–Den ene riktade vapnet mot mig, den andre skrek ”skjut honom!”

Johan Flinck

Han var nära att bli mördad – nu lever han drömmen som allsvensk storstjärna

HELSINGBORG. Pär Hansson, Marcus Nilsson, Rasmus Jönsson och – inte minst – Alexander Gerndt stjäl rubrikerna.

Men bakom, framför eller vid deras sida på planen finns hela tiden en nätt liten sydafrikansk evighetsmaskin.

Inför Skånederbyt berättar årets bäste innermittfältare i allsvenskan om sin familjetragedi, hur han kom till Sverige och hur nära han var att bli mördad.

– Den ene killen riktade sitt vapen mot mig och den andre skrek ”Skjut honom! Skjut honom!”.

Pär Hansson spikar igen i målet, Marcus Nilsson blir utlandsproffs, Rasmus Jönsson hyllas överallt och Alexander Gerndt har skapat en egen liten cirkus runt sig.

Men ju mer av 2011 års allsvenska som spelas desto fler lär ställa samma fråga som Helsingborgstränaren Conny Karlsson gör kring lagets innermittfältare May Mahlangu:

– Jag tycker det är jädrigt konstigt att det inte kommer någon proffsförfrågan på den pojken. För han sticker verkligen ut i matcherna!

Från grovarbetare till bollspelare

De spektakulära löpningarna, antingen defensiva eller offensiva, från ena straff-området till det andra har den 22-årige sydafrikanen snart tagit patent på.

Men det är som Karlsson säger:

– Han har så många kvaliteter. Det spänner över allt från en grovarbetare till en fantastisk bollspelare.

Många ifrågasatte hur HIF skulle klara sig utan Marcus Lantz.

Ingen undrar längre.

May Mahlangu själv är en mycket blygsam 22-åring och kan inte lyfta fram någon särskild orsak till varför han gjort sådan succé i år.

– Det handlar bara om hårt arbete.

Mahlangu lever som han lär.

Som vanligt kliver han av träningsplanen på Olympia sist av alla.

– Det är viktigt – sist av alla, säger han med allvar i blicken.

Han har fått jobba hårt hela sitt liv.

I elvaårsåldern upptäcktes May hemma i Mpumalanga av fotbollsakademin Stars of Africa i Johannesburg och började pendla mellan hemmet och träningarna två timmar bort.

När han var 15 år flyttade han in definitivt på akademins internat.

Väckning klockan fem

Dagsschemat var stenhårt.

– Det var väckning klockan fem. Träningen började halv sex. Sedan åt vi frukost och gick till skolan. På kvällarna var det träning igen. Och när det inte var skola tränade vi ibland tre gånger om dagen.

Det låter tufft?

– Men det hjälpte mig att utvecklas.

På akademin satt han och de andra talangerna och såg en kille från Helsingborg spela på tv:n.

– Henrik Larsson! Alla vet vem han är därnere. Dreadlocksen, du vet. Vi satt och tittade på tv redan när han spelade i Celtic.

Menar du det?!

– Ja! Han är kung!

Bara några år efter att han sett Larsson på tv första gången spelade han med honom.

– Otroligt! Plötsligt var vi i samma lag.

Livet har inte alltid lett mot May Mahlangu – verkligen inte.

En dag när han var i tolvårsåldern besökte hans föräldrar och lillebror honom på akademin. När de skulle köra tillbaka hem bad May, som fått sitt namn efter sin födelsedag den 1 maj, sin mor och far att låta lillebror stanna hos honom någon dag.

– Jag räddade livet på honom.

Hans föräldrar körde nämligen ihjäl sig på vägen hem.

Sönerna togs om hand av gammelmormor Juana som då var 95 år gammal.

Hon fyller 106 i år – sitter i rullstol men är annars pigg.

– Jag är skyldig henne allt, säger May.

Fem år efter att föräldrarna gick bort såg Bosse Nilsson, HIF:s nygamle tränare, May Mahlangu för första gången.

– Bosse var på akademin för att kolla in en annan spelare. Men han kunde inte vara med och i stället upptäckte han mig.

