Olyckliga slut lämnar vi till ryssarna
INNSBRUCK. Fira midsommar hemma i Malmö.
Eller ta chansen att bli en av EM:s bästa spelare.
Inget svårt val, Zlatan.
Så se nu till att överlista Akinfejev igen och ta oss alla till kvarsfinal.
Så går då ridån upp för tredje akten.
I kväll på Tivoli Neu, vid de mäktiga bergens fot samlas vi för den avgörande akten; den vackraste, den som kommer att fängsla oss alla. Få dramer överträffar de ryska med all sin passion och fantasi och sina färgstarka karaktärer.
Den som en gång sörjt över Anna Kareninas och Raskolnikovs öden vet dock att om det är något de ryska berättarna inte är kända för så är det lyckliga slut. Det vilar en spröd ton av svårmod över allt.
Desto bättre för Sverige. Just i kväll har jag inget emot ett olyckligt ryskt slut.
Att EM ska ta slut för Sverige redan här och nu, det känns däremot om inte otänkbart så åtminstone mycket svårtänkbart. Alla vi här nere i Schweiz och Österrike avstår med lätta hjärtan hemresa till de små grodorna, nypotatis och jordgubbar för en kvartsfinal. Nubben då? Den bjuder nog ryssarna på, när vi slagit ut dem?...
En svensk spelare, mer än någon annan, är bra på att ordna olyckliga slut för ryssar. Avgör han i kväll så är Zlatan snudd på i klass med Tolstoj och Dostojevskij.
Krysskott mot Akinfejev
Trots att Ryssland främst är känt för sin anfallslusta och offensiva skicklighet så är kanske den ryske spelare som genom tiderna mest av alla vunnit en plats i folks medvetanden och hjärtan en målvakt: Lev Jasjin.
Om Igor Akinfejev, Rysslands 22-årige målvakt, någonsin blir mäktig nog att fylla dennes handskar är för tidigt att säga. Att ryssarna i Akinfejev har en världsmålvakt i vardande råder det dock ingen tvekan om.
Ändå överlistade Zlatan honom två gånger när CSKA Moskva och Inter möttes i Champions Leauge. Inter låg under med 0–2 innan Zlatan gjorde det första viktiga reduceringsmålet i matchen som till sist slutade 4–2. Fyran satte Zlatan i krysset, otagbart och obetalbart skönt.
En annan rysk historia med vackert slut för Zlatan är Inters möte med Spartak Moskva, i oktober 2006. Zlatan var inne i en tung period med landslagsbojkotten och där han framför allt var ifrågasatt i Inter, dit han kommit två månader tidigare.
Kritiken växte och Zlatan var tydligt ansatt både av den yttre och inre pressen. I mötet med Spartak kom Inters buss kom för sent, det var kallt och motigt och jävligt i största allmänhet.
Då, efter bara en minuts spel, passade Zlatan fram till Cruz och 1–0 och det var början på förlösningen, vändningen, vägen mot att bli Inters viktigaste spelare.
Hur betydelsefull Zlatan är för Sverige har vi alla med smärtsam tydlighet kunnat se mot Grekland och Spanien. Många är de spelare i blågult som imponerat, men ingen mer än Zlatan.
Det är bara att titta på den internationella pressens spelarbetyg där han genomgående rankas högst. Andrea Elefante, Gazzettans främste Inter-reporter, ställde en retorisk fråga som nästan kändes lite smärtsam: ”Man kan undra vad han skulle ha kunnat åstadkomma i det här mästerskapet om han fått vara hel och fullt tränad?...”
Festen får inte vara över än
Det kan man. Men frågor läker inga knän. I kväll är det bara att be till Gud och det svenska läkarteamet och framför allt till Zlatans egen vilja och förmåga.
En god sak att veta är i alla fall att Inter inte på minsta sätt försöker påverka sin dyrgrip att låta bli att spela. Det fick jag i går personliga garantier för av Inters tekniske direktör Marco Branca som var allt annat än glad över de falska uppgifterna om att klubben helst inte vill se Zlatan mer i EM.
Alla vill ju se mer, mycket mer. Av Zlatan, av EM och av Sverige.
Vi har väntat så länge på den här festen och då får den inte vara över mitt i crescendot. Sådan olyckliga slut lämnar vi åt ryssarna.