Bank: Hur man än vänder på det är det en sensationell utveckling
Sveriges mest dramatiska klubb ser en tränare lämna in under dramatiska former i ett dramatiskt skede av säsongen.
Ut: Mikael Stahre.
In: Björn Wesström.
Jag är imponerad av hur odramatiskt AIK för en gångs skull skött det.
När presskonferensen rullar igång undrar jag hur länge det kommer att dröja. Det visar sig snart att det dröjer exakt en halv mening, sedan säger Björn Wesström de magiska orden:
– Jag är glad och stolt.
Mikael Stahre var ”glad och stolt” under snart sagt varenda presskonferens hela 2009. I år har han mest bara varit stolt, och nu är han borta.
Wesström är en annan personlighet, med en annan framtoning, men han använder Stahres uttryck och han delar Stahres fotbollsfilosofi.
Jag vet för lite om Wesströms tränargärning (han har varit u-tränare och haft ett delat ansvar med Stahre i Väsby) för att uttala mig om honom som ledare för ett lag, men det finns något nedtonat logiskt i sättet som AIK löst sina problem.
Just den biten tycker jag om.
AIK är ingen nedtonad klubb, AIK är sällan en logisk klubb – och det är där deras misstag väldigt ofta legat.
Borde dragit ner förväntingarna
Det gäller även den här säsongen, när de tappade ryggraden från mästarlaget men ändå valde att dynga stenhårt på varenda trumma de kom åt. I en situation där varje hjärncell borde skrikit om en lite försiktigare framtoning så drog AIK på sig världens största hatt och gick till val på sloganen ”KOM OCH TA OSS”.
Och, ja, det var ju inte så svårt.
Halmstad, Gais, Örebro och Gefle kom och tog dem, och så satt osäkerheten som en tatuering i AIK-skinnet. De brukar säga att det är omöjligt att vara något annat än kaxig i AIK, men om någon hade det mandatet så var det ju Guld-Stahre. Han hade kunnat vrida ner volymen och fått folk och fans att förstå det.
Det var ett misstag att inte göra det, Mikael Stahres enda stora under tiden med a-laget.
Nu lämnar han AIK på trettonde plats, det är ganska lätt att förstå varför. Han fick chansen att med en signatur ta steget från en allt mer pressad tjänst i en europeisk miniliga till en chans i en liga tolv steg upp, med en gigantisk löneökning. Han får träna Bosko Balaban istället för Martin Mutumba, och hade han skrivit på ett år tidigare hade han fått träna Alvaro Recoba.
Mikael Stahre hade varit gigantiskt AIK-stor om han tackat nej, nu sa han ja.
Var lämnar det AIK?
Har en plan B
Först och främst lämnar det alltså inte klubben helt handfallen, och det är bra. De hade en färdig plan B, en tanke om kontinuitet, och det hedrar dem. De hade kunnat flytta upp Andreas Alm och Christer Swärdh, men valde att flytta ner Wesström i omklädningsrummet istället. De verkar trygga med det och jag kan förstå dem. Stahre var lugn och klar i sin analys hela våren, och Wesström har samma kombination av AIK-psykos kombinerat med perspektiv.
Förändrar hela strukturen
Men samtidigt är utvecklingen sensationell, hur man än vrider och vänder på den.
Det är ju inte bara det att mästarna blir av med sin mästartränare, de tvingas dessutom förändra hela sin klubbstruktur.
Från och med i dag har de inte en tränare längre – de har en manager. Det finns ingen nivå mellan a-lagets ansvarige och styrelsen längre.
Jag vet inte vad Jens Andersson, som ska gå in och avlasta i någon form av scouting-roll, kan tillföra, men alldeles oavsett så är AIK:s organisation svagare idag än den var igår.
Björn Wesström höll i sin första träning i morse klockan tio. Han var stolt när han gjorde det.
Wesströms första matcher går mot serieledarna HIF, arvfienden Djurgården och vicemästarna IFK Göteborg.
Hur det blir med glädjen får vi se alldeles snart.