UR STORMENS ÖGA – IN I KAOS

Efter en säsong fylld med orosmoln – i kväll spelar L’Olympique de Marseille för att vinna ligan

I sjutton år har Marseille sökt den perfekta säsongen, utan att hitta annat än kaos.

I år sökte de kaos.

I kväll spelar de för att vinna ligan.

Regnet öser ner som det bara kan ösa i Marseille.

Mistralen tar tag i allt det våta och kastar det längs med Stade Vélodrome. Ingen kommer undan.

Jag lånar en handduk av en fotograf för att torka av mig innan jag slår mig ner för att lyssna till Eric Gerets.

– Vi visade karaktär, säger han.

OM har klarat 0–0 mot Atletico Madrid och kvalat in till Uefa-cupen. Gerets tänder en av sina Cohiba-cigarrer (Churchill, de största), och lämnar rummet med ett leende.

Det är strax före jul.

Och en ny, värre storm är på väg in över Marseille.

Det finns klubbar som måste slå sig för att känna att de lever.

L’Olympique de Marseille må vara Frankrikes största, mest framgångsrika, mest älskade fotbollsklubb – men de kommer aldrig att vara något annat än underhundar. Socialistisk, multikulturell, ilandfluten från Medelhavet och piskad av mistralen.

Kaoset bor i klubbens dna.

Om Eric Gerets trodde att den här säsongen skulle bli ett undantag så trodde han fel.

Marseille är på god väg att vinna sin första franska mästartitel på sjutton år, men de hade inte varit här om det inte vore för att de samtidigt slagits mot inre och yttre fiender.

Under en vecka i december rasar allt

Den gemytlige men hårde Gerets hade inlett hösten med att låna ut sin störste stjärna till Premier League. Djibril Cissés månadslön (fyra miljoner kronor) var för hög för att motivera, och dessutom vräkte laget in mål även utan honom.

Men under den decembervecka jag tillbringar med Marseille­ rasar allt, utan att det egentligen märks.

Jag ser dem spela en 0–0-match till, i Lyon, inför tre miljoner­ uttråkade tv-tittare. I nästa omgång förlorar de på hemmaplan mot mediokra Nancy. Med 3–0.

Gerets har laborerat med offensiven hela hösten utan att egentligen hitta rätt. Det är 4-2-1-3 ena veckan, 4-3-1-2 andra veckan och 4-3-2-1 den tredje. En enda gång, i omgång tre och fyra, ger han samma offensiva uppsättning chansen två matcher i rad.

Alla hans spelare är små, lätta, snabba. Den ende som är given är målkungen Mamadou Niang, och den här veckan bryter han foten.

När vinteruppehållet kommer ligger OM femma i Ligue 1, sex poäng efter sjufaldiga mästarna Lyon.

De har gått mållösa från fem av sex matcher, har problem med sitt mittförsvar och vet inte vilket spelsystem de ska använda.

När januari närmar sig står Marseilles hela säsong på en knivsegg och balan­serar.

Jagar tung anfallare

Skulle de implodera, som så ofta? Eller skulle de sluta sig samman, koncentrera sig på sitt jobb, och lyfta mot toppen?

Det är uppenbart att de just då ­behöver två saker för att rädda året.

Det ena är en ny sorts anfallare.

Det andra är en perfekt fiende.

På två intensiva dagar i januari får de båda delarna. Den ena kommer utifrån, den andra från insidan.

Eric Gerets är tydlig, tidigt:

– Jag vill ha en tung anfallare, och jag vill ha det senast den 29 december.

Letandet drar ut på tiden. Presidenten Pape Diouf och sportchefen José Anigo letar över hela Europa, från Moskva till Helsingborg. Men det går trögt. Vagner Love är för dyr. Fred är för osäker. Henrik Larsson för velig. OM-ägaren Robert Louis-Dreyfus kontaktar Drogba, Adriano och Podolski men får nobben.

Den 14 januari tackar någon äntligen ja.

Han heter Brandao, kommer från Brasilien och Sjaktar Donetsk och kostar sex miljoner euro.

– Det är ett riktigt odjur som inte släpper nåt och som kan dra med sig hela laget mot en annan sorts fotboll, säger Gerets.

– Det är ingen tekniker direkt, han dribblar inte alls, meddelar gamle ukrainske landslagsbacken Vladislav Vatjuk.

Litar inte på varandra

– Han spelar på gränsen, han kan vara brutal.

Brandao är 1,89 lång, och inte alls den sorts lirare som publiken i Marseille brukar älska.

Men Pape Diouf verkar säker.

När han presenterar sin värvning ­efter en träning ute på la Commanderie förklarar han hur kravbilden ser ut:

– Brandao är här för att göra mål direkt och för att vinna ligan.

Några timmar senare står det klart att alla inte litar på Pape Diouf.

En av dem heter, dessvärre, Robert Louis-Dreyfus.

”RLD” är Marseilles ägare sedan tolv år. Han har plöjt ner drygt två miljarder i klubben och han har dömts till fängelse för klubbens skull.

