Han är förebilden Woods behöver

Phil Mickelson står upp för sin familj

AUGUSTA. I alla år var det Tiger Woods som var förebilden, tänkte vi.

Så fel.

Nu ser vi Phil Mickelson och tänker att han är precis den förebild Tiger Woods behöver. En kille som står upp för sin familj och som upplever äkta kärlek från fansen.

Orlando, för två veckor sedan. Jag bevakade turneringen i Bay Hill och hörde en rockstjärna ta sig genom en enorm folksamling. Det kunde ha varit Bono eller Bruce Springsteen, om det inte varit för att killen i keps liksom vaggade fram och nästan skämdes lite när han hälsade på sina fans. Phil Mickelson tog sig till första utslaget och lyftes sen fram av sina fans över 18 hål. Efteråt skrev han autografer i nästan en timme.

Det har sagts att Mickelsons fina kontakt med publiken är en bluff. Det kan ha varit så tidigare, men efter det stöd han och cancersjuka hustrun Amy har fått tror jag det finns ett band mellan ”Lefty” och golffansen som håller i alla väder.

Phil Mickelson är inte den allra bäste där ute på USA-touren, men han är garanterat den populäraste. Mycket av det beror förstås på att han ifjol tog en paus från golfen för att stötta sin familj under cancerkrisen. Och sedan igår finns både Amy och parets barn på Augusta National för att stötta i Masters.

Jag har följt Mickelson och känslan här är densamma jag fick i Orlando – Phil Mickelson är mer lik Jack Nicklaus och Arnold Palmer än någon annan spelare där ute; samma värme, samma tålamod. Och samma glädje när det går bra.

Tigers leende känns inte äkta

Jämför det med Tiger Woods, som istället för att stötta sin familj har kastat den in i en tragedi som följs av all världens skvallerpress.

Woods försöker göra som Mickelson och le stort och knyta band med sina fans. Men få går på det, det känns inte äkta. I Woods fall handlar det om att lacka om revorna i lacken, han skyddar ett varumärke, han bryr sig förmodligen inte alls om vad ungarna längs repen tycker. Till skillnad från Mickelson är Woods känd för att knappt ägna unga autografjägare ett ögonblick.

Så vem sa att världsettan är den stora förebilden?

Inte längre.

Inte när det handlar om att ta emot och dela med sig, och vara en bra förebild.

Jag får många mail och kommentarer från läsare som tycker vi ska lämna Tiger Woods privatliv i fred. Det gör jag – däremot skriver jag om golfaren Tiger Woods. När han utåt tar på sig ansvaret att vara en förebild, inte minst för unga, och när han har en golfhemsida som handlar om familjevärderingar, då måste vi beskriva den Tiger Woods vi ser i dag – som avslöjats med byxorna nere och med en attityd som jag upplevt som stöddig och ytlig.

Världsettan är ensam här

Jag imponeras av Tiger Woods golfslag, absolut, men världsettan är ensam här: Hans fru Elin och de två barnen är hemma och det finns en tråkig orsak till det. Jag önskar att Woods varit mer som Mickelson, som har alla sina nära på plats. Kanske möts de två i en ledarboll söndag, för de är båda sex under par inför helgen. Jag hoppas Woods ser och lär om de får spela tillsammans. Även om jag tror att det är för sent.

Henrik Stenson fick oväntat ledigt i helgen. Han gjorde sitt sämsta Masters någonsin men jag tror inte vi ska bry oss om resultatet; elva över par. Han chansspelade lite när han ändå såg ut att missa cutten.

Däremot vet vi sedan tidigare att den här typen av känslomässiga örfilar kan resultera i en seger framöver. I fjol vann han Players i Sagrass.

Robert Karlsson smyger med. Mycket rött i scorekortet där. Kan bli den bästa svenska placeringen någonsin i Masters. Folk som finns i Karlssons närhet har sagt att spelet ser ut att vara bättre än någonsin.

Lee Westwood och Ian Poulter går ut i ledarboll i dag. Go, brits!

Den senaste veckan har jag upplevt en jordbävning, varit nära att störta med ett flygplan, en bilolycka och en mindre tornado.

Vad händer närmast?