Laul: AIK och Helsingborg har visat att det går att nå Europa – utan oligarker och shejker
51-procentsregeln är åter under attack.
Denna gång verkar fotbolls- och hockeypamparna få som de vill.
Men några vettiga argument för att avskaffa föreningsdemokratin existerar fortfarande inte.
Enligt Riksidrottsförbundets (RF) stadgar måste den ideella föreningen ha röstmajoritet (51 procent) när idrottsverksamhet drivs i aktiebolagsform. Det kallas föreningsdemokrati och har varit en hörnsten i det svenska samhället i över hundra år.
I snart fem år har fotbollen och ishockeyn försökt riva upp detta och flytta bestämmanderätten till respektive specialförbund. De motionerade till RF-stämman redan 2009 och gjorde ett nytt försök 2011 då det bestämdes att frågan skulle utredas till nästa RF-stämma, i maj i år.
Ärendet drivs i det tysta av förre SvFF-ordföranden Lars-Åke Lagrell och Jonas Bergqvist, styrelseledamot i Svenska Ishockeyförbundet. Nyligen presenterade de en utredning och ett förslag som innebär att kravet på den ideella föreningens röstmajoritet försvinner och föreningsdemokratin kan avskaffas av det förbund som så önskar.
”Mängder av supportrar vill inte detta”
Sportbladets rundringning på föregående uppslag visar att pamparna ser ut att lyckas bra. Det lutar åt att över två tredjedelar av idrotts-Sverige ställer sig bakom förslaget som egentligen bara är av intresse för fotbollen, ishockeyn och ett par förbund till.
Inom ishockeyn är det inte en lika kontroversiell fråga som inom fotbollen där elitklubbarna är djupt splittrade. Supporterunionen SFSU vänder sig emot att nuvarande ägarna (det vill säga föreningsmedlemmarna) inte ens har tillfrågats.
Eller som Lars Liljegren, ordförande i Svenska Fäktarförbundet och medlem i den referensgrupp som arbetat med utredningen, konstaterar:
– Mängder av supportrar vill inte detta. De litar mer på RF-stämman än på sina förbund. Men fotbolls- och ishockeyförbunden vill inte ha någon diskussion utan mer i tysthet dra igenom frågan.
Utredningen hade bland annat i uppdrag att titta närmare på hur det politiska Sverige ser på om idrotten tar bort det gemensamma grundskyddet för föreningsdemokratin. Vad händer med det ekonomiska stödet från stat och kommuner? Men i utredningen ges inga svar på detta.
Är vinsten värd risken?
Argumentet från Lagrell och Bergqvist är att den internationella konkurrenskraften ska stärkas. Utredningen lutar sig emot intervjuer med ett tiotal personer med ”kännedom om investerare med koppling till idrotten”.
Å ena sidan tror dessa (anonyma) investorer att en förändring av rösträttsregeln ger mer pengar – å andra sidan varnar de för att folk som inte har idrottens eller klubbens bästa för ögonen kan köpa in sig.
Är vinsten värd risken?
I den allmänna fotbollsdebatten sägs ofta att ”51-procentsregeln måste bort om vi ska få svenska klubblag i Europa”.
Det snacket ger jag heller inget för. Dels går utvecklingen i fotbolls-Europa i motsatt riktning genom Financial Fair Play som handlar om att begränsa privata ägares möjligheter att stoppa in pengar.
Dels visade AIK och Helsingborg så sent som i höstas att det gick utmärkt att spela i Europa League utan oligarker och shejker.
Och den som tror att det finns affärsmän som är beredda att pumpa in sådana pengasummor i svenska klubblag som det krävs för att nå Champions League år efter år – vi talar om ett par hundra miljoner kronor per säsong – hen tror nog på tomten också.