Bank: De spelar – för sin existens
Fest på lånad tid – men en chans att fortsätta andas
LONDON. Ett steg ifrån den största match ett svenskt lag spelat på sex säsonger, ett steg närmare att rädda en sjunkande klubb.
Tyresös spelare tar en fråga med sig till Birmingham:
För vem vill de ta de där stegen?
Man får ladda som man kan.
Dagen före en av de viktigaste matcher en svensk klubb spelat höll jag mig i London, gick på modeutställning på Victoria & Albert och hamnade på gardenparty med reggaegung och spontandans.
Den bästa sortens kalas ser ut så där. Gratis, glatt, spontant och öppet.
I dag åker jag till Birmingham, till en liten miniarena i Solihull, och ser Tyresö FF i den andra sortens kalas.
En cyniskt oansvarig klubb är stressad, en superstark spelargrupp är pressad, det är en fest på lånade pengar och lånad tid.
Ja, fast det låtsas ju ingen om.
Tränar-tigern Tony Gustavsson bestämde sig direkt för att axla rollen som optimistkonsult i en klubb som klafsar i kvicksand. Läget i laget? Suveränt! Stämningen? Kunde inte vara bättre! Arenan? En dröm! 0–2 i premiären mot Kristianstad? Stolt över prestationen!
Har levt upp till sin del av sina avtal
Jag raljerar eftersom det är lätt (ja, och eftersom det är roligt), men Gustavsson har ju inte så mycket till alternativ. Nyckeln för att ens kunna genomföra den här säsongen är att inte låta spelarna sjunka ihop när det avslöjas att ritningen de skrivit under på är ett fuskbyggt korthus. Missnöjet är monumentalt, upprördheten lättbegriplig. Spelarna har levt upp till sin del av sina avtal, men fick rekonstruktionsrubriker och statliga garantilöner tillbaka.
De vill rimligen inte springa för den rufflande styrelsens skull. En vår av prat om rekonstruktion, tingsrätt och respit gör dem knappast särskilt övertygade om att de borde springa för klubbens skull.
Så vad finns kvar?
Tja, de kan ju ta stegen för varandra.
De kan ju satsa på sig själva.
De kan ju göra allt för att se till att ta en chans som de kanske aldrig får igen.
Det har gått tio år sedan en svensk klubb (Umeå) blev europamästare, det har gått sex år sedan en svensk klubb (UIK igen) spelade Champions League-final. Nu är Tyresö bara två Birmingham-bataljer ifrån att få mäta krafterna mot ett av två tyska superklubbar i finalen.
På ren rutin är jag på väg att säga att det är viktigt för svensk damfotboll att de tar det steget, men jag är faktiskt inte helt villig att göra det. Det viktiga för svensk fotboll är att ha en bra, långsiktig verksamhet, att även de mest högtflygande drömmar någonstans planteras i en verklighet.
Jag gillar det Tyresö vi sett på planen de senaste åren, jag vill väldigt gärna se Caroline Seger, Vero Boquete och Marta få chansen att lyfta klubbvärldens finaste buckla – men jag vet verkligen inte om symbolen Tyresö förtjänar det.
I dag möter de Birmingham, ett lag som med obefintliga resurser och en extremt modest spelartrupp lyckats slå ut mäktiga Arsenal och ta sig ända hit.
Uppgiften för Tyresö är alltså att göra en normal insats under onormala omständigheter.
Hade berättat om IFK Göteborg
Ödesmatch är ett understatement, det här är en match som kan styra om Tyresös elitlag över huvud taget finns nästa säsong.
Vore jag Tony Gustavsson hade jag berättat om IFK Göteborg.
1982 var IFK en klubb med en avhoppad styrelse och inget mer än skulder på banken. De tvingades låna pengar av supporterklubben, de fick kredit för att ha råd att åka till Spanien och spela kvartsfinal i Uefa-cupen mot Valencia.
Krisen nådde överallt, utom in i omklädningsrummet, och ett par veckor senare hade IFK Göteborg en pokal och en sund ekonomi.
Om Tyresö vinner Champions League har de bara kommit en liten bit på väg mot en räddad ekonomi, men det skulle ge klubben en andra chans att fortsätta andas.
Första steget dit tar de i eftermiddag, på en liten arena i Birmingham. Resten får de ta en annan dag.
Jagar miljoner i prispengar
Prispengar i Champions League
Förlust i semifinal: 450 000 kronor
Förlust i final: 1,8 miljoner kronor
Vinst i final: 2,3 miljoner kronor
Detta har hänt:
3 mars
Lokaltidningen Mitt i avslöjar att Tyresö hotas av konkurs.
Klubben har stora skulder, enligt tidningen runt fem miljoner kronor, och har nyligen sökt ett anslag på 2,7 miljoner från kommunen – men fått nej.
4 mars
Tyresö ansöker om rekonstruktion.
12 mars
Sportbladet avslöjar lönerna som Tyresö betalt ut till sina stjärnor. Marta och Veronica Boquete har högst månadslön, 165 000–168 000 kronor. Tränaren Tony Gustavsson har 75 000.
17 mars
Flera spelare protesterar mot klubben. De anser att de blivit vilseledda av klubbledningen.
– Det är inte bara jag som är besviken utan alla i laget, säger Marta till SVT.
13 april
Tyresö förlorar premiären i allsvenskan mot Kristianstad med 2–0. En anonym spelare säger till Sportbladet att hon hoppas att det ska gå dåligt för klubben.
– Vi fick inte veta att ekonomin gick dåligt förrän i februari. Pengarna kom inte in på kontot och då förstod vi, säger spelarna.