Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Konrad, Kurt

Fult, dumt och matchavgörande

ÄNGELHOLM. På det glada 80-talet spelades kvalmatcher mellan de här lagen som alltid slutade i kravaller och krossade supporterbussar.

Det är fredligare nu.

Matchen i går slutade bara med att Rögle krossade Frölundas dröm om att krisen var över med ett spel som närmast påminde om kravaller.

Det var fullsatt för andra gången i år i Rögles nya arena.

Orsaken var enkel:

Väldigt många här i nordvästra Skåne ville vara med om samma känsla som för 20 år sen när två lag, lätt på dekis, men med en tydlig vilja om att ta sig uppåt i seriesystemet drabbade samman i det som var det närmaste man kom derbyn på den tiden.

Rögles hårdföra fans (från Helsingborg, säger folk här man pratar med) slog sönder allt som kom i deras väg.

Helst supporterbussar.

Frölundas fans (mest fotbollskillar från Blåvitts elakare delar, säger folk i Frölundas organisation man pratar med) svarade med att slå sönder samtliga bussar från Ängelholm.

Väluppfostrade hockeyfans

Det var en annan tid och ett annat sätt att umgås i den hockeyfamilj som skulle plana ut och bli ganska väluppfostrad femton år senare när de gamla slitna hallarna blev nybyggda hallar med dyrare biljetter och en ny klassanalys på läktarna.

Situationen före matchen var också den här:

Frölunda hade bara en förlust på de sex senaste matcherna.

Krisen var över. Nu är det ju inte bara Johan Holmqvist som är bra. Fyra landslagsmän i Bengt-Åkes nya trupp i går (som i och för sig hade samma karaktär som 80-talsklassikern Vikingarna, men ändå). Framtidstro.

Frölunda på väg uppåt i tabellen.

Jag tyckte det såg bra ut ganska länge i går. Frölunda såg ut att ha centrar som faktiskt tyckte att det var roligt med hockey igen. Till och med Riku Hahl såg ut som om han mådde ganska bra. Jonas Nordquist, Karl Fabricius, Patric Blomdahl och Fredrik Pettersson var fulla av lust och energi.

Det såg till och med ut som om Tomi Kallio tänkte vara med och påverka matchutgången på annat sätt än att sprida olust och frustration.

Den enda som såg lite darrig ut när de andra piggnat till var lustigt nog Johan Holmqvist.

Men harmonin varade inte så länge.

För på andra sidan fanns Rögle.

Ständigt detta Rögle som fortsätter trasa sönder de tänka topplagens spelsystem. Färjestad på bortais i lördags. Och så Frölunda i går. Frölunda såg efter ett tag ut som en av de där stilboxarna man brukar se som kommer snygga och fräscha in i ringen, men som på slutet av matcherna fått så mycket stryk att de tappat all värdighet.

Gick rakt i Rögles fälla

Frölunda gick rakt i Rögles fälla och tappade sitt eget spel och det blev en allmän raggarhockey – snarlik hockeybockey eller organiserade kravaller, fram och tillbaka – där Rögle trasade sönder motståndet på att alldeles strålande sätt. Fram klev spelare som Andrée Persson, Jakob Johansson, Jurgen Penker, Daniel Sondell, Mathias Porseland, Kenny Jönsson, vilka ni vill. Fram klev ett lag som åkte skridskor på ett sätt som jag undrar om det finns något annat lag i elitserien som orkar.

Jurgen Penker?

Ja, här hittade Rögle en målvakt i Danmark (!) som visade sig vara en strålande ersättare när ordinarie förstamålvakten blev skadad. Så hann man också pissa lite på sin egen andremålvakt Jere Myllyniemi som ersatt bra och som äntligen skulle få chansen till revansch för sitt eget fiasko i Frölunda förra året när han värvades som stjärna – och fick spela en match i juniorlaget ...

Så kan det gå.

Och Johan Holmqvist gick vilse i sitt mål och släppte in två eller kanske tre billiga mål. Det sista från Peter Högardh, billigt mellan benen på ett skott lösare än en Pontus Wernbloom-frispark.

Och Tomi Kallio blev så frustrerad på Rögles hårda, effektiva, kvävande spel – och sin egen usla säsong med bara två mål hittills, att matcha mot förra säsongens 27 – och tacklade Daniel Johansson bakifrån i huvudet.

Fult, dumt, matchstraff och det avgjorde matchen.

För övrigt har Frölundas artist Joe Di Penta en hel del att bevisa.