Sverige klart för OS

helskärm

Leipzig (TT:s utsände)

En svensk handbollsdröm har gått i uppfyllelse.

– Det här är det största jag varit med om, säger Johanna Ahlm sedan Sverige slagit Kroatien och blivit klart för OS i Peking.

Efter det historiska ögonblicket och 24–22 (11–11) stormade 18 svenska landslagstjejer runt på planen med texten ”Wir fahren nach Peking”, Vi åker till Peking, på en vit banderoll och det var ringdans och jämfotahopp och tjut och glädjen visste inga gränser.

I augusti blir det första gången som ett svenskt damlandslag i handboll deltar i ett olympiskt spel och ännu en milstolpe i svensk idrottshistoria är ett faktum.

Det leende landslaget har blivit det fajtande landslaget och, som en djupt belåten förbundskapten Ulf Schefvert med en glimt i ögat tillade, ibland även ett välspelande landslag.

– Det var en kämpagrej och vi vek inte ner oss.

– Inte ens när vi låg på knäna, säger Tina Flognman och hon håller högerhanden ovanpå hjärtat och hon och de andra är så spontant genuint lyckliga att tårar rinner på folk runtomkring.

Stekhett och kamp

Den här väldigt speciella söndagen i Leipzig var det vårvarmt utanför arenan, men därinne stekhett av spänning och vilja och kamp.

– Jag var rädd för att vara övertänd, sade Tina Flognman med knäskydd på bägge benen, bandage på vänsterarmen och en tejpad tumme på höger hand.

Den starka linjekämpen var alltså tillbaka efter att Ulf Schefvert satte henne åt sidan i 14-mannatruppen till OS-kvalet.

Men alla 18 tidigare uttagna tjejer följde med, och ledningen hade option på att kasta in en av dem.

– Det är klart jag blev besviken över petningen, men jag har gjort mitt för att stötta laget, säger Tina Flognman.

Ulf Schefvert, som ju tränar Flognmans GOG i danska Svendborg och har örnkoll på henne, vill inte gå med på att hon blev ett trumfkort att spela ut:

– En mittsexa är sällan ett trumfkort, men visst är hon bra på att täppa till.

– Det var en kraft att sätta in.

Försvar i världsklass

Anledning till att hon fick vänta på att få spela, var knäskadan som lett till broskbildning och brist på matchtempo.

Men med en kortisonspruta i knät och jävlar anamma i huvudet kommer man långt.

Ända till Peking.

– Ja nu när vi har tagit oss dit, så ska vi ta oss hela vägen, säger Johanna Ahlm på frågan om målsättningen.

Hon gjorde åtta mål och var förstås en av de svenska matchvinnarna.

– Det var väl inget skönspel framåt, men defensivt tycker jag vi spelade bra, säger hon.

I mål stod Madeleine Grundström. För det mesta.

– Vårt försvarsspel var i världsklass, men jag skulle ha tagit några bollar till, säger hon självkritiskt.

– Det var helt rätt att byta ut mig.

Landslagets andra målvakt, Therese Brorsson, hoppade bland annat in och räddade två straffar i kritiska lägen.

– ”Madde” skrek till mig när jag sprang in; Om det är nån du ska ta så ta den här.

– Det här är helt otroligt.

Göran Sjögren/TT