Robert Laul: Han kan inte komma undan med detta
"Tragiskt att han tror det"
GÄVLE/STOCKHOLM. Problemet när Tobias Grahn lämnar Strandvallen i protest över ett byte i paus är att han inte är tillräckligt bra för att komma undan med det.
Det är nästan tragiskt att Grahn tror så gott om sig själv.
Samma sak hände nyligen i AIK där en utbytt Martin Mutumba duschade och åkte hem medan lagkamraterna försökte vända 0–2-underläget mot Gefle. Sportchefen Jens Andersson och tränaren Andreas Alm tog Mutumba i örat och gav honom böter eftersom beteendet inte går att acceptera i en lagsport. Där är man beroende av att dra åt samma håll och spelare kan inte sätta sina egna karriärer främst i alla lägen. Om laget ligger under med 2–0 efter första halvlek är det logiskt att tränaren försöker få till en förändring genom byten. Att i det läget protestera är ett finger i ansiktet till tränare och medspelare. I förlängningen även till föreningen eftersom samtliga spelare ska vara tillgängliga för media efter match.
Det är en speciell typ av fotbollsspelare som gör sådant här. Den gemensamma nämnaren är att de anser sig lite bättre än lagkamraterna, bytet upplevs förnedrande, de skäms, tycker det är jobbigt inför vänner och bekanta. Ibland är det motiverat att känna så.
Själv blev jag utbytt strax innan paus i division fem en gång och blev så irriterad på föreningens president (han var tränare också) att jag duschade och tog tunnelbanan hem. Presidenten ringde sedan förtvivlad och menade att jag hade missförstått rotationssystemet, jag skulle snart ha blivit inbytt igen.
När spelare som Tobias Grahn och Martin Mutumba reagerar med att demonstrativt sticka hem är det nästan tragiskt, det innebär att de tycker att de står i en klass för sig i Mjällby och AIK vilket inte är med sanningen överensstämmande.
Elfsborg bjöd Gefle på målet
Jag befann mig långt från Strandvallen i går men även på Strömvallen i Gävle gjordes byten i paus. Elfsborgs Stefan Ishizaki och Gefles James Frempong fick utgå på grund av skador. Elfsborg saknade redan Anders Svensson (sjuk) och Martin Ericsson (ryggproblem) och utan tre av sina mest passningsskickliga spelare blev det ganska bekvämt för Gefle som kunde ligga i sina positioner på rätt sida boll. Medan Elfsborg fick slita hårt för varje målchans kom Gefle till hyfsade lägen varenda gång de skickade upp bollen på Mikael Dahlberg, Jakob Orlov och Jonas Lantto. Även om bollinnehavet var 60–40 till Elfsborg hade lagen ungefär lika många bra chanser, fem vardera.
Matchens enda godkända mål var en generös bjudning från högerbacken Andreas Klarström som hade bollen under kontroll på egen planhalva, Micke Dahlberg kom jagandes bakifrån och kunde enkelt ta den när ingen ropade ”RYGGEN” och sedan inlägg på första stolpen, Orlov-avslut och mål. Det var inte första gången i matchen som Orlov hotade genom en löpning mot första stolpen, totalt hade han fem avslut mot mål, fyra från målgården. Till skillnad från Elfsborgs spets David Elm som gärna söker sig ut mot kanterna där han inte gör mycket nytta.
Det var en bra fotbollsmatch som lika gärna kunde ha slutat oavgjort. Först prickade duktige Oscar Hiljemark stolpen med ett distansskott (han sköt sammanlagt sex skott från 20-25 meter), sedan stötte Lasse Nilsson in en retur efter Johan Larssons tunga frispark. Men Nilsson vinkades av för offside av assisterande domaren Mikael Hallin. Efteråt var Nilsson övertygad om att han varit på rätt sida medan Hallin var lika säker på att han vinkat korrekt. Av TV-bilderna framgår inte vem som har rätt och jag kan heller inte avgöra om det ligger något i Nilssons kritik att svenska ”linjemän” generellt håller en låg kvalitet – jag tror aldrig någon har granskat den saken, fokus ligger på huvuddomaren.
Pelle gillar uppmärksamheten
Elfsborg fortsätter att tappa sina poäng på bortaplan, det var fjärde förlusten i år, tidigare har man förlorat borta mot Helsingborg, Kalmar och Trelleborg också. Vinner HIF i dag har de ett försprång på fem poäng. Jag frågade Lasse Nilsson om det finns någon förklaring till Elfsborgs svaga bortafacit:
– Vi är bättre på hemmaplan, det är de flesta lag. Men vi gnagde oss in i den här matchen efter deras 1–0 och om vi bara fått vårt mål godkänt hade vi kunnat vända på fläsket helt. Det går inte att komma ifrån det där domslutet, suckade Nilsson.
Gefle har fem raka utan förlust och hänger smått sensationellt på i toppstriden. Tränaren Pelle Olsson coachar vidare i sin kostym, han är obesegrad i den.
– Vi har inte ens släppt in något mål sedan jag bytte, sa han och lät road över vilken uppmärksamhet klädbytet inneburit.
Någon ”guldkostym” är det förstås inte men vi kan redan nu konstatera att Gefle inte kommer att åka ur allsvenskan som många tippade inför säsongen. Jag drog till med en tolfteplats men även den verkar jag få tugga i mig.