Har inga problem att förstå Djurgårdens ilska
Men sett över tre matcher har Färjestad varit det något bättre laget
Publicerad 2017-03-15
Färjestads säsong fortsätter med en ny kvartsfinal.
Djurgårdens säsong?
Den är ändå logiskt att den tar slut redan i åttondelsfinal.
Lika trist och känslolös som åttondelen mellan Malmö och Luleå var (på isen) – lika het, intensiv och underhållande har matchserien mellan Färjestad och Djurgården varit.
Inte alltid välspelad, men så mycket svett och hjärta att alla har dragits med.
Spelare och ledare har gett precis allt och lagen tog egentligen med spelet från Hovet till avgörandet i Löfbergs Arena.
Publiktrycket i Karlstad höll också riktigt hög klass.
Något av en upprättelse för de utskällda åttondelsfinalerna.
Till slut vann Färjestad.
Ett Färjestad som endast har missat kvartsfinal en gång på 22 (!) år.
Nu är man där igen och ett nytt tungviktsmöte. Nu mot HV 71.
Vi får anledning att återkomma till Färjestad längre ner i texten och även senare i slutspelet.
Märkligt att inte ringa
Djurgårdens säsong är över. Ut i kvartsfinal mot mästarna Frölunda för ett år sedan.
Nu ut i åttondelsfinal.
Djurgården lär inte vara speciellt nöjd med utvecklingen i den tredje perioden i kväll.
Jag har inga problem att förstå det.
Efter att telefonlinjen till situationsrummet varit glödhet under hela säsongen valde domarna att inte ringa när man dömde bort Djurgårdens 3-2-mål.
Det kan man tycka en hel del om.
I framtiden ser jag mer än gärna att fler beslut tas av domarna på isen och färre av herrarna i situationsrummet.
Men att byta strategi mitt i brinnande slutspel (om den här situationen var ett tecken på det) känns direkt korkat. Dessutom var det långt ifrån solklart att Mikael Ahléns mål skulle ha dömts bort.
En stund senare tryckte Milan Gulas i stället in 3–2 till Färjestad.
Djurgården saknade stjärnorna
Med det sagt: sett över tre matcher har Färjestad varit det något bättre laget.
Djurgården har åkt skridskor, kämpat, visat en sjuhelsikes arbetsmoral och hjärta. Där finns det ingenting att anmärka på.
Men avsaknaden av riktiga spetsspelare blev lagets fall.
Det går inte att bara kämpa sig långt i ett slutspel.
Färjestad har inget stjärngalleri, men har åtminstone några riktiga matchvinnare. Eriksson Ek två gånger, Wikstrand, Gulas och Åslund gjorde målen i kväll. Eriksson Ek, ja. Hans attityd och ledaregenskaper på isen får mig att tänka på en ung Peter Forsberg i början av 1990-talet.
Att pappa Clas tydligen inte såg matchen, utan var speaker i en juniormatch i grannhallen säger också en del.
Ändå är avslutningen av säsongen det Djurgården får ta med sig till framtiden. De avslutade en i stora delar misslyckad säsong med flaggan i topp.
Det här var säsongen då Djurgården skulle vara ett mer konstruktivt lag. Puckbärande, intensivt och med en offensiv grundidé.
Det nya, fräscha (Ohlsson) skulle ersätta det gamla, stabila (Särkijärvi). Största problemet var att spelarna som skulle klara av att utföra det inte fanns.
Offensiva spetsspelare som kan bryta mönstret, såna som kan leverera i power play.
HV71 är klar favorit i kvartsfinalen
Jag hissade varningsflagg för Färjestad inför slutspelet. Nu väntar HV 71 i kvartsfinalen.
Att komma från åttondelsfinal och i kvartsfinal ställas mot en klubb som har sex raka kvartsfinalförluster tror jag Färjestad köper alla dagar i veckan.
Ändå är det inget snack om att HV 71 går in i den här matchserien med ett klart favoritskap.
Det HV 71 visat upp under den här säsongen är något helt annat än vad vi vant oss vid på senare år.
Stabilt, intensivt, homogent.
Både framåt och bakåt.
All möjlig statistik visar att det verkligen inte är någon slump att HV slutade som ett topplag i grundserien.
Nu är det upp till bevis även i slutspel.
Och något säger mig att det här är ett utgångsläge som Färjestad verkligen gillar.