Abrahamsson: Det gäller att visa det
Uppdaterad 2015-03-25 | Publicerad 2015-03-24
Fjärde gången på lika många år.
På nytt ställs Roger Melin mot Skellefteå i semifinal.
Men Melin och Linköping har aldrig haft en bättre chans att välta omkull storfavoriten.
Nu gäller det att gå ut och visa det också.
Roger Melin har definitivt inga positiva minnen från semifinaler mot just Skellefteå. De tre senaste år har Melin-tränade lag skickats ut av just Skellefteå. Först med AIK och de två senaste åren med Linköping.
Nu handlar det givetvis inte i första hand om den rutinerade 58-åringen utan vad hans spelare kan uträtta mot de senaste årens segermaskin. Skellefteås slutspelsfacit de tre senaste åren är för övrigt smått osannolikt. Av 29 matcher har de vunnit 28.
Men min känsla är att både Melin och spelarna i Linköping verkligen ser fram mot den här matchserien.
Melin vet att han har ett lag som kan mäta sig.
Spelarna vet det.
Att Linköping ställs mot Skellefteå redan i semifinalen tror jag inte alls behöver vara någon nackdel. Tvärtom. Med sin slutspelsrutin och hårda träning under många år är Skellefteå ett lag som bara blir starkare ju längre slutspelet går.
De regerande mästarna var tidigt klara seriesegrare och har egentligen bara spelat fyra riktiga tävlingsmatcher (kvartsfinalen mot Brynäs) under den senaste månaden. Samtidigt har Linköping kämpat om tabellplaceringar och därefter gått en stentuff matchserie mot HV 71. Åtminstone i början av semifinalen tror jag det är en fördel för Linköping.
Inte lämna över initiativ
Vad måste de då göra för att välta omkull jätten från Västerbotten?
Givetvis är ett samlat, kompakt och aggressivt försvarsspel ett måste när Skellefteå har pucken. Men Linköping måste också i så hög grad det bara går bygga ett eget anfallsspel. Inte lämna över initiativ och puckinnehav utan se till att så ofta det bara går etablera tryck i Skellefteås zon. Tabelltian Brynäs visade att det finns en hel del att hämta där.
Jag ser inga stora förändringar i Skellefteås spel jämfört med tidigare år. De maler på minst lika frekvent som tidigare med den skillnaden att spetsspelarna, som kan göra det oväntade och slå sin motståndare man mot man, är färre.
Precis som tidigare kretsar mycket kring centrarna i uppspelen och det är här den största offensiva kompetensen finns. Patrik Zackrisson, Erik Forssell och Axel Holmström.
Måste upp ytterligare
Skellefteå vill gärna bygga sina uppspel djupt och centralt i banan för att via sina centrar starta offensiva attacker. Här måste Linköping ligga nära och ha med sig farten hem i backcheckingen för att få stopp i spelet och få snabba spelvändningar.
Och är det något Linköping är fruktat för är det de snabba spelvändningarna.
En annat spelmoment där Linköping verkligen imponerat är box play. Visserligen tre insläppta på de tre avslutande matcherna mot HV 71, men före det…: nitton matcher (grundspel och slutspel) med bara ett insläppt mål. Otroligt imponerande.
I målvaktsmatchen känns det på förhand som fördel Skellefteå och den kan bli helt avgörande. Markus Svensson såg enormt bra ut i kvartsfinalen. David Rautio svarade för en stabil kvartsfinalserie, nu måste han upp ytterligare en nivå om det ska bli finalspel för Linköping.
Tills sist: hur går det?
Jag säger 4–3 till Skellefteå, och ser fram mot en oerhört intressant semifinal. På lördag inleds den.