Oviss väntan slutade i galet firande: ”Hjärtat slog dubbelvolter...”
Publicerad 2011-10-23
JÖNKÖPING. Dramat på Stadsparksvallen slutade på ett för fotboll väldigt ovanligt sätt – med stor lycka för båda lagen.
Men minuterna från slutsignal till slutresultatet i Ängelholm–Hammarby var plågsamma för Gif Sundsvall.
– Hur lång tid är det kvar, hur lång tid är det kvar? skrek sportchefen Cain Dotson desperat rakt upp mot läktaren.
När domaren Johan Hamlin blåste för full tid hade Jönköpings Södra vunnit med 2–1 över ”Giffarna”. Därmed var deras superettankontrakt säkrat och spelarna rusade till supportrarna i ”Green Machine”.
I Sundsvall-lägret rådde förvirring och oro. Ett Ängelholm-mål mot Hammarby skulle innebära att Giffarna ramlade ner på kvalplats.
– Jag tittade på fel match på tavlan. Jag trodde var kört. Jag trodde det var match D jag skulle titta på. Den stod 3–1. Jag började nästan gråta, säger målskytten Ari Freyr Skúlason.
Den bokstav Skúlason borde tittat efter var B och när resultatet 0–1 kom upp vrålade tränaren Sören Åkeby rakt ut i luften och firandet drog igång på allvar.
På presskonferensen fick han frågan:
Berätta Sören, hur upplevde du de två minuterna?
– Du vet, jag fyller 60 nästa år. Mitt hjärta, det vete fan alltså, det slog dubbelvolter. Jag fick ju ingen information trots att det tamejfan var telefoner överallt. Jag trodde vi låg en minut före, ändå var det inte slut där borta. Det snurrade i kolan kan jag säga. Det var jättejobbiga minuter men får jag bara ta mig en pilsner går jag säkert ner i varv.
”Vi är jättestolta”
Vad känner du nu?
– Det är otroligt sköna känslor för en stockholmare att komma upp till Norrland och öppna upp dörren. Som stockholmare får man lite skit där uppe i bland men nu är man norrlänning. Vi är jättestolta att vi öppnat upp dörren, inte det där jävla fönstret, nu är dörren öppen för Norrland.
Några minut senare ”stal” spelarna Åkeby och kastade honom traditionsenligt i duschen. I omklädningsrummet dansades det, dracks champagne och röktes cigarrer.