Bevisat: Blåvitt måste värva in Mr X
Laul: Klarar man inte att spela ut ett division 2-lag har man problem
TROLLHÄTTAN. Efter att division två-laget FC Trollhättan sprungit till sig ett välförtjänt kryss i svenska cupen mot IFK Göteborg talade Jörgen Lennartsson i rubriker:
– Sista 25 minuterna var ett icke acceptabelt uppträdande från IFK Göteborg, sa Blåvitt-tränaren.
Därmed dolde han lagets verkliga bekymmer: Det skriande behovet av mr X.
Apropå Lennartsson förresten. Inför matchen, när jag skulle stifta bekantskap med Edsborgs IP:s pressfika, höll tränaren ett litet framträdande inför Trollhättans sponsorer och annat löst folk.
Till kaffet och den klanderfria vetekransen kunde jag alltså samtidigt lyssna på Lennartssons tankar inför årets säsong.
– Vid den här tidpunkten vinner de som springer mest, sa han.
90 minuter senare, på en gräsplan som påminde om ett minfält, kunde vi konstatera att ingen vann svenska cupen-mötet men att lilla Trollhättan gick från 0–2 till 2–2 för att de fortsatte springa och ta dueller när Blåvitt slutade göra det.
Det var det Lennartsson syftade på när han efteråt pratade om "ett icke acceptabelt uppträdande".
– När det var 25 minuter kvar kändes det som att många redan satt på bussen hem, sa Lennartsson.
Varför gjorde du inga byten då?
– Vi gjorde bedömningen att de här spelarna skulle ro den här matchen i hamn.
Är du nöjd med den bedömningen så här i efterhand?
– Vi vet ju inte om det hade blivit bättre av någon av dem vi hade att sätta in.
En snabb blick på Blåvitts bänk gör att jag förstår Lennartsson: Det fanns helt enkelt inte mycket att byta med.
Hitta en lokal förmåga
Själv lämnade Lennartsson plötsligt tränarbänken i 85:e minuten och försvann iväg en stund. Kanske var han nere på byn för att hitta någon lokal förmåga att slänga in, kanske var det magen som krånglade – eller så handlade det om mr X.
Mr X är supportrarnas och lokalmediernas namn på den sista pusselbit som sportchefen Mats Gren söker med ljus och lykta: En erfaren, central mittfältare.
Efter matchen mot Trollhättan förstår jag ännu bättre varför Gren tycks ha försökt övertala större delen av norra Europa.
På det centrala mittfältet hade Blåvitt problem hela matchen, inte bara sista halvtimmen. Division två-laget hade ett innermittfält som fungerade bättre i uppbyggnadsspel, duellspel och positionsspel.
Fortfarande i rehab
Till saken hör självklart att IFK Göteborg spelade med en yttermittfältare (Martin Smedberg Dalence) och en mittback (Tom Pettersson) centralt. Gustav Svensson vilades och Sebastian Eriksson rehabtränar fortfarande.
Svensson är bra allsvensk fotbollsspelare, var Eriksson står efter skadan och lång tid utan en hel säsong som ordinarie är högst osäkert. Ni hör själva att det är för tunt, speciellt då Blåvitt kommer att möta många lag som spelar med tre centrala mittfältare.
Fotboll brukar vara komplicerat men i det här fallet är det enkelt: Jag tror att mr X är skillnaden mellan ett IFK Göteborg som guldutmanare och IFK Göteborg som mittenlag.
Mr X måste både bredda och spetsa truppen. Han bör vara en så kallad tvåvägsmittfältare, eller åtminstone en central spelare med offensiva kvaliteter som är det Göteborg saknar.
Över 200 ligamatcher
Jag har förstås mina idéer vem han kan vara eftersom vi häromkvällen sprang på uppgifter som pekade i riktningen Jean Makoun, 31.
Makoun har för sina tidigare klubbar Lille, Lyon, Aston Villa, Olympiakos och Rennes spelat 43 Champions League-matcher och gjort över 200 ligamatcher i ländernas högstaligor. Lägg därtill fyra VM-matcher under två slutspel (2010 och 2014). Sista säsongen i Rennes har gått tyngre, och Jean Makoun har varit på väg bort en tid sedan klubben också värvat schweizaren Gelson Fernandes på samma position.
För två veckor sedan var Makoun i Göteborg och genomförde en läkarundersökning, så mycket vet jag men har därefter inte lyckats få bekräftat att Blåvitt var inblandade. Sportchefen Mats Gren nekar i sten till att överhuvudtaget ha träffat Jean Makoun.
– Det är en spelare som är och har varit fantastiskt duktig. Skulle han komma till oss menar du? Det skulle vara jävligt fint i sådana fall men ligger nog långt utanför våra ramar kan jag tänka mig.
Spelar Gren teater?
Jag vet faktiskt inte, ibland sker de första kontakterna mellan olika agenter, och därefter kan saker ha skitit sig.
To be continued.
Falla lite längre ner
Om ska peka på en skillnad mellan Jörgen Lennartsson och förre tränaren Mikael Stahre leder den oss just till mittfältet: Medan Stahre föredrar en mer rak fyra vill Lennartsson att de centrala spelarna ska falla lite djupare och yttrarna kliva lite högre.
Lennartssons modell kräver ändå att en central mittfältare fyller på framåt, och den spelartypen har IFK inte i dag.
Mattias Bjärsmyr påpekade samma sak i omklädningsrummet efter matchen, att Blåvitts problem under försäsongen har varit att den offensiva fyran blivit lite ensamma när ingen fyllt på.
Jörgen Lennartsson gör ingen hemlighet av att han vill ha in ytterligare en central mittfältare:
– Vi är numerärt för få på centralt mittfält, så är det absolut.
På de offensiva positionerna går det ingen nöd på Göteborgskamraterna: "Fantastiska Fyran" med Jacob Ankarsen och Sören Rieks som löper inåt från kant bakom tajta anfallsparet Lasse Vibe och Gustav Engvall kommer att spela hem många poäng. Mot Trollhättan startade Mikael Boman som låg bakom andras chanser, skapade egna chanser och gjorde mål. Det är imponerande av någon med ett rörelsemönster som för tankarna till "The Walking Dead" snarare än fotboll.
När det gäller övriga nyförvärv kommer Jakob Ankarsen göra storsuccé, Tom Pettersson är en god komplementsspelare och Haitam Aleesami en potentiell säkerhetsrisk. Det var vänsterbackens boll rakt i gapet på Trollhättan som ledde till kvitteringen. Men Aleesami kanske bara behöver mer tid för att komma in i sitt nya lag.