Vilda målsättningen: Ha mest boll i hela OS
MANAUS. Medalj?
Guld?
Sveriges målsättning är ännu högre:
Ha mest boll i hela OS.
Vi befinner oss som ni kanske vet i tvåmiljonersstaden Manaus dit inga vägar går.
Enda förbindelserna med omvärlden är via flyg samt båt längs Amazonfloden. Eller till fots genom djungeln men det är inget som rekommenderas.
Från början var Manaus – som betyder ”Guds moder” – en portugisisk militär utpost, under 1800-talet tog den formen av dagens stad, känd för gummiexport och ett operahus.
I Manaus njuter du inte, du uthärdar.
70 procents luftfuktighet gör att svetten forsar men kroppen kyls aldrig ner som är svettningens egentliga funktion. I stället blir du snabbt uttorkad, och hjärnan fungerar allt sämre (det gäller inte bara de som spelar, det är nästan lika jobbigt att stå bredvid).
Under OS-matcherna kommer Sverige att använda kylvästar och kylkepsar. De sätts på tio minuter före avspark och i halvtid. Simon Tibbling stod modell inför den församlade presskåren, han såg inte klok ut men det var inte Tibblings fel utan kyldräktens.
Lackade ur på en journalist
En bit bort intervjuades lagkaptenen Astrit Ajdarevic av brasilianska medier. I går lackade Astrit ur på en journalist för hennes dåliga engelska, i dag hade Sverige skakat fram en tolk som översatte frågorna från portugisiska.
Astrit Ajdarevic ä l s k a r att vara lagkapten.
Han levererade alla de rätta fotbollsklyschorna, och han gjorde det med samma inlevelse som presidenten i Independence Day (originalet). Tolken såg nöjd ut, de brasilianska journalisterna såg ännu nöjdare ut men nöjdast av alla – Astrit Ajdarevic.
Jag gillar Astrit, jag hoppas att det går bra för honom här i Brasilien, nu när Håkan Ericson satt bindeln på hans arm, och gett honom chansen att leda och växa.
Förbundskapten Håkan Ericsons Sverige är inget lag som slarvar med förberedelserna. Så om de spelar skit i OS kommer det inte bero på pisset i alla fall. Spelarna vägs in varje morgon för att se om de förlorat för mycket vätska. Varannan dag analyseras urinen.
Det är en hel vetenskap det där, och i går fick vi i medierna en lektion av fysiologen Thomas Lindholm.
– Det är inte bara att dricka för mycket heller. Då måste man gå upp på natten för att kissa. Dåligt för sömnen, menade Lindholm.
Något jag själv råkade ut för tre gånger i natt. Ett tag undrade jag om de blandar Viagra i mineralvattnet här nere men ska man tro fysiolog Lindholm hade jag helt enkelt fått i mig för mycket vatten i kombination med något vätskedrivande (kaffe och coca cola).
Påverkar taktiken
Det extrema klimatet påverkar även Sveriges taktik.
Under U21-EM i Tjeckien löd Håkan Ericsons mantra till spelarna att de skulle springa mest av alla lag. Sverige sprang hela vägen till EM-guld.
I djungeln funkar inte den matchplanen, där handlar det om att få motståndaren att springa i stället.
Så nu gäller en annan Ericsonsk ledstjärna:
Sverige ska ha mest boll.
Sverige ska ha högst bollinnehav i hela OS.
Jag skulle säga att det är en väldigt tuff målsättning. Jag vill rentav hävda att det är en tuffare målsättning än att vinna hela turneringen.
Visst, i Tibbling, Alexander Fransson och Abbe Khalili har Sverige bolltrygga centrala mittfältare, och i Astrit Ajdarevic en nummer tio som kan ta emot hårda passningar och fördela vidare till rätt adress.
Men mycket mer är det inte.
Tror på det när jag ser det
Håkan Ericson hoppas att Elfsborgs vänsterback Adam Lundqvist (som är tänkt som högerback under OS) ska bli en liknande mönsterbrytare som Miko Albornoz en gång var i U21-landslaget och Malmö FF men av det jag sett hittills på träningarna är jag skeptisk. Och Pa Konate på andra kanten är ingen Ludwig Augustinsson direkt. Spelande ytterbackar är viktiga för att nå ett högt bollinnehav.
Inställningen att spela i stället för att springa är förstås nödvändig under Manaus-omständigheter men att Sverige kommer ha mest boll i hela OS…ja det tror jag på först när jag ser det.
Det är en uppgift i nivå med att promenera härifrån till Rio de Janieiro.