10 världsrekord på 82 dagar...

Sommaren 1942 blev Gunder Hägg den förste nationalidolen och idrottsstjärnan i Sverige

Klockan var fem i tolv på nyårsafton 1918.

Selma hade just fött ett litet gossebarn.

"Gubbjäveln" sträckte sig mot klockans minutvisare för att vrida fram den till efter tolv. Han ville att grabben skulle kunna hjälpa till ett år längre i hemmet före lumpen.

Men barnmorskan hade en vass blick och vred tillbaka visaren omedelbart.

Gunder Hägg hade gått sin första kamp mot klockan och förlorat.

Han skulle komma att få sin revansch många gånger om... tills i lördags kväll, då tiden hann i fatt honom igen.

Sportbladets Johan Flinck berättar historien om en av vår tids största idrottsmän genom tiderna.

"Gubbjäveln" och hans grabb i de yngre tonåren sov i en flottarkoja vid norrlandsälven om nätterna.

På dagarna såg de till att timret flöt i älven i en strid ström mot sågverket vid kusten.

Däremellan sprang grabben på den uppstegade 750-meterssträckan mellan kojan och en vändstolpe. Fram och tillbaka - 1 500 meter.

Vid kojan satt Gubbjäveln, han hette egentligen Nils Henrik, men kallades inget annat av sonen på senare år, med väckarklockan och tog tiden. Återigen fifflade han med klockan och drog av en minut på tiden för att sonen inte skulle tappa intresset.

Så här inleddes löparkarriären som skulle bli den största i svensk historia.

Men målet var inte medaljer, rekord och världsberömmelse utan...

- Jag ville bli brandman och jag hade sett att några löpare fått jobb som brandmän, berättade Gunder Hägg.

En av dem var hans store idol Henry Kälarne, som efter att varit dräng hos den berömde Fridolf Westman i Västanede fick jobb som brandman i Stockholm.

När Gunder blivit jämtländsk juniormästare dök den idrottstokige bonden Westman upp hos familjen Hägg i Albacken, inte så långt från Västanede, och erbjöd Gunder att ta över som dräng efter Kälarne.

- Jag drömde om att bli lika bra som Kälarne, sa Hägg.

Det blev han snarare än han trodde.

Som 17-åring mötte han storstjärnorna Kälarne och Åke Spångert på 1 500 meter på Hofvallen i Östersund - och vann.

Hägg glömde aldrig segertiden i sitt genombrott: 3.51,8.

Men han glömde snabbt vad läkaren i lumpen, dit han alltså kom till slut, sa när han hade fått dubbelsidig lunginflammation:

- Vad du än kommer att syssla med så blir det i varje fall aldrig löpning.

Under Gösta Olanders ledning på Vålådalen la istället Hägg grunden till en av världens mest spektakulära löparkarriärer någonsin.

Träningsanläggningens mjuka stigar sägs ha skapat Häggs lätta, vackra löpsteg. Men det låg också mycket träning och vilja bakom med bland annat tuffa pass i snö på vintrarna och i de jämtländska fjällsluttningarna på somrarna.

Vid SM-tävlingarna på Stockholms Stadion 1941 slog Gunder Hägg sitt första världsrekord: 3.47,6 på 1 500 meter, en sekund före... ja, gissa.

Den nyblivne guldmedaljören övertalades snabbt att ställa upp i en tävling i Eskilstuna nästkommande fredag.

Hägg kom, sågs och segrade på en engelsk mil. Men dömdes också för brott mot amatörreglerna för att ha fått 68 kronor för mycket för att ställa upp i tävlingen.

Hägg stängdes av 2 november 1941-1 juli 1942.

Han gjorde comeback på Slottsskogs-vallen i Göteborg samma dag avstängningen upphörde.

Intresset var enormt: loppet direktsändes i radio och 19 069 åskådare bänkade sig på arenan medan ett tusental fick vända när grindarna stängdes.

Det blev världsrekord direkt på en engelsk mil. Hägg vann på 4.06,2, bara metern före Arne Andersson - den bittra rivalen på banorna men goda vännen utanför som Hägg med sin typiska, råa humor snabbt döpte till "Den ständige tvåan".

Milen på Slottsskogsvallen blev också inledningen på en magisk sommar för de svenska idrottsälskarna.

Medan Rommels offensiv bröts vid el-Alamein och de stora sjöslagen utkämpades i Stilla Havet fick Gunder och Arne svenskarna att glömma ransoneringskort, mörkläggning och fruktan för Hitler.

