Kolsvart, Finland
VANCOUVER. Man brukar säga att Finlands nationalkaraktär fångas i tangon.
Inte längre.
41 minuter i går på den kanadensiska västkusten gjorde att tangon bytte tonart till blues. Den kolsvartaste av all blåvit blues som världen någonsin skådat.
Jag gick till den här matchen full av förväntningar.
Efter svenskt fiasko gånger två – först i damernas hockey och sen i kvartsfinalerna i herrhockeyn – så skulle de nordiska färgerna försvaras av Finland.
Äntligen får Finland chansen till det där guldet de förtjänat så länge. Om inte annat så efter OS i Turin där de var en osannolik räddning av Henrik Lundqvist och en suspensoar på Henrik Zetterberg från att slå Sverige i finalen.
Jag såg stiliga finländare på läktarna.
Blåvita peruker. Ansiktsmålning. Hockeytröjor.
Allt var verkligen upplagt för en seger mot ett USA som visserligen har OS bästa målvakt men ganska svårt för att föra matcher.
Det var läge för fest.
Tyvärr blev det bara en baksmälla.
Målvakten Miikka Kiprusoff var lika förvirrad och övertänd och nonchalant, i en obehaglig blandning, som Martin Brodeur i Kanada och lallade in puck efter puck.
Efter tolv minuter var det klart och på finska tidningen Ilta-Sanomats hemsida stod de stora kolsvarta orden: ”All time mardröm” på finska.
Jag har varit på plats vid många finska hockeymatcher och sett en del bittra förluster.
Mats Sundins festnatt i Helsingfors 2003, till exempel, eller den där minnesvärda kvällen i Turin 2006 när Sverige fick leva sin dröm, men Finland inte fick leva sin, när chansen till OS-guld försvann i en slutsekund.
Men när jag pratar med finska kollegor och tänker på hur läget var i går inser jag att det här måste vara Finlands eget Vitryssland. Finlands Salt Lake City.
Tolv minuters snoozande – så var det kört
Laget hade ju en öppen väg fram mot en OS-final men försov sig och efter 12 minuters snoozande fanns det ingen väckarklocka i världen som skulle kunnat väcka dem.
Tolv minuter. 0–6.
Tolv minuter. Tilt. Världens kortaste hockeymatch.
Efter det återstod en avspelning av matchen som är den mest obehagliga jag sett på en hockeyis. Allt var fullständigt meningslöst. Det var som att se någon föda fram ett dödfött barn, som de säger i tv-serien Mad Men.
Det fanns inte tillstymmelse till hopp.
Jag antar att det var extra bittert eftersom laget lagt arvfienden Sverige långt, långt bakom sig i det kvartsfinalträsk där ingen vill försvinna, allra minst svenskar.
?
Miikka Kiprusoff var så dålig.
Det är ju extra pinsamt för en målvakt som dessutom krävt att få vara förstemålvakt.
Niko Kapanen gav bort pucken gång på gång i mittzonen. Såg ut som han spelade pojkhockey.
Tarja Halonen hade en ansiktsfärg som fick håret att se blekt ut. Tidigare så charmigt övertänd under turneringen såg hon igår ut som talshowvärden Conan O’Brien måste sett ut när han just fått beskedet om att han fått sparken.
?
Den finska tangon är den svartaste världen känner. Till och med den finska konståkningsstjärnan Laura Lepisto åkte till tango här i OS. Det var vansinnigt bra och sensuellt.
Min vän Jarkko kastade ut tv:n från sitt fönster efter förlusten i Turin.
Han är stor patriot. Skulle inte ta emot en Ericssonmobil ens om han hade en missil mot tinningen.
Jag kan bara föreställa mig vad han gjorde i går.
Herregud, ni är ju bättre än Sverige
Som extra förnedring spelades Rednecks den svenska folksången ”Cotton Eyed Joe” i arenan, sannolikt för att förnedra finländarna i publiken.
Den gick stillsamt över i Springsteens ”Badlands” med de vackra men svarta orden ”You wake up in the night with a fear so real. You spend your life waiting for a moment that just don’t come.”
Närmare blues och den finska tangon har Springsteen aldrig varit.
Det kändes ganska symboliskt. Jag tror det var ungefär så våra finska bröder kände i går. De jagar efter något som aldrig kommer...
?
USA bytte målvakt när det var 11.31 kvar av matchen. Vid 6–0. Det var ju också ett sätt att vara elak, tänkte jag, men sen började jag tänka att finländarna nog inte ska vara så deppiga.
Herregud, ni är ju bättre än Sverige. Mycket bättre. I alla fall i hockey.
Och i kväll finns det chans till brons. Stor chans. Det skulle förvåna mig mycket om inte det här finska laget tar sig samman. De har mycket att bevisa och jag förutsätter att de gör allt för att uppnå det. Precis allt. Heja Suomi.
Finlands sak är vår.