Laul: Efterlängtat men Blåvitt får slita
Blod, svett och en dåre.
Om AIK behövde prestationen, och IFK Göteborg kvitteringsmålet, så kanske Sverige behövde en händelse där det inte råder några som helst tvivel om att gränsen för vad som kan accepteras är överskriden.
För en stor del av de fotbollsintresserade passerades den gränsen för länge sedan. Andra har ryckt på axlarna och menat att lite stök får man leva med när det är fotboll. Men mig veterligen finns det få länder i världen där särskilt många – ja knappt någon – accepterar att tränare, eller spelare och domare för den delen, utsätts för den här typen av våld under sin yrkesutövning.
– Det har inte hänt någonting sådant under mina tio år här. Ingen ledare har blivit skadad vid bänken, sa AIK:s säkerhetschef Henrik Koch.
I går hände det.
IFK Göteborgs assisterande tränare Magnus Edlund träffades i huvudet av vad han själv uppfattade som ett kastat mynt. Han blödde ymnigt, syddes i omklädningsrummet och händelsen är polisanmäld. Förhoppningarna ställs till att kameror och vittnesuppgifter pekar ut den skyldige.
– Hade den tagit i ögat så hade jag inte stått här nu, sa Magnus Edlund efteråt.
Inför nationellt register
Det kan inte finnas någon vettig människa som anser att det är ett pris en fotbollsledare ska behöva betala. Det finns inget försvar, ska inte ens bli en diskussion den här gången. Nu finns ett konkret förslag på bordet, Björn Erikssons rapport om idrottsrelaterat våld som offentliggjordes i veckan. Den handlar om att det måste finnas högkvalitativ kameraövervakning på arenorna, sedan väntar tillträdesförbud på upp till tre år för den som missköter sig grovt, ett nationellt register upprättas för att hjälpa klubbarna att hålla de avstängda borta från arenorna.
Förslagen har, vad jag kunnat bedöma, tagits emot positivt från så gott som alla håll. Om Erikssons idéer är de bästa, så visade gårdagens händelse att det finns ett behov av att de verkligen genomförs. Ansvaret landar, enligt Eriksson, på klubbarna (kameraövervakningen) och politikerna (lagar och register).
Det finns inga garantier för att det hjälper men det finns i alla fall något att prova.
Ungefär som IFK Göteborg gjorde på planen i går. In med en chansartad lyra i straffområdet på tilläggstid och underläge 0–1. Upp dök mittbacken Hjalmar Jonsson och bökade in kvitteringen efter att Hannes Stiller backat in i Ivan Turina i en svårbedömd situation där domaren Jonas Eriksson friade.
– Det var så extremt viktigt, det känns som ett mål som kan vända den här säsongen för oss, sa Mikael Stahre vars favorittippade Blåvitt ligger sist i tabellen tillsammans med det ännu mer favorittippade Malmö FF (en match mindre spelad).
Smarta byten
Men faktum kvarstår: trots en fotboll på hög skicklighetsnivå får Göteborg slita väldigt hårt för att komma till klara chanser och har en backlinje som släppt in mål i varje match, utan att vare sig Syrianska, IFK Norrköping eller AIK har skapat speciellt många lägen.
AIK var några sekunder från tre poäng i en match där de – bortsett från de inledande två minuterna – fick ännu ett kvitto på hur stark defensiven är men kanske framför allt hur svårslagna de är. I går haltade passningsspelet ordentligt, speciellt i första halvlek, men det finns en grundtrygghet som gör att laget inte faller igenom. Andreas Alm visade att en smart tränare kan göra skillnad när han bytte ut Martin Mutumba och Viktor Lundberg, knuffade över Lalawélé Atakora till vänsterkanten och bytte in Gabriel Özkan och Pontus Engblom. Tre minuter senare hade Atakora chippat fram Engblom som undvek IFK:s försök att ställa offside, tog med sig bollen med bröstet och dunkade in den på volley.
Det var så vackert som det blev på Råsunda i går.