Systrarna Kallur på väg tillbaka

Hoppas kunna tävla redan under inomhussäsongen

helskärm

Smärtsamma stressfrakturer har helt respektive delvis spolierat årets säsong för häcklöparsystrarna Jenny och Susanna Kallur.

Nu har de startat vägen tillbaka – och hoppas kunna tävla redan under inomhussäsongen.

I måndags körde systrarna Kallur igång grundträningen inför kommande säsong. Ingen av dem har börjat löpträna ännu, så trots att de inte känner av sina skador vet de inte hur smalbenen mår när de knyter på sig löparskorna.

Jenny siktar både på inomhussäsongen och utomhussäsongen medan Susanna har målet främst inställt på utomhussäsongen.

– Det har gått så bra inomhus de senaste åren att jag känner att jag nu vill satsa allt krut på en bra utomhussäsong och jag har VM i Berlin och Golden league som de stora målen, säger Susanna.

– Men om allt känns bra i benet kommer jag även att tävla inomhus. Jag får se längre fram i vinter.

Båda klurar också på, tillsammans med sina tränare Karin Torneklint och Torbjörn Eriksson, på vad som gjort att de i stort sett samtidigt fått stressfrakturer i smalbenen.

– Förmodligen handlar det om för stor mängd löpträning i kombination med en speciell övning som tagit hårt på just det området, säger Susanna Kallur.

Jenny Kallur hann knappt starta inomhussäsongen 2008 förrän den tog slut på grund av smärtorna i vänstra smalbenet. För Susanna blev 2008 året då hon kastades mellan ytterligheterna.

– Säsongen innehöll verkligen allt från toppen till botten, säger Susanna.

TT: Om jag säger 2008, vad är det första du tänker på då?

– Världsrekordet, 10 februari i Karlsruhe, svarar Susanna blixtsnabbt.

Det var vid inomhustävlingen i tyska Karlsruhe som Susanna Kallur satte inomhusvärldsrekord på 60 meter häck med tiden 7,68. Några veckor senare, under uppvärmningen till semifinalen i inomhus-VM, fick hon en bristning i högra lårets baksida. Efter rehabilitering under våren kunde hon starta utomhussäsongen – och det gjorde hon med två väldigt snabba lopp i Golden leaguetävlingarna i Berlin och Oslo i början av juni.

Därefter började smärtorna i högra skenbenet bli för stora och det var bara att lägga ner tävlandet för en tid. Susanna var inte tävlingsklar förrän till OS i Peking i augusti. Och där försvann medaljdrömmarna i semifinalen genom ett fall på den första häcken.

Strax efter OS lade hon ner säsongen för att vila och behandla stressfrakturen.

TT: Med tanke på hur säsongen blev, har det varit jobbigt mentalt?

– Det var inte så jobbigt, skador ingår i idrotten. Och jag gillar hela resan i friidrotten. Det var lite kul att ha kniven mot strupen, att bli lite pressad och det var roliga utmaningar inför OS. Men förhoppningsvis har jag flera skadefria år framför mig.