”Kul att kunna ge Jonas något”

Stefan Liv spelade för två medaljer i bronsmatchen

Värdet av medaljen låg inte i valören.

För Stefan Liv var ett vunnet VM-brons så mycket mer än ett stycke rund metall.

Han spelade för två mot USA.

Ifrågasatt efter tidigare insatser i VM klev den polskfödde smålänningen fram och byggde en mur omkring sig.

USA sköt 39 skott.

Bara Jack Johnson och Joe Pavelski hittade luckor.

Men så hade också bronsmatchen – 4–2 (0–0, 2–1, 2–1) till Tre Kronor – en betydligt djupare mening för Stefan Liv än det där tugget om att återupprätta svensk landslagshockeys heder efter två medaljlösa turneringar 2007 och 2008.

Spelade för Gustavsson

Han spelade för en kompis, en människa han kommit nära under veckorna i Bern. Han spelade för Jonas Gustavsson.

Tre Kronors förstemålvakt hastade på lördagsmorgonen hemåt för att vara vid sin sjuka mammas sida.

– Jag lider med honom som befunnit sig i den situation han gjort, säger Stefan Liv med allvar och empati i rösten.

– Jag har aldrig träffat någon som är så mentalt stark och kan koppla bort det som händer runt om honom. Det är kul att kunna ge något till Jonas. Det här var skönt för honom också. Han har gjort en kanonturnering.

För Liv fick den också det perfekta slutet. Han som förra året klappade igenom i bronsmatchen mot Finland (0–4) i Quebec fick priset som bäste svensk i Postfinance Arena.

När han fick sätta betyg på sig själv, blev det lika högt.

Nästan in i väggen

– Det här är min bästa landskamp. I ett sånt läge...det var rätt läge att göra den. Men jag har heller aldrig varit så trött. Jag gick nästan in i väggen efter första perioden, men det var bara att kriga på. Jag tror jag körde för hårt på uppvärmningen och det var väldigt varmt i hallen och jag hade ju en del att göra, säger Liv.

TT