Seger – trots Svennis

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

MEXICO CITY. Drömstart? Succédebut?

Nja, 2–1 mot Honduras är trots allt bara 2–1 mot Honduras.

Här i Mexiko vet folk fortfarande inte riktigt vad de ska tycka om den där svensken med den blanka pannan, den stapplande spanskan och det stillsamma sättet.

Nu när krutröken skingrats, så här dagen efter natten före – vem är då hela Mexikos hjälte?

Det är en fråga med tre svar. Inget av dem stavas Sven-Göran Eriksson.

När den idrottstokiga nationen hyllar sina bragdmän är rangordningen solklar.

? Kungen av kungar häröver heter just nu Guillermo Pérez. Han sysslar med taekwondo, och några timmar före fotbollsmatchen mot Honduras blev han den förste mexikanske mannen på 24 år att vinna OS-guld.

?Tvåa på listan: Pável Pardo – ”Papá Pável” – mittfältaren som vände VM-kvalmatchen med sina två distansmål.

?Trea: folkhjälten Cuauhtémoc Blanco, 35, som inspirerade landslaget med sitt 20 minuter långa inhopp.

Ifrågasätter laguttagningen

Men Sven-Göran Eriksson då? Det var ju trots allt han som gav Pardo större offensiv frihet, det var ju han som valde att slänga in Blanco på slutet.

De mexikanska tidningarna är inte övertygade. Reaktionerna på svenskens premiärmatch pendlar mellan de tveksamma och de direkt kritiska.

”I dag måste Eriksson rikta ett gigantiskt tack till Cuauhtémoc Blanco, som hindrade hans debut från att bli en av de värsta tragedierna i mexikansk historia”, skriver La Afición.

I medierna tycks den allmänna uppfattningar vara att Mexiko vann trots Eriksson, inte tack vare honom.

Hans laguttagning ifrågasätts kraftigt, i synnerhet beslutet att starta med de två oprövade ungtupparna Giovani dos Santos och Carlos Vela, båda 19, i anfallet.

”Mot all logik”

”Eriksson agerade inte bara mot mediernas och fansens önskningar, utan mot all logik”, fyller La Afición på. ”I bortamatcherna som väntar krävs män och inte namn”.

Tidningen Esto riktade in sig på Erikssons bristande erfarenhet av centralamerikansk fotboll:

”Välkommen, Mister Eriksson. Nu borde du ha insett att det här inte kommer att bli lätt. Och vilka som borde spela. Den här tränaren måste arbeta hårt, i synnerhet vad gäller kunskapen om sitt eget lag. Han betalade priset för sin okunskap om de mexikanska spelarna.”.

Och den här synpunkten kanske ni känner igen – flera mexikanska tidningar uttrycker en rejäl skopa misstänksamhet mot att Svennis inte visar större engagemang utåt.

El Universal: ”Eriksson verkade vilsen på bänken. Han frågade Hans Backe, och han frågade Paco Ramirez utan att bli övertygad. Och han väntade med bytet (av Blanco), trots att läktarna skrek på honom”.

La Afición: ”Att påstå att Eriksson redan präglat det här laget med sin hand vore att ljuga. Flera gånger under matchen frågade han sin assistent Paco

Ramirez vad han skulle göra”.

Ingen relaxresa i rastafaritempo

Sven-Göran Eriksson har naturligtvis upplevt mångdubbelt värre i sina dagar, och seglade igenom presskonferensen med glatt humör.

Han erkände att det varit en ”lidandets seger”, men utlovade bättre spel redan till nästa match.

Redan nu har dock de flesta av landslagsspelarna flugit tillbaka till den europeiska proffscirkus som varit Sven-Göran Erikssons hemmaplan i mer än 25 år.

Kvar i Mexiko finns en förbundskapten med ett förtroendekapital som egendomligt nog naggats i kanten av en seger, en tränare med ytterligare några veckor av utflykter till ställen som Torréon, Pachuca och Monterrey i jakt på någon form av klarhet.

Härnäst gäller det Jamaica borta. Det kommer inte att bli någon relaxresa i rastafaritempo, det heller.