Malmö jagar med ett leende på läpparna
Alfelt: Laget har så mycket framtidstro att man har råd att bli av med några ton- givande spelare till utlandet
HALMSTAD. Stolpe, ribba, offsidemål.
Halmstad hade sina chanser.
Sen hade man inte en chans mot MFF.
Malmö inledde hösten med att förlora mot AIK med 0–2. En förlust som MFF bjöd på och kanske var det precis vad MFF behövde. Man fick en väckarklocka som skrällvarnade för hur det kan gå om man inte är skärpta i varje moment.
Man tog ett snack efteråt inom truppen och sen dess har MFF spelat en fantastisk fotboll med ett lag där alla vill ha och göra något med bollen.
Jag var starkt kritisk till Roland Nilsson under hans inledande tid i MFF men kanske var det någon eller några förgreningar i det samlade ledarskapet som hämmade honom. Det som Roland gör nu är en återgång till den gamla framgångsrika MFF-tiden då man hittade och vågade tro på unga talanger som tidigt får ta ansvar.
Ivo Pekalski har precis allt för att bli en riktigt stor spelare. Ivo kan mycket väl bli en ny Jonas Thern om han bara släpper loss sina mer kreativa sidor i stället för att bara spela enkelt och säkert, även om jag måste erkänna att han gör det sanslöst läckert. Kan bara påminna mig att jag sett en så ung spelare agera lika säkert mot tätt attackerande motståndare och det var Rafael van der Vart när jag var i Amsterdam för att följa Zlatans Ajaxdebut.
Kan bli en ny Martin Dahlin
Agon Mehmeti kan bli en ny Martin Dahlin. Pontus Jansson har inte auktoriteten som en ung Patrik Andersson hade, men potentialen finns för att kunna nå väldigt långt.
Jiloan Hamad, 19, och Jimmy Durmaz, 21, har internationell teknik och snabbhet men måste ta sig upp till en jämnare prestationsnivå för att ta sista steget. Jasmin Sudic, 19, var helt ordinarie innan han blev skadad. Alex Nilsson, 17, hann göra två allsvenska mål innan han blev skadad. Dardan Rexhepi, 18, hoppade in mot Halmstad och visade att han har förmga att utmana på egen hand med sitt kraftfulla driv i steget.
Malmö FF 2010 har inte en på pappret bättre trupp än man har haft de senaste säsongerna men man har ett mycket bättre lag på planen och framför allt har man en trupp med så mycket framtidstro att man har råd att bli av med några tongivande spelare till utlandet.
Ofere – överskattad
Just nu är det möjligen Guillermo Molins och helt obegripligt Edward Ofere som är aktuella för utländska klubbar. Lyckas Hasse Borg sälja den grymt överskattade och just nu helt överflödige Ofere till belgiska Racing Genk bör man överväga att hitta en plats till en bronsstatyett av Hasse någonstans i Swedbank stadions korridorer.
Vad som egentligen är fel i relationen mellan Roland Nilsson och Molins begriper jag inte. Molins var en av vårens bästa spelare och stämmer det, som han själv säger, att han petades efter en enda dålig match där hela laget var dåligt bygger petningen på något annat än den formsvacka som Roland hävdat.
Å andra sidan är det svårt att kritisera laguttagningar i ett lag som bara vinner och vinner. MFF i dag är precis som jag alltid har velat se laget frånsett under tiden då jag själv spelade i IFK Malmö och vi oftast förlorade mot di blåe just på grund av deras förmåga att scouta och bygga rätt.
Det betyder inte att jag håller på MFF utan att jag gillar när svenska klubbar vågar tro på talang i stället för att gå utomlands och köpa sig falsk trygghet i B-spelare som alltid blir en chansning. En del lyckas, de flesta har faktiskt misslyckats.
Varje match är en ödesmatch för HIF
IFK Göteborg, Kalmar med bröderna Elm, Halmstad för åratal sen och flera andra svenska klubbar har i perioder vågat lita till sin intuition men den allsvenska tabellen är obarmhärtig och föder lätt desperation efter snabba lösningar.
Malmö slipper den problematiken i år. Nu handlar resten av säsongen enbart om jakten på Helsingborg och striden om guldet. Tabelläget motiverar egentligen inte det, men just nu känns det som att varje match är en ödesmatch för Helsingborg medan Malmö jagar med ett leende på läpparna.