Två vinnare i miljonbråket

Lögner, spioner, ljudinspelningar – här är historien om tvisten bakom Linus Hallenius Italien-flytt

Efter nästan två års process är den bittra tvisten mellan Linus Hallenius och spelaragenten Per Jonsson över.

Det är en historia med anklagelser om lögner, sms-hot, spioner, hemliga ljudinspelningar och stämningar på miljonbelopp.

I går kom domen från det svenska fotbollsförbundets skiljenämnd.

Till sist handlade allt om 15 000 kronor.

Domen har fallit.

Båda vann.

När Sportbladet pratar med Linus Hallenius och Per Jonsson efter skiljenämndens beslut känner de sig vinnare båda två.

Hallenius för att han bara behövde betala 15 000 kronor, Jonsson för att han fick "rätt på det väsentliga".

– Jag ska betala 15 000 men det är ju inte så mycket med tanke på att de ville ha två miljoner av mig. Och de har lagt ner enorma resurser för att få rätt. Men rättvisan kom fram till sist, säger Hallenius.

– Summan är larvig, den skiter jag i. Men det är viktigt för hela agentkåren att vi fick rätt. Linus bröt avtalet ogiltigt, säger Jonsson.

Gjorde årets mål

För att förstå vad det handlar om måste vi backa bandet till sommaren 2010. Linus Hallenius, då 21 år, hade precis fått sitt stora genombrott som fotbollsspelare. Under vårsäsongen hade han öst in mål för Hammarby i superettan och i slutet av juni blev han något av en världskändis under några dagar.

Det spektakulära "van Basten"-målet som han gjorde i bortamatchen mot Syrianska väckte uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser och blev till och med nominerat till det vackraste målet i världen av Fifa.

Vid tillfället för målet hade Hallenius Per Jonsson som agent, men kort senare skulle deras samarbete brytas. När Hallenius den siste augusti 2010 blev klar för italienska Genoa hade han ingen agent.

Det personliga kontraktet förhandlade han fram på egen hand, menar han.

– Det kan låta konstigt men det var inte så mycket att fundera på. För mig var det en dröm att få spela i en av de stora ligorna och lönen var mycket bättre än den jag hade i Hammarby. De presenterade ett förslag, jag pratade med min pappa och sen skrev jag på.

För Per Jonsson är det däremot orimligt att det gått till på det viset.

– Spelare kan när som helst säga "jag förhandlar själv". Tjena. Självklart har man inte förhandlat själv om man åker till Italien. Spelaren kan säga det och då spelar det ingen roll om man som agent har jobbat i ett halvår, varit i 20 länder, haft 40 möten och lagt ner 500 000. Spelaren kan ändå säga bye-bye fem i tolv.

”Går aldrig att bevisa”

På den här punkten gav förbundets skiljenämnd Linus Hallenius rätt. Per Jonsson kunde inte presentera några bevis för sina anklagelser.

– Det går ju aldrig att bevisa. Du kan komma ut ur ett hotellrum med en blodig kniv, det går inte att sätta dit dig ändå, säger han.

För Jonsson är det uppenbart att Hasan Cetinkaya (som företrädde Genoa) i själv verket hjälpte Hallenius. Cetinkaya, som i dag är Hallenius agent, hade tidigare arbetat tillsammans Oliver Cabrera – en spelaragent som kopplades in för att hjälpa Hammarby med försäljningen.

– Jag vet vilka som legat bakom det här och hjälpt honom. Men jag kan inte bevisa det, jag var inte i förhandlingsrummet. Men det är så det går till, man säger att man förhandlar för klubben.

– För varför ska Genoa ta hjälp av en svensk eller turk som Hasan, och säga "du förhandlar för oss"? Varför? För att han ska kunna ta betalt av klubben, när han har avtal med någon annan.

Jonsson fick även avslag på sitt krav på 8,5 procent av Hallenius totala bruttolön i Genoa, vilket motsvarar ett miljonbelopp. Däremot fick han rätt på det som han själv kallar den viktiga punkten, att Hallenius bröt avtalet mellan dem på ett felaktigt sätt. Därför tilldömdes han av skiljenämnden 15 000 kronor i "goodwill"-förlust, vilket han är nöjd med trots att yrkandet var mer än sexton gånger så stort (250 000 kronor).

– Vi vann huvudmålet. Linus bröt avtalet ensidigt och det är inte okej, säger han.

