Är du bara en bluff Bojan?
GÖTEBORG. Det är inte alltid de bästa spelarna som glänser i ett U21-EM, utan det kan lika gärna vara de som bryr sig mest.
Nyckeln?
Att få dina bästa spelare att bry sig.
Turneringens hittills mest definierande sekvens.
Efter 57 minuter lämnade Bojan Krkic gräsmattan – usel, utbytt, utbuad.
Efter 62 minuter kom Theo Walcott in i spelet – retad, hungrig, fokuserad.
Matchen avgjordes här.
Mästerskapet fick sin förklaring.
Med åren har vi lärt oss att vissa hockeylag kan se obegripligt loja ut under ett VM, trots att de är fullproppade med prövade namn från storligan.
Ett U21-EM präglas av liknande mekanismer.
Det är semestertider, och även om många ungmiljonärer har tillräckligt stora pliktkänslor för att i alla fall dyka upp så har det inte alltid med sig sina största krigarhjärtan.
Gnistan måste tändas
Motivationen är inte given, det där hundraprocentiga drivet finns inte automatiskt på plats.
Något måste tända vinnargnistan.
Englands förbundskapten Stuart Pearce har insett det här.
Han startade givetvis inte med Adam Johnson för att han ser honom som en bättre spelare än Theo Walcott – han gjorde det för att ruska om sin spelartrupp.
– Ska Walcott och Milner vara immuna mot att bli petade bara för att de spelat med a-landslaget? Det kan inte funka så. Här behandlar jag alla 23 på exakt samma sätt.
Pearce förtydligade, betonade allvaret.
– This is England.
Knapparna som Pearce tryckte på var de rätta.
Det var en helt annan Theo Walcott som spelade en halvtimme i går än den kontursvaga kopia som startade mot Finland.
Han började med grunderna, skötte sin defensiv – och avgjorde sedan matchen med att blåsa ifrån den stackars spanske backen Javi García med sitt sprinterryck.
– Han visade vem han är, både som spelare och man, sammanfattade Pearce.
På andra sidan superstjärnestängslet var slutsumman en helt annan.
Är det detta som är Bojan Krkic – som spelare och man – så får vi rätt och slätt lov att acceptera att vi missbedömt honom.
Vi ska först som sist komma ihåg att det här inte är det riktiga spanska U21-landslaget. Det här är en reservsamling som gör vad de kan samtidigt som deras sex bästa ålderskamrater spelar Confederations Cup, och som är i desperat behov av en referenspunkt längst fram.
Sämre för varje motgång
Bojan Krkic har vare sig haft viljan eller förmågan att ge dem det.
När nu Spanien åker hem på måndag kväll – för det gör de – så får deras mest omskrivna spelare med sig en tung resväska av funderingar.
Du är visserligen knappt ens 19 år gammal, men ändå mitt uppe i en karriär som bara tycks gå sämre för varje liten motgång.
Är du en bluff, Bojan Krkic – eller brydde du dig bara inte den här gången heller?