Det senaste åren har RLD legat väldigt lågt, han har dessutom drabbats av leukemi.

Men den 14 januari, samtidigt som OM slutför förhandlingarna med Brandao, kliver han in i rampljuset igen.

I en intervju med l’Équipe går RLD till stenhård attack mot Pape Diouf, José Anigo och Eric Gerets.

Krig mellan ägare och president

Utgifterna är för stora, de sportsliga resultaten för dåliga.

– Redan i maj i fjol krävde jag, med allra största tydlighet, att de skulle skära

i truppen. Det är viktigt för klubben och laget, men det har inte hänt, säger Louis-Dreyfus.

– Om Pape Diouf vore i Sochaux eller om han höll ekonomin i balans, då skulle­ det duga. Vi, med en budget som är långt större än alla andras – Lyon undantaget – ska vara etta eller tvåa.

Och om det inte går vägen?

– Då tror jag att dom själva kommer att ta konsekvenserna av det.

RLD berättar också att han föreslagit klubben att värva Bordeaux superstjärna­ Yoann Gourcuff redan förra sommaren.

– Jag hoppas alltid att de ska följa mina råd, flinar han. Men de tyckte kanske att Hilton och Ben Arfa var bättre val…

Attacken kommer som en chock för Pape Diouf.

– Fullkomligt! Vi sågs i förra veckan, och pratade i all vänlighet. Jag blev överraskad av brutaliteten och aggressiviteten mot en anställd.

Kriget var inte bara ett faktum. Det skulle dessutom utspelas inför öppen ridå.

Dioufs nästa drag kan mycket väl ha varit det som räddade en hel säsong.

När han skulle kontra på sin chefs attack reagerade han instinktivt – och han pekade inte på RLD.

Enligt etablerad OM-taktik riktade han pekfingret åt ett annat håll.

Han riktade det mot Paris.

I OM-administrationen finns en länk mellan Louis-Dreyfus och klubbstyrelsen, en övervakningsinstans ledd av Vincent Labrune, RLD:s talesman och verkande från Paris.

– Han kanske vill att jag ska bli hans hantlangare, sa Diouf. Eller så vill han bli nummer ett i den här klubben, samtidigt som han är kvar i Paris…

Det magiska ordet garanterade Diouf hela Marseilles sympatier.

Gerets lämnar över till Deschamps

Fienden satt alltså i Paris. OM kunde knyta näven och börja slåss.

Eric Gerets puffade vidare på sina Cohibas, slog sig ner med en journalist och förklarade:

– Det här förändrar inget mellan Pape, José och mig. Vi är på exakt samma våglängd. Hur som helst så är det med Pape och José som jag arbetar.

– Sen jag började med fotboll har jag blivit mästare tretton gånger. Jag vet lite om hur man gör. Sen jag kom hit har jag bara varit besatt av en enda sak: att en dag ta hem titeln.

Intervjun med Gerets publicerades i France Football. Den innehöll många spetsiga svar, men det intressantaste av alla passerade liksom i förbigående. Reportern Pascal Ferré ställde en rak fråga och fick ett rakt svar.

– Monsieur Gerets – är det möjligt att du lämnar OM även efter en ligatitel?

Svaret kom snabbt:

– Oui.

I slutet av mars har krutröken lagt sig. Brandao har gett ­anfallsspelet en ny dimension, Niang är tillbaka i laget, Renato Civelli ersätter Zubar i mittförsvaret och ger backlinjen stabilitet.

Och presidenten har slutit fred med ägaren.

– Min relation till Robert är som den alltid varit. Vi kommunicerar mycket, mest genom sms, förklarar Pape Diouf i en intervju i France Football.

Men även den här gången gömmer intervjun ett annat, intressantare svar, ett som smiter förbi obemärkt. Det är Didier Deschamps som får chansen att ställa en fråga till OM:s ledare.

– Under din tid som president… har du aldrig haft lust att erbjuda mig jobbet som tränare i OM?

Dags för magi i Marseille

Diouf ger sig in i en utläggning om sommaren 2006, då det kunde blivit men inte blev, innan han avslutar:

– Men i en mycket nära framtid… varför inte?

En månad senare har Eric Gerets meddelat att han lämnar Marseille efter säsongen. Den 5 maj presenteras Didier ­Deschamps som hans efterträdare.

Men först ska en guldstrid avgöras.

I kväll kommer Lyon, de sju senaste årens mästare, till Stade Vélodrome för att lämna ifrån sig sin krona.

OM ligger tvåa i serien, tre poäng efter Bordeaux, men med en match mindra spelad. Efter en säsong då ägaren krigat med presidenten, storstjärnan lånats ut och tränaren sagt adjö är det dags för magi i Marseille.

Matchen börjar klockan nio, halvannan timma efter slutsignalen fyller ­Eric Gerets 55 år.

Vad han önskar sig?

– Åh, jag skulle älska att få en Ferrari. Men det lär inte hända så det får duga med tre poäng.