Laul: Det kan sluta med direktdegradering för ett Norrköping i fritt fall
KALMAR. Halmstad – avsågade.
Syrianska – krisklubb.
IFK Norrköping – i fritt fall.
Bottentrio nu – bottentrio i november?
Visst, men inte nödvändigtvis i den ordningen.
Det finns ett antal så kallade big no no:s här i västvärlden. Det kan vara allt från att åka tunnelbana i bar överkropp till att ragga på polarens partner (jag har provat båda så jag vet jag pratar om).
Efter Kalmars 5–0 på IFK Norrköping har fotbollen fått sitt eget stora nej nej: att låta 183 centimeter Sphetim Hasani markera 190 centimeter Tobias Carlsson vid hörnor.
– Hasani är vår bäste markeringsspelare, sa tränaren Janne Andersson och om det är sant är jag inte särskilt förvånad över den trend som blir allt mer tydlig i IFK Norrköping: det regnar in fler baklängesmål via hörnor och inlägg än vad det föll småspik från skyn längs E4:an när jag körde mot Kalmar i går eftermiddag.
Det går alldeles för långsamt
När ovädret äntligen dragit över återstod så många mil att jag enligt GPS:en skulle vara framme lagom till andra halvlek men tack vare en snitthastighet värdig ett kortare fängelsestraff klev jag in på Guldfågeln Arena endast sex minuter sen.
Tack och lov väntade Tobbe Carlsson till åttonde minuten innan han bröt KFF:s nästan 300 minuter långa måltorka och nickade 1–0.
Och apropå big no no:s: släppa ett tidigt bortamål på Guldfågeln är det sista ett bottengäng ska göra, få lag uppskattar att krypa hem och kontraslå lika mycket som Kalmar FF. Den här gången blev det lite väl mycket hemkryp, Henrik Rydström hamnade som någon form av vänsterbackslibero bakom Stefan Larsson och ”Peking” kunde rulla runt ostört utan att åka på bolltapp i farliga lägen.
Problemet är – och det har varit Norrköpings problem hela säsongen – att det går för långsamt. I 23:a minuten noterade jag ett anfall där bollen gick på ett tillslag högerback-högerytter-innermittfält och vidare till Astrit Ajdarevic i bra skottläge men Tobias Carlsson hann emellan med ett ben.
Det var en engångsföreteelse.
Ni får rätta mig om jag har fel men hade Norrköping en enda målchans i den här matchen? Hasanis skott från höger blev aldrig särskilt farligt. Om anfallskollegan Bruno Santos läste jag inför matchen rubriken: ”Santos löfte: Jag stannar”. Med tanke på hans insats i går borde det betraktas som ett hot.
Slaget lag med 30 minuter kvar
I andra halvlek flyttade Kalmar fram sin mittfältstrio och Tobias Eriksson började vinna dueller och hitta snabba, öppnande passningar. När Tobias Carlsson nickade in sitt andra mål för kvällen – den här gången helt bortglömd av Hasani & co på duktige Mattias Johanssons hörnretur – var ”Peking” ett slaget lag.
Ändå återstod drygt 30 minuter att spela.
– Där vände sig en sådan som Ajdarevic mot sitt eget lag, det blev väldigt mycket gnäll och frustration, även om han är en för jävla bra fotbollsspelare, sa Henrik Rydström.
Halmstad är redan avsågade i botten, Syrianska har med all önskvärd tydlighet visat att de är en förening i kris och IFK Norrköping är i fritt fall med allt som hör därtill: skador, avstängningar, uppgivna spelare och onödigt stora förluster. Det hade inte behövt sluta 5–0 i går, de två sista målen kom i minut 90+2 och 90+3.
– Vi tappade fyra poäng i dag eftersom målskillnad kan bli avgörande senare, suckade lagkaptenen Mathias Florén.
Av det jag har sett av allsvenskan i år (vilket är en hel del) blir jag inte förvånad om Syrianska och Norrköping har bytt plats i november.
Läge för krismöte i IFK också
Razak Omotoyossi (utan kramp) är en tung tillgång, och om man bortser från den kanonad av frispel som drabbade halva Södertälje sista tio mot Helsingborg finns där ett allsvenskt fotbollslag – om än i spillror just nu.
I Kalmar har det också snackats kris men det visade sig överdrivet. Efteråt berättade lagkapten Rydström att han ändå hade samlat alla spelare för en rannsakande diskussion i torsdags.
Alltså det vi i pressen kallar krismöte? undrade jag.
– Ja precis.
Ibland mår saker bra av att nämnas vid sitt rätta namn. Det är något för Janne Andersson att fundera på när det är dags att återsamla sitt sargade manskap efter gårdagens genomklappning.