”Började gråta när jag läste brevet”

Johan Flinck

Gyril, 9, föddes medhjärtfel – började prata igen tack vare handbollen

Kristianstad har handbolls-Sveriges överlägset största och mest hängivna publik.

Men en supporter har tagit en alldeles speciell i lagets hjärta – nioåriga Gyril.

– Alla blev tagna, berättar Ola Lindgren om brevet till spelarna.

Aldrig tidigare har ett lag i handbolls-Sverige dragit så mycket publik som IFK Kristianstad.

Men det finns en supporter som tagit särskild plats i spelarnas och ledarnas hjärtan.

Allt började med ett brev till laget just före slutspelet (se utdrag här nedan).

I brevet berättade nioåriga Gyrils föräldrar vad IFK Kristianstad betyder för deras dotter, som föddes med hjärtfel och Downs syndrom.

”En gripande historia”

– Alla spelare fick brevet och alla blev tagna. Jag fick tårar i ögonen. Jag skulle läsa upp det för min familj men det gick inte. Det bara stockade sig i halsen, berättar Ola Lindgren.

Vad betyder hennes historia för er?

– Man får andra perspektiv och en tankeställare. Man blir också glad att idrotten når ut till så många. Det öppnar en annan sida av det vi sysslar med.

Efter brevet har Gyril varit nere på flera träningar och träffat spelarna.

– Det är så kul att se henne. Nu gör hon high five med spelarna, skrattar och kan namnen... det är helt fantastiskt, säger Lindgren.

– Det är en gripande historia, det tycker vi allihop, säger Charlie Sjöstrand.

Vinner när Gyril är med

Han och Herdeiro Lucau är Gyrils favoritspelare.

– Man får perspektiv på vad som är viktigt här i livet – vad är en förlorad match mot det här och att vi kan bringa sådan glädje i det vi gör. Det är makalöst.

Mamma Helen:

– Det bemötandet hon får av IFK är helt fantastiskt. Hon får vara sig själv, hon är inkluderad.

– Hon har öppnat upp sig tack vare detta. Vi har fått ett nytt barn, kan man säga.

Varken hon eller pappa Johan har varit intresserade av handboll tidigare.

– Men nu är vi det!

De var med i Partille när Kristianstad slog ut Sävehof i lördags och är på plats på finalen mot Drott i dag i Scandinavium.

– Härligt! Vi brukar vinna när Gyril är med, säger Sjöstrand.

Brevet som rörde Lindgren och spelarna till tårar

Kära alla IFK-spelare!

Det finns tillfällen i livet då man känner att man måste berätta för människor vad de betyder, då de inte har en chans att få veta annars. Detta är ett sådant.

/.../

Gyril, är 9 år och har Downs syndrom. Hon älskar handboll och IFK, vilket kanske inte är så ovanligt. Det unika är vad ni i laget har betytt och betyder för henne.

För att göra en lång historia kort föddes Gyril med så stora hjärtfel att läkarna inte visste om det skulle gå att operera så hon skulle få leva. Men en kirurg i Lund gjorde en operation som egentligen inte gick att göra och det är vi så tacksamma för, för alltid. Hon utvecklades bra och hade just börjat prata då vi 2006 flyttade från Stockholm till mammas hemstad Kristianstad.

En massa olyckliga omständigheter på dagis gjorde att Gyril inte bara slutade prata; hon försvann in i en bubbla där det bitvis varit svårt att nå henne. Hon har inte sagt många ord under de år vi bott här och hennes språk var nästan borta. Utvecklingen gick bakåt och ibland långsamt framåt.

/.../

När hon av en slump såg handboll på TV var det den första sak (och sport) hon engagerat sig i på riktigt. Intresset har öppnat upp henne och vid SM-finalen förra året förstod vi att – jo! – hon var på väg tillbaka till oss. Glad och lycklig har hon sett den inspelade finalen flera gånger. När denna säsong började bokade vi in några hemmamatcher på prov och redan efter den första kunde vi konstatera att det där lär vi få göra igen – ofta. Hon hejar och klappar och är med och följer hela matchen.

Jag tror ni kan föreställa er hur det känns för oss föräldrar att efter 6 års tystnad så står hon vid TV:n och ser bortamatcherna via webben och vrålar ”Markus Olsson” =) Och hur lyckliga vi blev att se hennes reaktion när hon fick en påse bullar på läktaren av Darko Martinovic och sedan fick hälsa på store Lars Möller-Madsen efteråt. Att ni spelare kan SE henne.

Det är omöjligt att uttrycka i ord hur glada och tacksamma vi är för denna utveckling. Där hon i dag går framåt i skolan, lär sig nya saker varje dag och där hon går hem efter varje besök i Arenan med ett leende som kan smälta snö.

Därför vill vi berätta så att ni får veta att ni betytt hela världen för en liten tjej och att ni har gett henne ett nytt liv; helt utan att veta om det. Därför vill vi säga TACK för att ni finns!

Lilla Myran (Gyril) kommer att sitta på läktaren så ofta hon kan för ni vinner ju varje gång hon är där ;) Och fanns det en önskan hon skulle uttrycka så vet vi att det vore att få krama er allihop.

Allt gott önskar vi er alla!

Helen och Johan, föräldrar till Gyril