”Vi ska fan vinna i år”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-21
Behrang Safari om genombrottet i allsvenskan, sitt ursprung och drömmen om Blågult
MALMÖ. EN IDROTTSMAN.
5 POÄNG: Efternamnet betyder resa.
4 POÄNG: Kom till Sverige två år gammal från krigets Iran.
3 POÄNG: Döpt efter socialistiske författaren Samad Behrangi.
2 POÄNG: Fastnade i gränskontrollen i USA under en landslagsresa.
1 POÄNG: Vänsterback i Malmö FF och LAULS ELVA.
Möt Behrang Safari.
– Vi ska fan vinna allsvenskan i år, säger han.
Behrang Safari blir lite skeptisk till fotoidéen när han inser att han måste ha gul hjälm och blå gummistövlar på sig.
– Kunde vi inte tagit bilden på ett vanligt ställe? undrar han där vi står inne på en lerig byggplats som ska bli Swedbank Stadion med plats för 24 000 åskådare.
Det pågående arenabygget är inget spelarna i Malmö FF lägger särskilt mycket energi på.
– Egentligen inte. I varje fall inte just nu. Vi ser det varje dag, att det görs stora framsteg. Annars tänker man nog inte så mycket på det alls.
– Men visst är det stort. Det kommer att kännas mycket mer när allt är färdigt. En helt ny, stor arena kommer att locka hur mycket som helst.
Skönt att slippa löparbanorna?
– Det är klart. Arenor utan löparbanor är skönare att spela på. Nu känns det som det är en bit bort till publiken.
En bra bit till publiken och en bra bit från SM-guld – så har senaste åren sett ut för Sveriges rikaste fotbollsklubb.
Till nästa säsong står nya arenan klar – och då ska Malmö FF vara regerande mästare. I alla fall enligt Behrang Safari:
– Alla spelare på den här nivån vill vinna. Att säga att man går för tredjeplatsen är skitsnack. Vi vill att det ska gå betydligt bättre än i fjol. Malmö FF ska alltid ligga topp två, topp tre. Den trupp vi har i år ska gå för guld. Ingen satsar på att komma halvvägs.
– Jag måste säga att vi vinner. Vi ska fan vinna allsvenskan.
Framgångsfaktor
I fjol slutade MFF nia, ett praktfiasko, och dåvarande tränaren Sören Åkeby fick lämna, Roland Nilsson och Hans Gren tog över. På spelarmarknaden har sportchefen Hasse Borg legat lågt: anfallsstjärnan Junior har lämnat och vänsteryttern Jeffrey Aubynn värvats. Truppen är alltså i stort sett den samma som i fjol.
Behrang Safari pekar ut en framgångsfaktor.
– Utifrån vårt spelarmaterial har ”Rolle” sett att det är 4–4–2 som gäller. Jag tycker att det är viktigt att vi inte håller på och mixtrar för mycket. Det gjorde vi ett tag med Sören, fram och tillbaka, folk blev osäkra på sina positioner. Det är viktigt att köra på en sak och sedan hålla fast vid det, säger han.
Behrang vill ändå inte lägga skulden för fjolårsfiaskot på Sören Åkeby.
– Alla har sina åsikter om Sören men han gav mig chansen. Han trodde på mig och har betytt en hel del för min karriär. Jag var mittfältare och han satte ner mig som back.
– Man kan inte lasta honom för allt. Det är svårt att sätta fingret på vad som var fel. I slutändan drog vi inte åt samma håll. Vi var för utspridda. I omklädningsrummet var vi bästa polare allihop, men på planen jobbade vi inte som ett lag.
Det är väl å andra sidan en viktig uppgift för en tränare att få ihop gruppen och få alla att dra åt samma håll?
– Ja, men spelarna måste också ta sitt ansvar. Det är ju ändå vi som ska göra jobbet därute och vi ska göra det för varandra. Det är dumt att lasta en person för det, det går inte.
Hur många spelare slog Junior ner på träningarna?
– På träningarna?
Ja, det kom ut i tidningen att han hade bråkat.
– Men vi har folk på varenda träning, då borde väl någon ha sett det? Jag har aldrig sett honom slå ner någon. Det där var löjligt, det kan inte ha varit sant.
En bra kille?
– Ja ja, hur bra som helst, riktigt trevlig. Bra vän med alla, skämtade och hade sig, stod alltid i centrum i omklädningsrummet.
Jag skulle vilja beskriva dig så här; du har en bra vänsterfot, väldigt bra teknik, du är framför allt snabb – men har lite bekymmer i positionsspelet. Håller du med?
– Det håller jag med om, helt klart. Det är det jag behöver öva på, och nu har jag Roland här som är gammal ytterback. För varje träning, varje match, känns det som att jag gör ett litet framsteg. I bland stoppar ”Rolle” upp träningarna eller också pratar han med mig efteråt. Det kan vara riktigt små detaljer men som gör att det blir betydligt lättare för mig. Där är ”Rolle” bra. ”Tänk på det här” säger han. Som i dag på träningen stannade han upp spelet och rättade mig.
Vad var det om då?
– Det var en liten grej, hur jag skulle springa när bollen kom bakom mig.
Åt vilket håll du ska vända för att få närmast väg?
