Hamrén väljer den enkla vägen – men vad händer om statistiken bekräftas?
LONDON. Statistiken säger en sak, förbundskapten Erik Hamrén en annan.
Vem kan man lita på?
Ingen av dem.
Frågan har cirkulerat kring landslaget i ungefär ett halvår: är Sverige bättre eller sämre med Zlatan Ibrahimovic på planen?
I går uppmärksammades ämnet på nytt av engelska journalister som på presskonferensen på Wembley undrade varför Sverige har bättre resultat i kvalspel utan Ibrahimovic.
– Det stämmer inte, svarade Erik Hamrén.
Där har förbundskaptenen fel.
Så länge vi talar om resultat visar statistiken tydligt att Sverige har tagit fler poäng utan Milan-stjärnan, framför allt i tävlingsmatcher. Det är ett faktum som visst stämmer och när Hamrén hävdar att det inte stämmer far han med osanning.
Samtidigt känner alla till Mark Twains gamla uttryck ”Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik”.
Hade kunnat döda diskussionen
Det går inte att argumentera utifrån siffror enbart, det handlar om vilka matcher Zlatan saknats, vilka han har spelat. Om förbundskaptenen velat döda diskussionen en gång för alla (och tro mig, det vill han) kunde han plockat fram argument och förklaringar varför siffrorna ser ut som de gör.
Ett svar hade varit Spanien-matchen i EM 2008. Spanjorernas respekt för Zlatan var enorm och med honom på planen vågade ingen i deras backlinje lämna egen planhalva. Sverige gjorde en av sina bättre halvlekar i modern tid, Zlatan sköt 1–1 och matchen var jämn. Men Ibrahimovic plågades av smärtor i knäet.
– Vad är viktigast för dig, andra halvlek nu eller Rysslandsmatchen? sa Zlatan till dåvarande förbundskaptenen Lars Lagerbäck i paus.
– Ryssland, svarade Lagerbäck. Vi har större chans mot dem.
Sverige tog in Markus Rosenberg i stället och matchen ändrade karaktär, Spanien fyllde på med mer folk och vann med 2–1.
Men Erik Hamrén valde den enkla vägen, viftade bort statistiken som felaktig, och lär få dras med frågan framöver också, helt i onödan.
Kan lyfta landslaget
Frågan är varför? Finns det en rädsla för hur Zlatan reagerar om statistiken bekräftas?
Om någon frågar mig om det här – vilket händer då och då – brukar jag svara att i en enskild fajt kan lagkamraterna säkert lyfta sig, som mot Holland: ”Nu jävlar fixar vi det här utan Zlatan!”. Men en vardag med match efter match utan bästa spelaren och effekten skulle klinga av och Sverige bli ett sämre lag.
Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander är det bästa anfallsparet på papperet, tiden mot EM bör användas till att få de att fungera ihop ännu bättre på planen.
Egentligen är det bara att gå till sig själv. Låtsas att du står på skolgården som förstaväljare och ska dela upp ett tvåmål med det svenska landslaget. Vem väljer du först? Inte Ola Toivonen eller Alexander Gerndt, va?