Bank: Det här skulle bli hans stora mästerskap
Vi lider med Elmander - dessutom är det en smäll rakt i veka livet på Erik Hamrén
Johan Elmanders fot spricker – och vad spricker med den?
Kreativiteten finns ju.
Kunnandet också.
Men vem i hela världen ska ersätta Elmanders energi?
Jag tyckte inte att det såg så allvarligt ut. Det kan ha berott på att min tv-bild hackade, eller på att jag ju vet att Johan Elmander är bäst i Sverige på att se ut att ha fruktansvärt ont – men när han lämnade den där kaosfinalen i Kadiköy igår kväll trodde jag att det var en stukad fot eller så, ett uttänjt ledband möjligen.
Det trodde Johan Elmander också – men det var fel.
Mellanfotsbenet, metatarsal, helvetesordet som blivit en förbannelse för fotbollsspelare på 2000-talet, som dränkt så många drömmar. I natt högg det sönder Elmanders EM-chanser till små, små bitar.
Det är klart att vi lider med Johan. Han är 30 år, har gjort en kanonsäsong som gjort honom till älskad mästare i Istanbul. Det här skulle vara ett av hans stora mästerskap, och det är för jävla sorgligt att han inte ens får chansen.
Smäll för Hamrén
Dessutom är det en smäll rakt i veka livet på Erik Hamrén.
Förbundskaptenen lider förstås med en av sina favoritspelare, en av sina pojkar, en helt ordinarie anfallskraft, men framför allt inser han att Johan Elmander har kvalitéer som ingen annan i hans trupp har.
Där Zlatan Ibrahimovic har sin världsklass-briljans och sin fysik, där Ola Toivonen har sin klurighet, Tobias Hysén sin pålitlighet och John Guidetti sin tajming och målkänsla – där har Elmander något som ingen av dem har.
Han må ha varit en talang så länge jag kan minnas, men framför allt har han varit en spelare som varit medveten om sin brist på talang. Johan Elmander har jobbat. Han har sprungit. Han har slitit. Det finns inte en match när han inte ser ut som att han doppats i en svetthink efter en kvart.
Det där vilda rådjurslöpandet är inte alltid grundat i begåvade överväganden, och han är ingen helt naturlig målskytt (i alla fall inte på den här nivån), men det har varit en katalysator och en livgivare i precis varenda lag han spelat i.
Nu får Sverige – om inte ett mirakel inträffar – åka till EM utan den energin, utan en spelare som skulle springa en mil vart nionde kilometer.
Kvartsfinal längre bort
Imorgon tar Erik Hamrén ut sin trupp. Elmanders namn kommer att finnas med där, men det kommer inte att finnas med när Sverige möter Ukraina.
Oavsett hur Hamrén löser gåtan kommer han att tappa kvalité. Alexander Gerndt är (utöver den moralisk-juridiska diskussionen) inte på samma nivå som för ett år sen. Markus Rosenberg har gjort en bra säsong, men är mest en flängig sistatredjedels-spelare. John Guidetti har sina egna problem, och är fortfarande ett väldigt oskrivet kort. Ola Toivonen har en förmåga att lyfta sig ju bättre motståndet blir, och står först i kön.
Det finns många sätt att lösa Elmanders frånvaro.
Bara inget särskilt tillfredsställande.
När Galatasarays alla drömmar blev sanna fick Sveriges alla drömmar en smäll på käften.
EM-kvartsfinalen är närmare idag än den var igår – men för det här landet blev det just väldigt mycket längre dit.