Under 82 dagar satte Gunder Hägg fantastiska tio världsrekord på alla distanser från 1 500 meter till 5 000 meter. Totalt arrangerades det 33 galor med Gunder och denna sommar och förhöst och 316000 åskådare kom för att se duellerna.

Det sista rekordet i sviten, det på 5 000 meter, stod sig i tolv år.

Gunder Hägg blev den förste store nationalidolen och mediala idrottsstjärnan i Sverige.

Han fick Svenska Dagbladets bragdmedalj i slutet av året utan att juryn ens behövde sammanträda.

Våren 1943 kände sig Hägg i sitt livs form men i stället för att inleda en ny fantastisk rekordsvit runt om på de svenska idrottsplatserna tvingades han iväg som "löpningens ambassadör" till USA. Sverige behövde förbättra relationerna med amerikanerna, som tyckte att svenskarna var alltför tyskvänliga.

Mitt under brinnande krig åkte Sveriges största idrottsstjärna med tankfartyget och lejdångaren Saturnus över Atlanten för att möta den amerikanske medeldistansstjärnan Greg Rice, obesegrad 65 lopp i följd. Medan fartyget i 28 dagar kryssade mellan minorna försökte Hägg träna.

- Jag försökte hålla formen genom att springa på kobryggan längs båten två gånger varje dag. Det var ett jävla jobb och en jävla resa, men båt var det enda transportmedlet som stod till buds.

Hägg besegrade Rice direkt trots att han sprang som i en dimma och fortfarande hade sjögången i benen.

Hägg förlorade inte ett lopp i USA, döptes snabbt i den amerikanska pressen till "Gunder the Wonder" och utsågs till världens främste idrottsman 1943 av nyhetsbyrån AP.

Hemma i Sverige kunde man följa loppen i Sveriges Radios första interkontinentala direktsändningar någonsin.

Somrarna 1944 och 1945 fortsatte Gunder-Arne-duellerna och det blev fyra nya världsrekord från Gunder.

Arrangörerna drog in enorma pengar på de här galorna. Det förstod Gunder och Arne, som alltid tog betalt - en krona metern var den ungefärliga taxan.

- Klubbledaren föreslog ofta en summa. Om jag tyckte att summan var för liten så sa jag ingenting. Det blev tyst i luren och då höjde klubbledaren budet. Så jag begärde aldrig en summa för att tävla.

Det hjälpte inte.

Den 17 mars 1946 meddelade nyhetsuppläsaren i radion att Gunder Hägg, Arne Andersson och Henry Kälarne diskvalificerats på livstid för brott mot amatörbestämmelserna.

I köket i den lilla ettan på Belntorpsvägen i Malmö hörde Gunders blivande fru Daisy meddelandet.

Hon ropade in till Gunder i rummet:

- Hörde du vad dom sa?

- Ja, vad sa dom?

- Att du blev diskad!

- Å fan! Nu tar vi en kopp kaffe på det här.

Det sägs att Gunder Hägg därefter inte tog ett löpsteg på 20 år.

Granskningsnämnden hade, inofficiellt, kommit fram till att Hägg mottagit 34 000 i otillåtna ersättningar åren 1940-45 men enligt honom själv handlade det snarare om 150 000 kronor.

Hägg såg diskningen från den positiva sidan: han slutade när han stod på topp (han höll sju världsrekord vid tidpunkten), slapp den allt hårdare pressen och behövde inte motivera sig till stordåd gång på gång.

Tillsammans med Daisy bodde han större delen av sitt resterande liv i eller omkring Malmö och Ystad.

"Proffspengarna" försvann i en misslyckad sportaffär, men paret fortsatte försörja sig till pensionen inom konfektions- och textilbranschen.

De fick fyra barn och så småningom

åtta barnbarn.

Hägg ville aldrig leva på gamla meriter och talade bara om sin sagolika fri-idrotts-karriär när någon frågade.

I går i Sporten i TV4 berättade fri-idrottskollegan Rune Larsson hur han försökte få Hägg till den stora Idrottsgalan 2000 i Globen då 1900-talets störste idrottsman skulle utses.

Gunder ville inte komma.

- Jamen, Borg, Stenmark och hela gänget kommer.

- Jag vill inte, svarade Hägg.

- Men till och med kungen kommer.

- Det är jag som är kungen.

Hägg kom inte till galan.

Senare samma år ramlade Hägg i servicelägenheten i Malmö när han skulle gå upp och ta ett glas vatten.

Han tvingades till en höftledsoperation och satt sina sista fyra år i rullstol.

I lördagskväll hann tiden i fatt löparkungen som så många gånger lurat klockan.

Gunder Hägg blev 85 år gammal... och hedersbrandchef i åtta olika amerikanska städer.