Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Alfelt: ”AIK har guldhäng igen”

”Det är i motgång man ser vilka de verkliga vinnarna är”, sa Celso Borges efter 3–1 mot Häcken. Segern gör att AIK återigen är med i guldjakten.

Nu vet vi vad vi har att vänta av höstens allsvenska.

Precis vad som helst.

Andreas Alm hann knappt säga att han inte ville ha en Vilda Västern-match mot Häcken innan spelarna osäkrade revolvrarna, satte sporrarna i hästarna och gick till full attack.

Efter knappt sex minuter stod det 2–1 till AIK. Chanser i ett. Vidöppna autostrador genom mittfältet – men efter 90 minuter hade ett stundtals utspelat AIK vunnit med 3–1.

Några timmar senare fick AIK dessutom guldhäng igen.

På två omgångar har Elfsborg bjudit in en drös lag till ett guldrace med katastrofala 1–5 mot Åtvidaberg och svaga 0–0 på hemmaplan mot Mjällby. Malmö och AIK är definitivt med. Kanske också mästarna Helsingborg. Till och med Norrköping, men någonstans där går kanske gränsen för det oförutsägbara.

Elfsborg är fortfarande favorit men har nu satt en tuff måstepress på sig att vinna nästa match. Nytt poängtapp borta mot Kalmar i nästa omgång och det kan bli tufft att reparera det självförtroende som var på topp inför EM-uppehållet.

Suverän hörna av RÅP

AIK reparerade stjärnsmällen mot Malmö blixtsnabbt med två mål innan det ens gått tre minuter av matchen mot Häcken. Två klassmål dessutom. En suveränt slagen riskhörna av Robert Åhman Persson med hårt dykande inåtskruv gav Celso Borges nickläge från nära håll och Borges var snabbast med huvudet på returen också.

1–0 i tredje minuten.

2–0 i femte minuten var ännu snyggare. Robin Quaison byggde upp och fullföljde med en snabb löpning mot mål som Viktor Lundberg uppfattade och hittade med en perfekt tajmad utsidespassning. Quaison mötte direkt och styrde bollen upp i bortre krysset.

En minut senare sköt skyttekungen Waris Majeed Häcken tillbaka in i handlingen och fortsättningen av matchen fram till Borges läckra 3–1 var definitivt Häckens.

Peter Gerhardssons spelidé är modern. Ytterbackarna rusade snabbt upp till attackposition och blev spelbara. Mittbackarna spelade upp via mötande defensive mittfältaren Oscar Lewicki och längst fram jobbade Björn Anklev stenhårt för att skapa ytor för hyperfarlige Waris Majeed. Allt var snyggt, men tyvärr också ineffektivt.

Häcken har egentligen både spel och spelarna som kunde räckt till absolut toppstrid men med bara en poäng på de fyra senaste matcherna är det loppet kört.

Frånsett de tre poängen var det absolut viktigaste för AIK i går att Borges fick fart på målskyttet och gjorde två mål. Han borde gjort tre men lossade iväg sista skottet i absolut friläge helt utan bollkontroll. Samtidigt var hans Henke Larsson-kopia till 3–1 så elegant att man kan förlåta missen.

Sju poäng ska AIK normalt inte kunna plocka in på Elfsborg under hösten men allsvenskan i fotboll är inte så ofta normal.

Bättre offensiv kvalitet krävs

Nils-Eric Johansson tvingades till några avancerade men lyckade brytningar i eget straffområde. Per Karlsson läste situationer blixtsnabb och Martin Lorentzson briljerade med bollbehandlingen några gånger. AIK:s försvar var bra igen, vilket var precis det svar Andreas Alm ville ha efter genomklappningen i Malmö.

Det offensiva spelet saknade dock en del kvalitet i uppspelen även om det doldes av de tre målen. Robert Åhman Persson och Helgi Danielsson fick aldrig grepp om det centrala mittfältet. Kanterna blev överspelade av Häckens offensiva krafter. På topp var Borges ganska anonym frånsett vid sina mål, medan Viktor Lundberg svarade för en bra och effektiv arbetsinsats.

För ett guld räcker det inte med att Borges hittar målet igen. AIK måste skapa mer tryck på sina motståndare och nyckeln till det ligger i ett snabbare passningsspel genom mittfältet än man presterar nu.