BANK: Testtiden är ute – nu behöver vi få svar
Den här sortens matcher brukar spelare jogga sig igenom. Särskilt de som varit med längst.
I den här matchen kommer spelare att slita för livet. Särskilt han som varit med längst.
Var står du, Anders Svensson?
Vad minns du av EM 1992?
Brolins snurr? Janne Erikssons monsternick? Vinsten mot England på Råsunda?
Sinisa Mihajlovic minns alla minnen han inte fick.
Två veckor före det som skulle bli kronan på verket för en av de mest begåvade fotbollsgenerationer Europa sett sparkades Jugoslavien ut, Danmark fick deras plats och festade sig hela vägen fram till guldet.
– Det är inget trevligt minne, men det har inget att göra med den här matchen, sa Mihajlovic i går.
Efter tjugo år är han här med Serbien. Sitt Serbien. Miha är ny på jobbet och han tänker bygga ett nytt, enat lag – då finns det inga oviktiga matcher. Det gör det inte för det här svenska laget heller.
För sjätte gången det här årtusendet spelar Sverige en genrepsmatch inför ett mästerskap, och jag har varit på plats på varenda en.
Jag såg Magnus Hedman hänga tvätt i Tokyo, hörde Gary Sundgren bli utbuad på Ullevi – men jag har inte sett någon träningsmatch som gällt så här mycket för så här många.
Vad vet vi om Andreas Isakssons matchform? Om Jonas Olssons säkerhet? Om Andreas Granqvist som högerback?
Det här laget har, på gott och ont, inte stelnat i någon form. Det finns fortfarande både frågor och möjligheter kvar på vägen härifrån till Kiev.
Allra viktigast?
Att Erik Hamrén väljer väg, att han bestämmer sig för en taktisk balans och ett sätt att närma sig premiären mot Ukraina. Testtiden är ute nu.
Näst viktigast?
Vilken Anders Svensson som kommer ut genom spelargången.
Han har gjort 126 landskamper, fler än någon annan i den här truppen, men redan i fjol skrev jag att hans mittfältsplats tillhör Rasmus Elm; frågan är ju bara när skiftet inträffar.
Och i kväll är det fortfarande upp till Svensson att svara på det.
Problemet: De bästa spelarna eller den bästa balansen
Rasmus Elm gjorde en kanonmatch mot Island bredvid Kim Källström. Han har vuxit i rollen som europeisk supertalang, har gjort en kanonsäsong med AZ och är högaktuell för Liverpool.
Ge bollen till Elm och chansen är större att laget får en och en halv boll tillbaka än att han förlorar den. Han är bollsäker och intelligent, han har en intuitiv förståelse för Zlatan Ibrahimovics sätt att tänka fotboll. Och jag hoppas att han inte får spela på sin favoritplats.
Jag hoppas att Rasmus Elm flyttas ut på en kant, som i den där himmelska hemmamatchen mot Holland, eftersom det i så fall innebär att Anders Svensson använt matchen mot Serbien i kväll till att visa att han fortfarande är för bra för att petas.
Svensson kom till EM-lägret med skadekänning och en hård vår i benen. Hamrén sa att han var sliten, och under veckan som gått har han inte sett särskilt pigg ut på träning.
På Råsunda i kväll har han chansen att visa att det där är oväsentligt.
Det här är ingen träningsmatch för honom.
Om Anders Svensson visar oss att han fortfarande är den gamle Anders Svensson och inte den g a m l e Anders Svensson så löser det flera frågor.
I grunden brottas ju kapten Hamrén med problemet om han ska prioritera de bästa spelarna eller den bästa balansen.
Han älskar Ola Toivonen, vill ha honom på planen, men han vet ju också att Ola inte är den pålitliga tvåvägsspelare som Sverige behöver på en kant. Så vill han verkligen gå ut mot Andrij Jarmolenko med en vänsterkant där en ovan Toivonen försöker hjälpa en offensivtänd Martin Olsson?
Och ska han prioritera en djupledsstark anfallsspets även om inte Johan Elmander kan spela i premiären?
Med sex dagar kvar kan mycket hända
Om vi litar på rapporterna från träningen i går så kommer Hamrén att låta Toivonen spela tillsammans med Zlatan Ibrahimovic längst fram, vilket skulle betyda en elva full av fina fötter men helt utan offensiva djupledslöpare.
Men det där går fortfarande att lösa över en natt eller en träning. Johan Elmander är på väg tillbaka, Markus Rosenberg är bara lätt skadad, och Tobias Hysén är i form på alla sätt som finns utan när det gäller att göra mål. Vem som helst av dem kan gå in mot Ukraina.
I dag är det sex dagar kvar till EM-premiären. På sex dagar hinner Frankrike börja bråka, England få fem skador till och Ukraina vela ett varv till om sin anfallsorganisation.
När vi lämnar Råsunda i kväll behöver vi inte vara säkra på att vi har ett lag som vinner i Ukraina.
Vi behöver bara veta att vi har en organisation som inte kommer att förlora.