”Den nya generationens simmare är monster”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

PEKING. När monstren tar över bassängen tvivlar jag på simsporten.

När ett av dem kräks och gråter är jag kär och galen igen.

Framtiden får bli som den vill. 

Just nu har jag nog med att hålla ståpälsen nere.

Det är Thomas Jansson, Sveriges värmländske förbundskapten, som berättar det, nere i det där som heter mixed zone:

– Alain Bernard ligger där borta och spyr. Stora karl’n gråter.

Någonstans känns det som om hela simvärlden kände ungefär samma sak efter finalen på 4x100 meter frisim, minus illamåendet.

Vad är det vi ser?

Vad är det som händer?

Alain Bernard är nästan två meter lång och har mer muskler än ett formtoppat fyrspann. Alldeles nyss var han världsrekordhållare på 100 meter frisim, och han är en perfekt representant för den nya generationens simmare.

Monstren. De med dna som är gjorda för en enda sak: Att simma.

Michael Phelps blir OS kung, hans överkropp är så lång att den har eget rum i OS-byn. Hans armar är så långa att han kan knyta skorna

utan att böja ryggen. Bara teknik räcker inte längre, 2008 är de snabbaste simmarna de som har storlek 47 i skor och belgian-blue-kroppar att hälla ner i tajta heltäckande laserdräkter.

Historiens mäktigaste lagkapp

I går, i Vattenkuben här i Peking, såg jag något av det värsta jag någonsin sett på en idrottsarena.

Eller… värsta… jag menar bästa. När herrarnas lagkapp över 4x100 meter frisim var över satt jag och skakade och skrattade om vartannat. 

Historiens mäktigaste lagkapp? Det räcker inte.

Det kändes som att ha sett det första befolkade ufo:t landa.

Ut klev:

?Eamon Sullivan, Australien, och mosade världsrekordet på 100 meter på startsträckan (47,24). 

Michael Phelps, historiens främste simmare.

Alain Bernard.

En utomjording som heter Jason Lezak, som vi ska prata mer om.

En tvåtimmars actionthriller kokades ner till lite mer än tre minuter, det var biljakter, bomber, kidnappningar och dramatiska vändningar i varje simtag. Och Sverige var med. 

Petter Stymne hängde som en fastknuten slips i fötterna på Sullivan till 49,17, Lasse Frölander la till 48.02, Stefan Nystrand kämpade sig till 47,25 och den amerikanskt härdade

pågen Jonas Persson simmade upp laget med 47,48 på sistasträckan.

Simsporten gnuggar sina ögon

För två år sedan satte Thomas Jansson upp ett mål för det här laget, en modig vision. Det skulle – det var galet tänkt – simma på 3.12 i just den här finalen.

Jansson trodde att det skulle räcka till OS-guld.

Sverige simmade igår på osannolika 3.11,92. Det räckte till – en femte plats.

Ska vi översätta det till friidrott så är det som om Johan Wissman satsade på att springa 100 meter på 9,70 i London 2012, lyckades, men ändå var totalt chanslös.

Det är i ett sånt landskap simsporten står och gnuggar sina ögon här i Peking (det har alltså inte bara med luftföroreningarna att göra). 

Jag skrev inför OS att jag förväntade mig rekordslakt och upp mot 20 världsrekord.

Men jag skrev inte en rad om en gammal fotbollsspelare från Kalifornien som heter Jason Lezak.

Han simmade sista sträckan för USA i historiens mäktigaste lagkapp, och hans lag hade redan förlorat. De låg sex tiondelar efter Frankrike, som skickade ut Alain Bernard – han som var världens snabbaste man när loppet började.

Jason Lezak är en lagsimmare, en lagspelare, en 32-årig veteran som har lagkappen i blodet. Han gick ut en evighet efter världens snabbaste man, och bakom honom stod Michael Phelps och höll sin åttaguldsdröm i handen som vore den en liten fågelunge som fått svårt med andningen.

Lezak räddar Phelps OS-dröm

Den där drömmen är OS största berättelse. Tv-bolaget NBC har betalat sex miljarder för att få sända den direkt hemma i USA, IOK har lagt finalerna på morgonen för att anpassa Phelps drömjakt till amerikanska tv-tider.

Nu stod de där, allihop, och tittade på en chanslös 32-åring.

Efter en längd hade han tappat 23 hundra­delar till.

Då börjar Phelps hoppa bakom startpallen. Han ser Jason Lezak förvandlas.

Lezak, med ett personbästa på 47,58 – vi kan snällt räkna om det till 46,6 med flygande start – äter sig in i Alain Bernard. Meter för meter.

När Lezak slår i målplattan är det han som är ett monster, Bernard är bara en slagen simmare som vill gråta och spy.

Jason Lezak räddar Michael Phelps, NBC och OS tyngsta dröm, och han gör det genom att simma sista sträckan som en besatt, besjälad man. Han simmar på 46,06, USA vinner med åtta hundradelar. 

Phelps skriker rakt ut tills luften tar slut i lungorna, med armarna rakt upp i luften så alla ser hans avlånga, stenhårda kropp.

En alldeles perfekt simmarkropp.