– Precis, hur jag skulle vända och kolla. Sådana grejer är jättebra. Har man frågor är det bara att fråga. ”Rolle” är lätt att prata med och har egentligen bra kontakt med alla i laget. Han kommer med råd och tips till den som vill ha.
”Fick en kick”
Behrang Safari har under vårvintern gått från en anonym allsvensk ytterback till en A-landslagsspelare. Han kom med i såväl januaritruppen som mot Turkiet i februari.
– Klart att man fick en kick. Det är ju inte vem som helst som får vara med där, säger han.
– Daniel Andersson hjälpte mig en hel del. ”Kör slut på dig själv!”, sa han. Man är där för att synas och det är bättre att spela 45 minuter och synas än 90 minuter och inte ha gjort nånting.
Gjorde du det?
– Nja, det blev väl 70 minuter. Det var tidigt på säsongen, jag var inte i toppform.
Du fick ingen vidare start på det där lägret. Blev du rädd när de plockade in dig i USA?
– Rädd blev jag inte, det fanns inget att bli rädd för. Men jag kände på mig att det skulle bli problem. Min bror och några vänner har varit med om det och hade sagt till mig att jag antagligen skulle bli tagen i tullen.
– Det jobbiga var att sitta och vänta. Det var mycket folk och de jobbade jävligt långsamt. Tankarna gick och man var lite stressad: ”Jaha, där missade jag planet till Costa Rica”. Men det var inte mycket att göra och det gick ju bra till slut.
Ja, du gjorde bra ifrån dig och kom med mot Turkiet också. Där var det hårdare konkurrens om platserna.
– Jag fick spela sista 20–30 minuterna. Det märktes direkt att det var tuffare. Högre tempo, bättre motstånd. Det stod 0–0 och man ville komma in och göra det bra.
Jag kan tycka det är lite tidigt att du ska med till EM som vissa experter anser?
– Jag tänker inte så mycket på EM. Klart jag vill och satsar på det, men kommer jag inte dit nu hänger jag inte med huvudet. Jag har precis kommit med i landslaget, allt är jättenytt och konkurrensen är stenhård. Men jag kommer att ge allt, sedan får vi se hur lång tid det tar. Målet är ju att komma med.
En vecka efter den här intervjun presenteras truppen mot Brasilien och Behrang Safari får inte plats, vilket kan tolkas som att förbundskaptenerna snarare ser honom som en framtidsman än mogen en plats i EM-truppen. Och framtiden är Behrangs. Han är 23 år men har bara spelat vänsterback en säsong.
Så långt om fotbollshistorien. Det finns en annan historia om den unge skåningen från Iran också.
Född i Iran
– Jag är född i Teheran (huvudstaden) och kom till Sverige 1987–88. Vi stack från kriget mot Irak, pappa fick nog, ”vi kan inte bo här”, tyckte han. Jag var två–tre år. Jag är uppvuxen i Lund. Pappa kom först, ett år tidigare. Han kunde välja på Tyskland också men då hade han inte sett oss på fem år. Då blev det Sverige.
Familjen Safari tillhörde medelklassen i Iran. Mamman jobbade som lärare, pappan hade precis fått jobb som ekonomiansvarig på ett företag. Behrang har två syskon, ett av varje.
– I Sverige har mamma omskolat sig, hon tar hand om sjuka människor, alltså psykiskt sjuka, berättar han.
– Pappa kör buss, förut körde han i Lunds stadstrafik, nu kör han i Köpenhamn, han ville ha miljöombyte, och trivs jättebra med det.
Berätta om ditt namn.
– Safari betyder resa. Behrang är efter en stor författare från Iran.
Vem?
– Jag är inte helt hundra, men han skrev mycket politik. Han skrev för folket. Jag har inte läst något av honom, men min mor vet en hel del. Du får kolla upp det.
Det visar sig att Samad Behrangi var en regimkritisk socialistisk författare som 1967 drunknade under mystiska omständigheter, en död som dåvarande kungastyret beskylldes för att ligga bakom.
Ett av Behrangis mest berömda citat kommer från barnboken ”The little black fish”. Det lyder: ”We all die one day, sooner or later; it does not matter how we die, what matters is what we die for”.
30 år senare får han en blivande fotbollsspelare döpt efter sig, en fotbolls-spelare som kanske inte är beredd att dö för sin sak, men åtminstone ge allt för att Malmö FF ska vinna SM-guld i år.
Jag har några minuter kvar på intervjutiden och passar på att fråga Behrang vad han har för uppfattning om en annan färgstark personlighet, nämligen föreningens ordförande Bengt Madsen.
– Vi har nog ingen större relation till honom.
Han syns mycket i medierna?
– Jo, men det är inget vi spelare bryr oss så mycket om. Han är vår ordförande men i grund och botten är det spelarna det handlar om. Ingen annan. Malmö FF är det vi presterar.
3 snabba
Vem är allsvenskans bästa försvarsspelare?
– Ulrich Vinzents. Bra passningar, alltid med offensivt, en maskin som går upp och ner i 90 minuter.
Håller Niklas Skoog fortfarande?
– Helt klart. Han är i bra form och kommer att vara en tillgång. Bra bollmottagare och avslutare.
Ska Daniel Andersson vara med i EM-truppen?
– Varför skulle han inte vara det? För oss i Malmö är han en stor ledare, fullt respekterad, det är vår kapten. Fantastiskt bra fotbollsspelare som alltid ger 110 procent.