”Folk socialiserar inte”

Mahlangu kom till Helsingborg första gången sommaren 2006, tränade med

u-laget men åkte sedan tillbaka igen.

2008 tog Nilsson hit Mahlangu igen och han lånades ut direkt till IFK Hässleholm i division två. I juli 2009 blev han så Helsingborgs spelare på riktigt.

– Då satte jag bläcket på papperet, säger han stolt.

Han besöker Sydafrika så ofta han kan, även om det bara blir två–tre gånger om året.

Vad är det bästa med Sverige?

– Sommaren!

Det värsta?

– Vintern. Och att folk inte socialiserar sig med varandra. Du kan sitta mitt emot en människa på ett tåg här i flera timmar utan att prata med honom eller henne.

Vad är det bästa med Sydafrika?

– Livet självt!

Det värsta?

– Kriminaliteten.

Också May har drabbats av denna kriminalitet.

Han hade varit och spelat med ungdomslandslaget och blivit avsläppt från bussen 20 minuters promenad från akademin.

– De ville köra mig ända fram men jag sa att jag kunde ta en promenad.

Det var kväll och Mahlangu gick och pratade i sin vita mobil när två killar kom emot honom.

– När jag tittade upp hade båda dragit fram sina skjutvapen. Jag blev chockad. De väste: ”Mobilen!”.

– Jag tänkte att jag skulle vända om och börja springa åt andra hållet.

För springa visste May att han kunde.

– Men jag insåg att då skulle de nog skjuta ner mig.

Bad för sitt liv

De båda rånarna märkte att Mahlangu var på väg att fly.

– Den ene killen riktade sitt vapen mot mig och den andre skrek ”Skjut honom! Skjut honom!”.

Mahlangu stannade och bad för sitt liv.

Rånarna tog mobilen och frågade om han hade pengar.

Mahlangu nekade.

– Ge oss 2 000 så får du tillbaka mobilen.

Han gav inte dem några pengar men bad om att få tillbaka simkortet i varje fall.

– Då sa den ene: ”Va? Det är ju som att be om en kula! Skjut honom!”

Men han fick tillbaka sitt simkort och sedan försvann rånarna.

Tack vare att May Mahlangu för en gångs skull inte sprang lever han i dag.

– För ett människoliv är tyvärr inte värt mycket för många av dem.

Se bildspel ovan på de som Sportbladet anser vara allsvenskans bästa innermittfältare i år!

SPORTBLADET RANKAR: Allsvenskans bästa innermittfältare i år

1. May Mahlangu, 22, Helsingborg.

Evighetsmaskinen på serieledarnas mittfält. Lika mycket grovjobbare som bollartist.

2. Johan Mårtensson, 22, Gais.

Lämnat för holländska Utrecht nu. Kommer att bli mycket saknad i Gais.

3. Yussif Chibsah, 26, Gefle

Ghananen är en av de mest underskattade

i det mest underskattade laget.

4. Anders Svensson, 35, Elfsborg.

Brukar ligga högre på en sådan här lista men har haft en del skadeproblem i vår.

5. Daniel Sjölund, 28, Djurgården.

Mattias Jonson har fått credden för Dif:s vändning men Sjölund har betytt lika mycket.

6. Dominic Chatto, 25, Häcken.

Nigerianen är en ovärderlig tvåvägsspelare för Häcken.

7. Ardian Gashi, 30, Helsingborg.

Norrmannen bildar nog allsvenskans bästa mittfältspar ihop med Mahlangu.

8. Oscar Hiljemark, 19, Elfsborg.

Spås ta över efter lagkompisen Svensson

i landslaget. Stigande form i sommar.

9. Reuben Ayarna, 25, Gais.

Lite vårdslös ibland men mittfältaren från Ghana har röjt perfekt bakom Mårtensson och varit mycket viktig för Gais succé.

10. Henrik Rydström, 35, Kalmar.

Kanske inte bättre än någonsin men veteranen håller än.

Jury: Johan Flinck, Robert Laul,

Oskar Månsson, Michael Wagner