Flinck: Sverige slåss mot klockan – Sydkorea har haft all tid i världen

Johan Flinck

SPLIT. Tajmingen och samspelet.

Det är det ”nya Sverige” saknar.

Det har ”nya Sydkorea” inga problem med - efter ett VM-läger på två månader.

När jag frågade samtliga spelare i den svenska truppen under uppladdningen vad som måste bli bättre för att de skulle lyckas i VM svarade de flesta:

Tajmingen och samspelet.

Jag minns hur Ingemar Linnéll, under de där dagarna när allt flöt på i EM för ett år sedan, berättade hur oerhört viktigt det var att ta sig till Peking-OS. Visst handlade det om äventyret, chansen att få spela om medaljerna och all PR det skulle ge svensk handboll.

Men framför allt, betonade Linnéll, skulle man äntligen få chansen att spela ihop ett lag under flera veckor. För på sommaren kunde inga ligor sätta stopp för landslagssamlingarna.

Landslagen har förlorat de flesta striderna med de stora ligorna i Europa på senare år och att bygga upp ett nytt landslag i dag är en ständig kamp mot klockan.

Det är den kampen Ola Lindgren och Staffan Olsson för just nu.

Under VM-lägret lade man till exempel in ett extra dygn tillsammans i Stockholm sista dagen innan man åkte ner till VM. Den samlingen fanns inte i ursprungsplanen.

Mer tid tillsammans ger tajming och samspel.

Hur mycket tid som helst

Det där med tid, tajming och samspel är inget problem för Taesup Choi.

Han är sydkoreansk förbundskapten och bygger visserligen också ett nytt lag efter att bytt ut halva gänget sedan OS-succén i Peking, då koreanerna gick till kvartsfinal efter att besegrat europamästarna Danmark och blivande OS-finalisterna Island.

Men till skillnad från Lindgren & Olsson har Choi hur mycket tid som helst med sitt lag.

– De har legat på läger i två månader inför VM, berättar Sang-Kyoung Park på koreanska nyhetsbyrån Newsis när jag besöker lagets träning.

Jag minns hur Guus Hiddink, när han var fotbollsförbundskapten i Sydkorea inför hemma-VM 2002, lyckades stoppa den inhemska ligan i flera månader för att ta sina landslagsspelare på läger.

Men Choi behöver inte stoppa någon liga. För enligt Park finns det bara tre lag i ligan, som är semiprofessionell, och de spelar bara under en månad på hösten och en på våren.

Så i stället för att, som Lindgren/Olsson, samla ett gäng trasiga handbollskroppar mitt under den stenhårda klubbsäsongen och försöka få dem fräscha och samspelta på två veckor, kan Choi i lugn och ro bygga upp sitt lag och sina spelares fysik lagom till de här två VM-veckorna. Under två månader bor och tränar de koreanska spelarna måndag-fredag på ett handbollscenter i Seoul för att sedan vara lediga över helgen.

Och skulle en spelare inte vilja vara med i landslaget så finns det kraftfulla medel att ta till.

”Glad att jag är svensk”

Kyung-Shin Yoon är tidernas största handbollsstjärna i Korea. Han återvände i somras till Doosan från Bundesliga, där han är historiens bäste målgörare.

Yoon var med i OS men tackade nej till VM.

Då hotade det koreanska förbundet Doosan med tio poängs avdrag i ligan och Yoon togs ut till VM. Nu är han ändå inte här på grund av ”skada”.

Jag berättar för Janne Lennartsson om den koreanska VM-uppladdningen.

– Så länge hade jag inte velat vara borta från min familj. Jag är glad att jag är svensk.

Låt oss hoppas att han säger likadant efter kvällens ödesmatch.

Med hjälp av reporter Park lyckas jag få ur min (och Lukas Karlssons) nya VM-favorit, den lille finurlige spelmotorn Jaebok Sim, några ord.

Sim berättar att han drömmer om att få komma och spela i Europa, Bundesliga och... Hamburg.

Varför i jösse namn just Hamburg?

– Det var där Yoon spelade sista åren.

Lukas Karlsson, förresten - skulle det här ändå gå vägen tror och hoppas jag att han får sitt genombrott i detta VM.

Ungern–Australien 41–17, Sverige–Kuba 41–14 och Spanien–Kuwait 47–17 i går.

Som jag skrev redan i VM 2005 sedan Sverige utklassat Australien med 49–16: ”släng ut dom och återinför de B- och C-VM som fanns fram till 1992”.