Tvist om avtalet

Jonssons och Hallenius tvist om kontraktet mellan dem har varit en följetong i medierna. För Jonsson var det obegripligt hur han kunde bli förd bakom ljuset, men Hallenius tycker att han blivit dåligt behandlad av sin agent under en längre tid. Han menar att Per Jonsson inte brydde sig förrän han slog igenom i Hammarby och i samband med det blev ekonomiskt intressant.

– Jag har redan pratat om det här, men han brydde sig inte innan det gick bra. Då ändrades plötsligt allt, säger Hallenius.

Per Jonssons version låter annorlunda.

– Han kan ju dra sin snyfthistoria, men har man 98 procent nöjda spelare, då har man gjort något bra. Var det någon annan agent som brydde sig om Linus när det inte gick bra i Sundsvall? Nej, det där är nonsens.

För Linus Hallenius kom domen som en befrielse. Han har tänkt på den pågående processen så gott som varje dag och tyngts mycket av det. Han säger också att Per Jonssons och hans kollegors metoder fått honom att må dåligt.

– De har haft spioner, eller vad man ska kalla det, i Italien. Som skulle fota och dokumentera vilka jag pratade med. Och nu när jag vittnade i huvudförhandlingen (vilket Hallenius gjorde på videolänk från Italien) hade de skickat ner en gubbe som bara kollade mig, som skulle kontrollera att jag inte gjorde något skumt när jag vittnade. Det var som en dålig film, det är ju helt sjukt.

Skickade sms till Hallenius pappa

Enligt Hallenius fick även hans pappa motta otrevliga sms från Jonsson under den här tiden.

– Han skickade sms och hotade familjen med mediadrev. Då var jag ändå 21 år, ganska vuxen, men han gick till familjen.

För Jonsson var det däremot inte alls konstigt att skicka en kontrollant till Italien under huvudförhandlingen.

– Jag tycker man ska gå all in och man gör en sådan här grej. Vi ville ha koll på vilka som var där, med tanke på att vägrade att inställa sig här, trots att han hade tid. Men han ville inte komma hit och se mig i ögonen. Jag har aldrig varit med om något fegare – vi har ändå jobbat i sex år tillsammans. Vi har dessutom förlängt avtalet två gånger, så jag kan inte ha varit usel hela tiden.

Att han skickat hotfulla sms tillbakavisar han också.

– Nej, jag har inte skickat sms till hans familj. Säger han så? Det är en väldigt allvarlig anklagelse. Men Linus har ljugit från första stund.

Lite senare minns han ändå ett skickat meddelande.

– Det enda som jag skrev var att det var tråkigt att det skulle komma ut media. Men det var två år sedan, det är länge sen nu.

Tråkigt att det skulle komma ut? Från din sida?

– Nej, han hade gått ut, snackat en massa skit om att jag inte fanns där för honom och annat elände. Men de tog tillbaka det, för det blev lite too much i media, det har deras advokat skrivit till oss.

– Jag har aldrig hotat någon på något sätt. Aldrig.

Två miljoner blev 15 000

På fredagskvällen kom så domen från svenska fotbollförbundets skiljenämnd, dit Per Jonsson vänt sig med sin stämningsansökan. Efter två års byråkratisk process landade alltså miljonstämningen och den infekterade striden till sist i den för sammanhanget måttliga summan 15 000 kronor.

– Det är över nu och det är väldigt skönt, säger Jonsson som för en gångs skull får medhåll av Hallenius.

Men vad domen innebär för framtiden har de två inte helt oväntat skilda åsikter om.

– Jag förstår inte varför han gjorde det från början. Om han får igenom allt och får två miljoner, så okej, men vem skulle vilja jobba med honom sen? Med tanke på hur mycket han smutskastar mig, vem skulle vilja ha med honom att göra? säger Hallenius.

– Man hoppas att unga fotbollsspelare tänker en extra gången när de väljer agent. Att de verkligen undersöker vad de står för, att de inte tar någon som bara är ute efter pengarna.

Per Jonsson:

– Det här är viktigt för hela agentkåren. Ska vi ha licens eller inte? Vi betalar ett sexsiffrigt belopp till förbundet varje år, men ska vem som helst få hålla på och göra vad de vill? Som det är idag finns det ingen idé att ha kontrakt – spelaren kan säga att de förhandlar själv och sen det går inte att bevisa motsatsen.