”Allt handlar om att få igen Zlatan”

Robert Laul

Tufft väg för landslaget
utan Barcelonaspelaren

DAMASKUS. Om jag vore Erik Hamrén hade jag snabbt lagt januariturnén till handlingarna, stämt av med Anders Svensson och möjligen Emir Bajrami om de är sugna på nästa landskamp för att sedan koncentrera mig på vad det närmaste halvåret egentligen handlar om:

Få tillbaka Zlatan till Blågult.

Inledde den här resan med en krönika där jag konstaterade att vi inte ska räkna med några genombrott à la Rasmus Elm.

Det blev det inte heller. Tvärtom.

Visst, Anders Svensson visade sin höga nivå och är så klart given – men övriga killar med landskamper i bagaget måste snarare ha spelat sig längre bort från Wales-matchen 3 mars. Jag tänker då på bröderna Farnerud, Mikael Dorsin, Samuel Holmén och Stefan Ishizaki.

Mikael Lustig lär väl komma med igen men det beror i så fall på att det saknas andra alternativ till höger i backlinjen, Lustig har inte övertygat i mellanöstern.

Av de 15 debutanterna är det egentligen bara Emir Bajrami som uträttat tillräckligt för att förtjäna fler chanser på kort sikt men jag tar inte gift på att han är med redan mot Wales då Europa­proffsen och ”Chippen” är tillgängliga.

Hedersomnämnande för Almebäck

Vad gäller övriga debutanter gjorde vissa det bra (exempelvis Tobias Eriksson), andra mindre bra. Gemensamt är att de av naturliga orsaker som låg ålder eller brist på erfarenhet är rätt långt borta från en A- landslagstrupp.

– Självklart är det inte så många som är aktuella till Wales-matchen, det säger sig självt, som Erik Hamrén uttryckte det.

Debutanten Michael Almebäck förtjänar att nämnas. Han är egentligen den ende förbundskaptenen själv lyft fram under årets januariturné. Hamrén gjorde det i går utanför omklädningsrummet på Al-Abbasiyin-stadion där vi vilade ut efter att planen stormats av hundratals syriska supportrar. Vi skyddades av en gallergrind på ena sidan och en insatsstyrka på den andra men situationen blev aldrig obehaglig.

Hamrén sa att det ”lös” om Almebäck. Jag håller med och tror jag vet vad som åsyftas:

Under ett av träningspassen bromsade Hamrén spelet i tre minuter. Spelarna stod stilla medan förbundskaptenen gestikulerade och pratade om anfallsuppbyggnad. En viktig detalj, menade Hamrén, är att mot lag med en ensam anfallare (de flesta spelar så) är det oerhört viktigt att mittbacken vågar bryta fram i planen med boll.

Just sådana frambrytningar hade Almebäck sedan ett par tre lyckade mot Syrien. En effekt fotbollstränare gillar att få.

Högre klass än mot Oman

Landslaget reser nu hem och lär inte återvända till Syrien för att spela fotboll. Det sa i alla fall Anders Svensson. Jag förstår vad han menar men tv-rättsinnehavaren Kentaro styr och ska de hämta in sina stålar blir det Oman och Syrien i stället för en rätt trivsam King’s Cup i Thailand med matcher på ett och samma ställe och inget strul med flyg mellan olika länder till arenor som inte underhållits sedan -91.

Gårdagens match hade i alla fall betydligt högre underhållningsvärde och höll högre kvalitet än den mot Oman i onsdags som påminde om allsvenskan.

Det här var en landskamp med energi och tempo, en tabbe av Johan Dahlin (igen!) och ett mål av Mathias Ranégie, Häckenanfallaren som Håkan Mild ratade. Det räckte att titta på Anders Svensson för att se skillnaden på motstånd, Svensson var inte i närheten av lika dominant i går.

Syriens bästa spelare var anfallaren Raja Rafe, nummer 24. Såg ni när han drev bollen över hela planen, jagad av snabbe Emir Bajrami som inte hann ikapp?

För Erik Hamrén handlar nu allt om att sätta in de svenska spelarbetygen i en pärm, ställa den i bokhyllan på obestämd framtid och slå en signal till Zlatan. Det är tydligt att vår nye förbundskapten har valt väg och den vägen är att spela med en ensam anfallare.

Utan Zlatan blir det en mycket svår väg.