Barçaspelarna är bedövande trista – utanför planen

Johanna Frändén

Sportbladets Johanna Frändén punktmarkerar Zlatan och La Liga

Det är världens mest självlysande lag – på planen.

Och världens mest alldagliga – utanför.

Zlatan Ibrahimovic har kommit till klubben som vill vara mer än en klubb, där ingen spelare vill vara mer än en spelare.

Fotboll spelas och avgörs på gräs. Så långt är vi helt säkert överens. Och i sitt rätta element är Barcelona ungefär det mest underhållande man kan titta på.

Men när Lionel Messi och Xavi Hernandez kliver av planen lämnar de också stjärnglansen någonstans i omklädningsrummet.

Mötena med media är så fulla av floskler att man skulle kunna rigga en högtalare, leta fram bandet från förra presskonferensen och trycka på repeat.

Vi har klassikern ”lagets bästa är viktigast”, favoriten ”jag spelar där tränaren vill”, och så uppstickaren från veckorna som gått ”Ibrahimovic är bra på sitt sätt, Eto’o på sitt”.

Håll in hakan

Det är uttalanden så diplomatiska att FN skulle ha nytta av dem (vilket man ju, som av en händelse, har med Unicef-loggan).

Det är VM i att hylla kollektivet och hålla in hakan.

Det är, om vi ska vara ärliga med varandra, rätt så tråkigt.

Pep Guardiola har grävt fram sina guldkorn i den katalanska myllan och byggt en lagstomme runt dem.

Kooperativt och till största del lokalt odlat.

Det är förstås alldeles fantastiskt bra gjort. Det är det som gör Barcelona till ”mer än en klubb”.

Om det är rätt miljö för Zlatan Ibrahimovic att ta det sista steget återstår att se. Men han vet i alla fall vad som väntar den som inte håller sig till Peps policy:

En enkelbiljett till Serie A.