i både Juventus och landslaget.

Han går mot sin karriärs slut.

Men än är Del Piero inte slut.

Inte alls.

Min skivsamling är inget att skryta med och i dessa tider när allt kan laddas hem minskar ju, som tur är för mig, ändå ett gäng plattors värde som kulturell pickmätare allt mer.

En av de bland mina cd-skivor som skulle få de flesta skivrecensenter att bryta ihop är en godbit från 2004 med namnet ”Alessandro Del Piero Selections”. Till mitt försvar måste jag säga att jag inte köpt den själv. Jag har fått den, av en god vän vars kärlek till Juventus bara överträffas av den till Del Piero. Och nej, det var inte en gåva som överräcktes med en ironisk blinkning.

Börjar gråna – men inte falna

På plattan, som är från 2004, finns allt från Oasis till Anastacia och Fatboy Slim. Mmm, jag riktigt hör hur alla finsmakare slickar sig om munnen... Att en sådan skiva kan sälja överhuvudtaget säger allt om hur stor Del Piero är.

En storhet som han bekräftade på nytt, i förrgår mot ryska Zenit. Del Piero gav Juventus segern med sin frispark, som han smekte in i mål med samma finkänslighet och målmedvetenhet som en rutinerad älskare.

”Det var en seger som vi väntat på i två år”, sa Del Piero efteråt.

Med återintåget i Champions League och den inledande segern vill han och de vitsvarta en gång för alla visa att skuldtiden är över, Calciopoli bakom dem och att tiden i serie B och utanför Europa-­spelet var en parentes.

Alessandro Del Piero, som fyller 34 ­

i november, kom redan 1993 till Juventus. Det var i en annan tid, ett annat liv och ett annat Juventus som Del Piero som 18-årig yngling gjorde sin debut mot Foggia. Mot Zenit, i förrgår kväll, var den en man som börjat gråna men ännu inte falna, som gjorde sitt 38:e mål i Champions League. En lång resa – men hela tiden med Juventus.

Håller äktenskapslöftet

Del Piero har verkligen, som få andra spelare, hållit äktenskapslöftet: ”i nöd och lust”. Han, liksom Nedved, Buffon och Trezeguet, följde med det sjunkande skeppet ner i serie B. När Zlatan kom till klubben och Capello bänkade Del Piero höll denne god min utåt och härdade ut.

Under 2004 hade han också en sämre period, det kändes som att hans bäst före datum var på väg att gå ut, han blev för mycket stillastående och när han väl fick bollen hände det för lite.

Men, som den store, lille spelare han är, så återfann han sig själv och sitt spel. Inte lika kvick som förr nej, det såg vi bland annat mot Fiorentina i säsongsdebuten för några veckor sen. Men likväl en ljuvlig spelare.

Dessutom alltid lika artig och korrekt polerad. Jag minns under EM 2004 när hela det italienska laget rasade mot Sverige och Danmark efter 2–2. På det kassettband med samtal efter matchen, som jag sparat i min skrivbordslåda, är Del Piero en av få som lugnt säger:

”Vi ska inte prata om fusk. Om vi vunnit våra matcher hade vi gått vidare”.

Den inställningen har gjort Del Piero till den han är och jag kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på Olof Mellberg som får träna och spela med en sådan legendar. Han slipper ju dessutom höra skivan.

Till sist: Kalmar! Bröderna Elm! Nanne!

Följ ämnen i artikeln