Laul: Möta Argentina var inte särskilt smart
Kom inte och säg att ni inte var förvarnade.
Tvivlet var väckt, frågorna hade ställts.
Är det verkligen så klokt att möta ett av världens bästa landslag i genrepet inför ett viktigt – för att inte säga avgörande – VM-kval mot Irland? Framför allt då Sverige kommer från ett defensivt problematiskt 2012 och behöver en insats som förbättrar backlinjens redan sargade självförtroende, inte sänker det ännu mer.
Det dröjde knappt tre minuter innan svaret ekade på den i övrigt tysta nya nationalarenan:
Nej, det var inte särskilt smart.
Anders Svensson slog bort bollen, Angel di Maria ställde om och Gonzalo Higuain skickade in 1-0 via Mikael Lustigs tåspets.
Argentina hade fyra frilägen i första halvlek, ledde matchen med 3-1 och Sveriges låga och passiva försvarsspel – sådan var matchplanen – påminde om en boxare som vet att han ska förlora men försöker undvika att bli knockad direkt.
Vad är vinsten med att ens riskera en sådan överkörning en dryg månad före ett VM-kval mot Irland som spelar en helt annan sorts fotboll?
Ljudpunkter fanns
I det perspektivet blev matchen ett test utan värde, ett kommersiellt jippo som inte tar Sverige ett steg närmare VM, ett spektakel där det sportsliga åsidosattes i ivern att sälja ut en en arena som blev dyrare än beräknat.
Ljuspunkter fanns förstås.
Alexander Kacaniklic vågade ofta och skapade mest, gärna i samarbete med Martin Olsson. Jonas Olsson nickade in ett mål på en bra slagen Kim Källström-hörna vilket var viktigt då Sverige inte bara hade problem med defensiva hörnor i fjol utan även de offensiva. Sverige undvek också att släppa in mål på hörnor men det hade väl varit för mycket om det kortvuxna Argentina även gjort ett hörnmål. Rasmus Elm höll det argentinska frisparkstraumat vid liv och bollen låg nog fan på tuvan på samma avstånd som för elva år sedan.
Men den här matchen handlade inte så mycket om anfallsspelet, de förutsättningarna fanns inte riktigt från start med Johan Elmander skadad och Zlatan Ibrahimovic förutbestämd att endast spela 45 minuter. Du överlever få matcher på den här nivå om Tobias Hysén och Mathias Ranégie spelar huvudrollerna.
Fick kram av tokstolle
Nej, det var i den här matchen Erik Hamréns landslag skulle visa att försvarsspelet utvecklats i rätt riktning och så blev det alltså inte. Om det är Hamréns "gå inte bort er – håll positionen"-taktik eller spelarnas prestationer som ska kritiseras går att fundera vidare på – jag tycker att det stora misstaget är valet att möta Argentina vid denna tidpunkt och mot nämnda bakgrund. Det sista Sverige behövde var en ny kölhalning. Under 2012 släppte Sverige in 19 mål, i första "riktiga" landskampen 2013 blev det alltså direkt tre till.
Lägg därtill totalt sju argentinska frilägen och för att uttrycka det enkelt: vi fick ytterligare en obehaglig påminnelse om att det inte är svårt att såra Sveriges landslag.
Många av de drygt 49 646 åskådarna bryr sig naturligtvis inte om matchen ur ett det här VM-kvalperspektivet jag har tjatat om i flera dagar. Nä, många var förstås på plats för att uppleva Lionel Messi, Zlatan Ibrahimovic och den nya läckra arenan. Zlatan såg de inte mycket av, Messi blixtrade på sin höjd till under 90 minuter och inramningen var lika själlös som mot England – minus de engelska supportrarna som åtminstone hade med sig en trumpet.
Men publiken fick i alla fall se många mål i kväll också.
De fick dessutom se en Barcelona-klädd åskådare rusa in på planen mot slutet av matchen. Tokstollen gav Messi en kram innan han leddes ut av vakter som var ungefär lika passiva som Sveriges försvarsspelare.
Ett sådant slött säkerhetsagerande förbättrar knappast SvFF:s möjligheter att locka nya världsklassmotståndare.
Det kanske är lika bra.