Hodgsons tre underverk
Erik Niva: Han har inte gjort ett underverk i Fulham – han har gjort tre
Först: Undvika nedflyttning under de mest dramatiska former.
Därefter: Säkra klubbens bästa Premier League-placering någonsin.
Sedan: Ta den lilla klubben den långa vägen till en historisk Europa League-final.
Roy Hodgson har inte gjort ett underverk under sina två år i Fulham – han har gjort tre.
– Jag hade velat ligga med honom, säger klubbens kändissupporter Hugh Grant.
Rutinerade innermittfältaren Danny Murphy har något att jämföra med. Han har redan vunnit Uefa-cupen en gång, med Liverpool 2001.
Då trodde han att det var en osannolik framgång – Liverpool vann finalen mot Alavés med sanslösa 5–4 – men nu har han insett att det var rena vardagstriumfen.
Det han har varit med om i Fulham under de två senaste åren överträffar allt.
– Förändringen har varit som tagen ur en film. Som bok hade det inte fungerat. Folk hade bara skrattat åt hur snabbt allt gick och hur surrealistiskt det var.
Managerfenomenet Roy Hodgson har också något att jämföra med. Han har varit med om i stort sett allt en fotbollstränare kan uppleva, men måste ändå gräva djupt i minnesarkiven innan han hittar något liknande.
– Det som påminner mest om det som hänt här i Fulham är det jag uppnådde med Halmstad 1976. Det var samma sorts vatten-till-vin-historia.
På ett sätt har Fulhams förvandling gått alldeles orealistiskt, filmiskt snabbt. På ett annat sätt har den pågått i 35 år.
När Roy Hodgson kom till Sverige tog han över ett Halmstad som klarat sig kvar i allsvenskan med ett enda måls marginal, och därefter tappat flera tongivande spelare.
Tränat lag i nio olika länder
Förhandstipparna talade om nedflyttning. Hodgson gnuggade press-och-understöd, fasta situationer, defensiv organisation, offensiva spelmönster – och skapade ett av den svenska fotbollshistoriens allra mest oväntade mästarlag.
Själv liknar Hodgson sin brokiga karriär vid en Kandinskij-målning;”streck åt sidan, bakåt, sedan uppåt igen”. Han har tränat fotbollslag i nio länder. Tagit Inter till Uefa Cup-final och Schweiz till VM-åttondel, men även misslyckats i Gulfcupen med Förenade Arabemiratens utvecklingslandslag.
Mycket har hänt sedan tiden i Halmstad, men en hel del har även förblivit detsamma. Genom hela sin vindlande livsklättring har Hodgson burit med sig sina grundprinciper om hur man organiserar ett fotbollslag.
När Roy Hodgson kom till Fulham för drygt två år sedan var laget så gott som uträknat efter att ha vunnit 2 av 20 ligamatcher.
För att klara sig kvar i Premier League krävdes seger i alla säsongens tre avslutande matcher, men i slutskedet av bortamatchen mot Manchester City låg de under 2–0.
I det läget börjar den där filmen Danny Murphy pratade om.
– Det som verkligen var slående i den där City-matchen var bristen på panik. Trots läget blev vi aldrig ens stressade, utan spelade bara på som vanligt, säger mittbacken Aaron Hughes.
Roy Hodgsons Fulham nötte på, Sven-Göran Erikssons Man City krackelerade.
Reducering med knappt 20 kvar, kvittering 10 minuter senare, segermål på stopptid.
– Inte ens vid 0–2 trodde jag att vi skulle förlora, konstaterade Hodgson.
Tålmodig metodik
Det som verkligen utmärker ett Roy Hodgson-lag är den tålmodiga metodiken. Alla spelare vet exakt vad de ska göra i alla lägen, och fortsätter även att göra det oavsett ställningen.
– Om jag vaknar mitt i natten vet jag omedelbart vilken löpning jag ska göra, säger ungerske kreatören Zoltan Gera.
När Hodgson kom till Inter övertygade han 32-årige världsmästarförsvararen Giuseppe Bergomi att lära om och börja spela zonförsvar. När han hamnade i Arabemiraten drillade han spelarna där i presspel. Och när han tog över ett dödsdömt Fulham började han med grunderna, på samma sätt som han en gång gjort i ett fallfärdigt Halmstad.
Arbete och övertygelse
Det är nämligen så man bygger lag, så man snabbt får underpresterande hopkok att växa ihop till historieskrivande vinnare.
– Resultaten kommer i första hand från tyngden i allt arbete vi gjort. Regelbundenheten, konsekvensen, rutinen – och övertygelsen om att aldrig tappa bort vad det är vi försöker göra, även om vi råkar förlora några matcher.
Säsongen som följde på utbrytarmiraklet vid nedflyttningsstrecket slutade Fulham på sjunde plats, klubbens bästa Premier League-placering någonsin.
– Givetvis är det bekvämt för folk att tro att vissa managers är födda med en magisk kvalitet som förvandlar dåligt till bra, men jag gör inte det. Det handlar om ledarskapskvaliteter, träning, repetition och framförallt hårt jävla arbete.
I slutet av juli 2009 åkte Fulham till Litauen för att möta Vetra i en kvalmatch för att eventuellt förtjäna rätten att spela i Europa League. De hade då precis flugit hem från ett träningsläger i Australien.
Innan de kvalificerade sig för huvudturneringen var de sedan även tvungna att ta sig till Uralbergens fot, för att möta ryska Amkar Perm.
På ett sätt har Fulhams marsch till Europa League-finalen gått alldeles orealistiskt, filmiskt snabbt. På ett annat sätt har den varit evighetslång, i både tid och rum.
”Förmåga att fortsätta framåt”
Fulham har varit i Ryssland, Ukraina, Lettland och Bulgarien. De har drabbats av vulkanaskan och tvingats åka buss till Tyskland. De har ställts mot lag som Roma, Sjaktar Donetsk, Juventus, Wolfsburg och Hamburg.
– När vi låg under mot Juventus höll vi bara fast vid det vi gör på träning. Det gav oss resultat. När vi hade problem mot Hamburg gjorde vi bara det vi skulle. Det fanns inget annat val. Vår förmåga att fortsätta framåt vad som än händer är en stor anledning till att vi kommit så här långt, säger Aaron Hughes.
Finalen ikväll blir Fulhams 19:e match i den här säsongens Europa League. Hughes vet inte vad Fulham kan vänta sig av matchen. Han vet däremot vad matchen kan vänta sig av Fulham.
– Om vi hamnar i underläge kommer vi bara att nöta på ändå. Vi har lärt oss att mirakel kan inträffa – men bara om man själv har förmåga att jobba fram dem.