Siggi Jónsson: ”Man blir jävligt irriterad”
Uppdaterad 2018-08-06 | Publicerad 2009-07-24
Sparkades – upplevde tyngsta halvåret någonsin
För åtta månader sedan sparkade Djurgården huvudtränaren Siggi Jónsson. I dag slåss klubben för sin överlevnad i allsvenskan.
– Jag har varit jävligt irriterad, vi fick sparken för att Djurgården skulle satsa långsiktigt. Och titta hur det blev, säger Jónsson till Sportbladet.
Djurgården har släppt in flest mål av samtliga lag i allsvenskan: 30 stycken på 15 matcher. Laget skulle i dagsläget tvingas kvala sig kvar i allsvenskan – man har endast Örgryte och Gais bakom sig i tabellen.
”Djurgården är sämre i dag”
– Djurgården är sämre i dag än när jag och "Pålle" (dåvarande ass-tränaren Paul Lindholm) tränade laget. Man skapar inga chanser och har släppt in massor med mål. De kommer att få tufft att klara kontraktet, men jag har ett Djurgårdshjärta och hoppas att det löser sig, säger Siggi Jónsson.
I stället för Siggi Jónsson och Paul Lindholm fick Zoran Lukic och Andrée Jeglertz uppdraget att leda Djurgården. I juni försvann Zoran Lukic, om han sparkades eller avgick självmant råder det delade uppfattningar kring.
”Det finns inget tålamod”
– Det är så typiskt Djurgården, det finns inget tålamod. Man säger att man ska satsa långsiktigt och följa manualer, men vad händer? Man ändrar taktik och följer inte alls de långsiktiga planerna, säger Siggi Jónsson som har träffat nye tränaren Andrée Jeglertz.
– Ja, det har jag. Han är trevlig och gör bra i från sig tycker jag. Det är inte hans fel att Djurgården inte visar resultat. Laget behöver kreativa mittfältare, det har man saknat länge.
Du har sett i princip alla Djurgårdens matcher i år, hur känns det att se laget slåss i botten?
– Det har varit tungt. Det är inte kul att se att spelarna, som jag har jobbat med, försöker så hårt men att ingenting fungerar.
Siggi Jónsson har fortfarande inte gjort klart med nytt jobb. Det har funnits intresse från Danmark, men det blev aldrig konkret. Han vill fortsätta att jobba utanför Island.
– Jag är hungrig och vill verkligen jobba igen, efter två veckor kände jag mig rastlös. Jag känner att jag har mycket kvar att ge som fotbollstränare. Det har verkligen varit jobbigt att inte haft något att göra när man har jobbat sedan 15 års ålder.