Bank: Sverige har inte vunnit en bortamatch som den här på 27 år – det blir vansinnigt tufft
AMSTERDAM. Erik Hamrén tror verkligen att Sverige kan vinna. Hans spelare tror verkligen att Sverige kommer att göra det.
Ska vi ägna oss åt vetande istället?
I så fall: Det här kommer att bli vansinnigt tufft.
Det är andra gången på bara ett par veckor jag landar i den här stan. Förra gången var Milan här för att vinna och fick oavgjort mot Ajax. Den här gången är det ett svenskt landslag som säger att det både tänker och tror på vinst.
Den första dagen på en landslagssamling är som den är, som de alltid är. För spelarna handlar det om att känna in sig, sparka igång benen, kramas lite och hitta tillbaka in i en varm landslagsbubbla. För oss andra handlar det om att försöka stoppa in termometrar i samma bubbla och se vad som händer.
Det gick sådär igår.
Spelarna joggade in i avgasgrått kvällsljus på den enorma, kalla betongbjässen Olympiastadion, en gammaldags arena med enorma löparbanor och låga läktare, med namnen på guldmedaljörerna från 1928 på en minnesplatta (för Sverige: Erik Lundqvist i spjut, Sven Thofelt i modern femkamp, tre brottare, Arne Borg på 1500 meter frisim). Skriken studsade mellan betongen, realsocialistiska statyer vaktade utanför och vinden började bita framåt slutet av en lätt träning.
Det var inte hett nog för termometrar, men det kommer att bli.
Föredrar Elmander framför Bajrami
En av de viktigaste saker Erik Hamrén tog med sig in genom landslagsdörren var en övertygelse om att Sverige kan. Han lovade Zlatan Ibrahimovic en mästerskapsmedalj, han balanserade om laget, han kom till Holland, satte sig ner och började med att säga samma sak en gång till:
– Jag har drömt om den här matchen ett par gånger till nu. Och vi har fortfarande inte förlorat.
Landslaget har vunnit sex raka matcher, de har sina drömmar intakta. Jag frågade Kim Källström om de hunnit bygga sig en vinnarkultur redan nu. Han tyckte det.
Det får alltså vara hur grått det vill i den här gamla kanalstan (fotograf Jimmy Wixtröm undrade lite götebosskt vilken av alla kanaler här som sänder matchen), det fick göra hur ont det ville att se stackars Emir Bajrami ta sin onda fot och åka hem. Sverige är här med en ovan backlinje och en ny vänsterkant, men framför allt är Sverige här med ett självförtroende som syns.
Och även om det är oerhört trist att Bajrami inte finns med så behöver det inte betyda särskilt mycket. Jag hade redan från början prioriterat en formsprudlande Johan Elmanders löpningar framför Emirs tekniska kvalitéer. En offensiv Elmander kan tvinga den defensivt överambitiöse Dirk Kuijt tjugo meter hemåt, och då är mycket vunnet. Och Sebastian Larssons klokskap och inläggsfot passar alldeles utmärkt till höger.
Vi har en hel helg på oss att diskutera startelvor, mittfältslösningar och Andreas Granqvists stora stund som svensk startspelare. Innan dess känns det som att det är på sin plats att ägna sig åt det där som i alla möjliga sammanhang brukar dyka upp och störa vår argumentation:
Fakta.
Det är Erik Hamréns jobb att tro på seger, det är hans spelares plikt att försöka göra det. Vi andra kan väl i alla fall ta in de mest basala kunskaper om var det är vi befinner oss egentligen.
Inte vunnit på 27 år
Sverige är ett landslag som inte vunnit en tävlingsmatch på bortaplan – eller för den delen på neutral plan – mot en tung motståndare på 27 år, och då var det mot ett bakfullt och avhängt Italien.
Inte en enda spelare i Sveriges startelva hade börjat skolan då. De flesta var inte ens födda.
Det säger en del om vår plats i fotbollens universum de senaste trettio åren eller så. Hollands plats? Tja, först och främst så är den alltid just precis i mitten. På väldigt många sätt är det världens bästa fotbollsspelare som kommer härifrån, inte bara eftersom världens bäste spelare (Wesley Sneijder) kommer härifrån utan för att det är ett land som uppfostrar rakryggade, ideologiska spelare som lever i övertygelsen att solen i själva värket är orange, och att den cirklar i en eliptisk bana runt Amsterdam.
Holland har förlorat noll
Bert van Marwijk har sina problem, ni har läst om dem och ni såg dem kanske mot Finland senast. Det finns luckor i rustningen. Men om ni undrar vad det här laget haft för sig på 2000-talet så ska ni veta att de spelat 23 kvalmatcher på hemmaplan, vunnit tjugo och förlorat noll, och att den totala målskillnaden i de där matcherna är 69–5.
På träningen igår såg vi en ovanligt stark och sugen Zlatan Ibrahimovic, han gjorde ett konstmål med ryggen mot målet och sprang som om han aldrig hört ordet ”ljumske”. Ett lag som vunnit sex raka matcher ska man aldrig underskatta, ett lag som har Ibrahimovic längst fram ska man aldrig räkna ut.
Men om Sverige kommer härifrån med en poäng är det väldigt bra gjort. Tro inget annat.