Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Leopold

”Folk betalar 30000 kr för ett årskort”

Publicerad 2014-12-01

Den gyllene cirkeln. Här finns handbollens mecka – med våra svenska storstjärnor i centrum: ”Wislander visade vägen”

De senaste elva årens tyska mästare, de tre ­senaste årens Champions League-mästare och de danska ­giganterna – inom en radie av 13 mil.

Sportbladet åkte till handbollsvärldens mecka där hela 48 svenskar spelat och coachat ­under 2000-talet och såg två matcher inför fullsatta hus.

– Handbollen är enormt stor här, säger Ljubomir Vranjes, ­tränare i Flensburg.

KIEL/FLENSBURG. Tobias Karlsson kan bara stå bredvid och se på när Kim Andersson hotar med sitt skott men passar Lukas Karlsson, som studsar in bollen bakom Mattias Andersson, och gör 1–0 till Kolding borta mot Flensburg i Champions League.

I en och samma sekvens är stora delar av svenska VM-lagets ryggrad inblandad, om än i två olika lag: försvarsgeneralen, superstjärnan, spelmotorn och målvakten.

Två timmar tidigare har vi stått och pratat med Johan Sjöstrand och Niclas Ekberg, Sveriges andre VM-målvakt respektive målspruta på högerkanten, i Kiel, 85 kilometer sydöst om Flensburg, efter deras klara seger (33–27) mot Gummersbach i tyska ligan.

Som vanligt var det utsålt i Sparkassen-Arena i Kiel: 10 285 åskådare. 10 000 av platserna upptas av årskortsinnehavarna.

– Det måste vara unikt i handbollsvärlden, säger Sjöstrand.

”30 000 för ett årskort”

Årskorten går i arv och är så svårtillgängliga att du i princip bara kan köpa dem på svarta börsen.

– Jag köpte mitt för 8000 kronor och sitter däruppe, säger svensken Fritiof Kviske, 63, som bott i Tyskland i 41 år, och pekar upp mot det översta etaget.

– Och det var bara för att komma över rätten till ett årskort. Sedan ­betalar du för själva säsongen också, cirka 200 kronor per match. Därnere, närmare planen, har folk betalt 30 000 kronor för att komma över ett årskort och sedan kostar själva säsongskortet cirka 400 ­kronor per match.

Magnus Persson, EM-spelare i vintras, i Gummersbach gör sitt ­debutår i Bundesliga och spelade för första gången i Kiel denna kväll.

– Det maffigaste jag varit med om, säger han om inramningen.

Kent-Harry Andersson, experten i Sportbladets handbollspodd och före detta tränare i Flensburg, ­menar dock att årskorten är på väg att bli lite av ett problem för stämningen i Kiels hemmaarena:

– Medelåldern börjar bli väldigt hög. I Flensburg är det en liten annan publik, med ståplatsklacken bakom ena målet.

Mattias Andersson har spelat många år i både Kiel och Flensburg:

– Det är fantastisk stämning i ­båda arenorna men klacken här är lite som ”gula väggen” i Borussia Dortmund.

”Finns ingen fotboll”

Koldings Kim Andersson blir, i kraft av att spelat för ärkefienden och ”storebror” Kiel i sju år, utbuad av denna Flensburg-klack varje gång han rör bollen i början av matchen.

– Det har man alltid blivit här, ler Kim efter att legat bakom mer än hälften av Koldings mål i förlusten med 27–20.

På några timmar ser vi alltså tre av handbollsvärldens främsta klubbar, som ligger inom en radie av drygt åtta mil. Utökar vi radien till 13 mil får vi också in Hamburg, där Kristianstad efter en bragdartad ­insats denna efterdag vinner med 28–26 i EHF-cupen. Men det räcker inte för att gå vidare utan i stället avancerar tyskarna på fler gjorda bortamål.

Inom denna radie på 13 mil hittar vi det man nog får kalla handbollsvärldens mecka (även om Hamburg, Champions League-mästarna 2013, tappat en del i slagstyrka det senaste året på grund av svåra ekonomiska ­problem): de tre senaste årens Champions ­League-mästare, tyska mästarna de senaste elva åren och Danmarks mesta mästare.

Hamburg är den enda av de fyra klubbarna som är från en riktig storstad.

– I de andra tre städerna finns det ingen fotboll att tala om. Det bidrar förstås, säger Magnus Wislander, Kiellegendaren som tillsammans med hela familjen besöker Vranjes över helgen, när han försöker ­förklara handbollens popularitet i regionen.

Handboll, öl och trafikböter

– I Danmark är handbollen ­väldigt stor, näst störst efter fot­bollen. Och här i norra Tyskland har klubbarna haft framgångar i 20 år nu. Man spelar också mycket handboll i skolorna i Tyskland och det är otroligt bra stämning när man går och tittar på handboll här i ­Tyskland.

Vranjes:

– Flensburg är en handbollsstad. Staden har tre saker: handboll, ölbryggeriet och trafikböterna, som administreras härifrån.

Och överallt i handbollsvärldens mecka hittar vi svenskar. Totalt 48 svenska spelare och tränare, i stort sett alla våra största, har verkat i de här fyra klubbarna (ett stort antal danskar också, ska tilläggas, i framför allt Flensburg). Just nu är de tolv.

Magnus Wislander var först ut – redan 1990 i Kiel.

– Han visade vägen. Sedan har man till exempel i Kolding lärt sig väldigt mycket av svensk handboll. Ingemar Linnéll har satt en oerhörd ­prägel där, säger Kim Andersson.

Den skandinaviska mentaliteten har också varit avgörande för det massiva blågula inslaget i handbolls-meckat. Det menar alla vi pratar med.

– Man är väldigt bra lagspelare och otroligt hängivna klubblaget, säger Vranjes.

Följ ämnen i artikeln