Han sköt sönder det sista tvivlet
Zlatan är en världsspelare som avgör de stora matcherna
SALZBURG. Man kan skriva långt om varför österrikisk nattkyla inte känns, om varför Sverige klätt av europamästarna.
Man kan också skriva två namn och inget mer.
Zlatan Ibrahimovic. Petter Hansson.
Geniet, kollektivet.
Lars Lagerbäcks dröm blev sann, och visst var den rätt lik er egen?
Fråga: Vad gör Zlatan Ibrahimovic när han vill gömma sig och vara som vilken medel-Svensson som helst?
Svar: Spelar landskamp.
Där har ni ett skämt som inte fungerar längre, för det drunknade i en galen mans ansikte sent en kväll i Salzburg.
Ibrahimovic kan avgöra de stora matcherna, på de stora scenerna. Målnollan i landslaget finns inte längre.
Sverige har slagit Grekland med 2–0 i en taktiskt perfekt premiär, där laget bar Zlatan och Zlatan bar laget.
Precis som Lars Lagerbäck drömt.
När han och Roland Andersson pratar om sin modell använder de alltid tre namn: Martin Luther för arbetsmoralen, Per-Albin Hansson för kollektivet, Cornelis Vreeswijk för konstnärligheten, den enskilde som ger det andra fingret och går sin egen väg.
I går var Lagerbäck så nära att han kunde nudda den drömmen.
– Nästan perfekt, sa han bakom uppskjutna glasögon.
Under rosa flickrumsmoln, som så småningom blev en mörk himmel, hade kollektivet visat vad kollektivet kan göra.
En magisk uppvisning
Det kunde hålla europamästarna borta från mål. Det kunde visa hjärtan som Daniel Anderssons och Fredrik Ljungbergs. Det kunde till och med jobba sig hela jävla vägen fram till ett grismål av en sån gråstenspoet som Petter Hansson.
Men kollektivet kunde inte göra 1–0.
Till det behövde man en Ibra.
Efter 66 minuter, när Grekland hållit EM-nollan i lite drygt sju timmar, fick Sverige inkast. Christian Wilhelmsson kastade, Zlatan Ibrahimovic vände, Henrik Larsson Henrik Larsson-skarvade – och med rak högervrist sköt Zlatan en boll rakt upp i solar plexus på det sista tvivlet.
Han kan vara magisk i landslaget. Han kan avgöra de stora matcherna.
Det var en världsspelares uppvisning.
Hur många i världen finns det som gör sådana mål? Hur många finns det som klackar in dom, dribblar in dom, skjuter in dom från ingen vinkel alls?
I EM finns bara två. Cristiano Ronaldo från Madeira och Zlatan Ibrahimovic från Malmö.
Om Zlatan fick ett land att lyfta i går så försökte Otto Rehhagel få oss att somna. Greklands förbundskapten skickade in ett mästarlag som?… ja, vars enda strategi var att få alla att tappa livslusten.
Grisfotbollens heliga graal
Jag är inte den som är den. Fotboll går ut på att vinna, jag älskade Drillo-Norge och jag njöt av att följa Grekland 2004.
Men det här var inte negativ fotboll, det var kriminell antifotboll. Det var fula efterslängar, usla uppspel, döda fötter, och allt i ett tempo som fick Västtyskland–Österrike 1982 att framstå som intensiv fotbollsporr.
Jag vet inte, men att bli utvisslad av en SVENSK publik för att man spelar negativ fotboll, det måste vara en grisfotbollens heliga graal. Vi uppfann ju skiten. Grekland var så dåligt att vi nog ska ta det lite försiktigt med de allra mest heliumpumpade profetiorna.
Rehhagel spelade med fyrbackslinje och lät dessutom jätten Sotirios Kyrgiakos punktmarkera jätten Zlatan Ibrahimovic. Det var lite som att se King Kong vs Godzilla, teaterversionen.
Grekland skyddade sig med allt de hade, Lars Lagerbäck valde att skydda sig med sitt innermittfält. När Sverige vill vara trygga får inte Kim Källström spela, inte under Lars Lagerbäck. Kim har vunnit dubbeln med Lyon, Sevilla vill ha honom, men likt en Pär Zetterberg eller Anders Limpar passar han inte in i Det Svenska Systemet (det gör inte Zlatan heller, men han är Zlatan).
Och Daniel Andersson gjorde förstås sitt jobb. Jag kände draget av den äckliga lynchmobb som drog fram med högafflar och facklor när hans namn fanns i startelvan – men Andersson gör alltid sitt jobb. Lutherskt, Per-Albinskt, okonstnärligt.
Matchen var väldigt länge den sortens match.
Grekland kunde inget mer än att lita på Basinas fina crossbollar mot Charisteas (som Mikael Nilsson klarade utan problem) och Karagounis (som Niclas Alexandersson hade problem med). Sverige var bra i uppspelsfasen, men onödigt stressade längre fram.
En 36-åring njuter av EM
Henrik Larsson, den gamle, letade flera gånger efter Zlatan Ibrahimovic istället för att skjuta själv. Men han var förstås fantastisk. Han är alltså 36 år, men han fuskar inte en enda sekund med sitt defensiva ansvar – och han ligger bakom två mål i premiären i sitt sjätte mästerskap. Larsson kör inga cooper-test på träningen i dag, men han kommer att fortsätta att njuta av sitt EM.
Det kan vi också göra, av vårt.
Jag förstår inte hur Sverige ska kunna gå helt genom Spaniens tici-taca-fotboll, men jag tror på ett svenskt liv efter gruppspelet.
Mer trött än lycklig
Det är så oerhört imponerande, ett lag som varken kunde gå eller stå för ett par veckor sedan kunde ge oss en magisk kväll i Salzburg.
Och bakom de stora kvällarna finns det alltid små detaljer värda att minnas.
Alldeles nyss satt Zlatan Ibrahimovic två meter framför mig, han hade fått pris som matchens spelare och såg mer trött än lycklig ut.
På mikrofonen som vilade framför honom stod ett enda ord: ”Respect”.
Det betyder respekt.
På engelska.
Jag tror att han hade gillat det.