Borde aldrig ha fått spela
Bank: Idrottsmoraliskt är skötseln av Tyresö inget annat än kriminellt
När idrottare dopar sig stängs de av och får bära skammen.
Och när klubbar dopar sig?
Tyresös problem är inte att de förlorat – deras ansvar är att de inte skulle spelat över huvud taget.
Tyresö trampade in i svensk fotboll som Nancy Sinatras allra bästa refräng.
These boots were made for walking. De här stövlarna var gjorda för att erövra både Sverige och Europa.
Men före refrängen finns alltid en vers.
Hans Lindberg och de som hejade på borde ha lyssnat på vad Sinatra mässar innan hon sjunger:
– You keep losing when you ought to not bet. Ni förlorar när ni inte ens borde slagit vad.
Det är klart att det varit kul att se en spännande satsning från en rolig outsider ta en klubb från ingenstans och ut till armlängds avstånd från europapokaler.
Men det var roligt att se Johann Mühlegg åka skidor också, ända tills han åkte fast.
Nära åtta miljoner i skuld
Det här har varit en vinter när de uppseendeväckande rapporterna duggat tätt i svensk fotboll. Allsvenska klubbar som Helsingborg och Djurgården har presenterat sanslösa förluster, utan täckning på intäktssidan.
Det är inte unikt för svensk fotboll, men det finns ju en aspekt som är oerhört anmärkningsvärd – och det är att deras kunder redan sagt nej till huvudlösa satsningar. Om det vore så att svensk fotboll på allvar prioriterat nedtryckta gaspedaler med riktning mot Europa så hade 51-procentsregeln redan legat på katafalken.
Svensk fotbollsrörelse ville inte det.
Svensk fotboll valde folkrörelsetänk och medlemsstyre. Den valde bort genvägarna.
Siffrorna som sipprar ut från Tyresö avslöjar en föreningsledning som fattat vissa val. Hans Lindberg och de andra kan peka på oturliga omständigheter, men fotboll är en sport av oturliga omständigheter. Nära åtta miljoner i skuld, svindyra spelare som lockats in för pengar som inte fanns.
Är synd om de andra klubbarna
Tyresö har inte hamnat här av en slump. Självklart kan vi beklaga att det inte håller, naturligtvis lider jag med de anställda i TFF, givetvis känns det trist att Sverige eller Tyresö inte är stort nog för att få ihop Caroline Seger, Vero Boquete och Marta på samma plan och utmana Lyon eller Wolfsburg i Europatoppen.
Men det är inte synd om Tyresö. Det är synd om de andra klubbarna, som skött sin verksamhet, tagit ansvar för sin budget, och sedan blivit omkörda av ett gult, dopat lokomotiv.
När den statliga lönegarantin rycker in så är det, ironiskt nog, skattebetalare som hjälper till att ta TFF:s smäll. Spelare och ledare i lag som fått stryk av häftiga Tyresö hjälper, via skattesedeln, till att sponsra ett svart hål som Tyresö spekulerat fram.
Behövs en starkare kontrollinstans
En snabb blick över den finansiella fotbolls-kartan aktualiserar behovet av en starkare kontrollinstans. I Frankrike, som är så noggranna att Michel Platini inspirerades av dem när han snickrade på sin Financial Fair Play-modell, har man sin Direction national du Contrôle de Gestion (DNCG), en nitisk licensnämnd med nära nog total insyn. DNCG har rätt att sätta lönetak för klubbar, att förbjuda nya spelarköp, att flytta ner dem som missköter sig, att använda piskan får att se till att klubbar tar sitt ansvar.
Det betyder inte att fransk fotboll är utan problem – bara att de är skickligare än många andra på att snabbt dra i nödbromsen.
De nya rapporterna från Tyresö visar hur klubbledare kastat allt form av föreningsansvar i sjön för chansen att sola sig i glansen ute i Europa. Idrottsmoraliskt är det inget annat än kriminellt.
Det är lätt att konstatera att de förlorat.
De borde aldrig ens ha fått spela.