Laul: Dif allt längre från toppen
Sexpoängsmatchen mellan tabellsjuan Djurgården och tabellssexan IFK Göteborg blev en 0-0-historia mellan två matchen igenom välorganiserade lag.
Ett problematiskt resultat för Djurgården som kommer allt längre från toppstriden, och inte har gjort mål på tre matcher, även om andra halvlek blev ett fall framåt rent spelmässigt.
Djurgårdsklacken hälsade välkommen till Tele 2 Arena med ett rykande tifo, brandlarmet gick och 20 minuter försenad kunde Jonas Eriksson blåsa igång matchen inför en gungande och pumpande hemmapublik (18 044 minus cirka 200 i Göteborgsklacken).
Stödet var nu inget Djurgården förvaltade nere på planen inledningsvis, det var IFK Göteborg som tog tag i matchen. Utan May Mahlangu, i stället med en stark comeback från Joel Allansson centralt men framför allt: Med en vänsterkant där Sam Larsson direkt skapade ett övertag på Stefan Karlsson samtidigt som Ludwig Augustinsson fyllde på och slog inlägg från kortlinjen där Jakob Johansson avslutade i stolpen och Emil Salomonsson rakt på Kenneth Höie. Första halvlekens två bästa målchanser hade båda upprinnelsen i Sam & "Luddes" vänstersamarbete.
I Djurgården spred Yussif Chibsah oro för egna laget med slarviga bollmottagningar och beslut, Göteborg bröt centralt flera gånger och vore det inte för Daniel Amarteys blockspel utanför straffområdet hade Blåvitt haft fler än sex avslut mot mål efter första 45 minuterna.
En av årets filmningar
Tränaren Pelle Olssons mantra – att involvera forwards tidigt – lyckades inte alls då Gustaf Svensson och Allansson skar av passnigsvägarna, samtidigt som Erton Fejzullahu och Amadou Jawo blev stationära runt IFK:s mittbackar. Det behöver inte vara negativt om yttermittfältare faller in, eller centrala mittfältare fyller på men den enda djurgårdare som hade den intentionen var Simon Tibbling och han fick aldrig ordning på avsluten.
Andreas Johansson försökte en gång men det slutade med en av årets grövre filmningar på Tele 2 (den matchades i andra halvlek av Lasse Vibe som till skillnad från "Adde" varnades vilket var mindre konsekvent av domare Eriksson).
Om första halvlek var en kamp mellan två välorganiserade lag där IFK Göteborg hade en större kreativitet i Sam Larsson, hade Djurgården Amartey som inte satte en fot fel i backlinjen.
Andra halvlek fick sin dramaturgi genom två byten:
Mikael Stahre tog ut en blek Emil Salomonsson för snabbe och mer offensivs Lasse Vibe till höger.
Pelle Olsson plockade bort självförtroendesvage Martin Broberg, in med en tredje forward (Aleksandar Prijovic) och Jawo fick ta hand om högerkanten.
Djurgården svarade bäst på förändringarna. Prijovic fick fast bollen bättre, Jawo var klokare i defensiven mot Larsson och Tibblings ytor växte då Vibe inte jobbade hemåt på samma sätt som Salomonsson.
Söder brände friläge
Djurgården tryckte på, Göteborg kontrade, Erton sköt utanför i bra läge, Söder brände ett friläge, Amartey fortsatte att storspela över allt större delar av planen.
Stahre försökte få tillbaka Blåvitt i matchen när först Joel Allansson, sedan Sam Larsson kroknade men varken Philip Haglund och Martin Smedberg-Dalence lyfte Göteborg när de byttes in.
Djurgårdens spelmässiga höjningen i andra halvlek var en klen tröst då matchen var deras tredje utan mål framåt. "Bara" en poäng på hemmaplan innebär dessutom att de kommer allt längre ifrån toppriden medan Göteborg har fortsatt häng på lagen där uppe.
Matchen fick en väldigt tråkig avslutning då spelet stoppades under drygt fem minuter och det krävdes säkerhetsvakter vid assisterande domaren Daniel Wärnmark för att han skulle kunna döma klart då det kastats föremål mot och till och med på honom från hemmapublikens avdelning.
De sista fyra minuterna efter uppehållet tog spelet aldrig fart igen.